Ett ufo gör entré

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag har läst romanen Ett UFO gör entré som är skriven av Jonas Gardell.

Boken handlar om när Jonas Gardell var liten och bodde i en förort som hette Sävbyholm. Han skriver om Juha, en 15-årig kille som försöker komma på vem han verkligen är. Han röker och dricker med sina nya kompisar som han egentligen inte gillar. När han är med dom ljuger han hela tiden för att passa in och imponera på dom. Han har en riktig kompis som heter Jenny. Ingen av Juhas andra kompisar vill vara med henne och dom kallar henne ”Äckel-jenny”. Juha låtsas som att han inte är kompis med henne inför sina falska kompisar, men egentligen så gillar han henne och vet att hon är den enda som han kan lita på och som står vid hans sida. Han är väldigt olycklig.

Till slut kommer han på vem han är och till en början gillar dom andra Juhas nya jag. Efter ett tag går han längre och längre med sin nya stil bara för att provocera alla andra. Då börjar han få ovänner och han blir slagen och retad. Han kommer på att det viktigaste är att vara sej själv och att han måste sluta låssas. Sedan träffar han en tjej som gillar honom för den han är. Hon är hans väg ut. Ut från falskhet, och ut från Sävbyholm.

Handlingen utspelar sej 1979 i Sävbyholm som är en förort. Det framgår aldrig i vilken stad Sverige förorten ligger i. Man märker att det är ett litet ställe i boken för det verkar som att alla känner alla där.

Man får inte veta hur Juha, som är bokens huvudperson, ser ut i början. Det enda man får veta är att han är ganska smal. Han är ganska blyg och vill vara som alla andra i början av boken. Han vill passa in. Han vill alla väl. Gillar inte att hamna i obehagliga situationer, som bråk eller annat. Han förändras väldigt mycket under handlingens gång. I början är han blyg och osäker men på slutet efter att han har bytt stil så är han, och vill vara provocerande och mycket modigare. Han byter stil från en helt vanlig kille som vill vara som alla andra till en kille som sminkar sej, har väldigt annorlunda kläder och beter sej som han vill. Det står aldrig i boken men det verkar som att han har lärt sej att man ska vara sej själv och att man inte kommer någonstans med att ljuga.

När Jonas Gardell skriver använder han sej av en väldigt egen, och bra stil tycker jag.
Han skriver med roliga formuleringar och roligt språk. Ofta skriver han också stycken ur dikter eller låtar mellan meningar. ”Hans hjärta är nära att sprängas av lycka. If it´s the last thing ever I`ll do, I`ll be singig this song for you.”
Ibland skriver han väldigt korta meningar efter varandra, som en dikt ungefär, och ibland vanliga. Ett uttryck som ofta återkommer är ”vampyrer söker vampyrer. Monster söker monster. Svanar söker andra svanar”.
Kapitlena är korta, ibland bara en sida, och det är bra för då känns det som att det är roligare att läsa. Det kanske är för att efter nästan varje kapitel byter han person som han skriver om, och då blir det inte ”tråkigt” att läsa om samma sak eller person hela tiden. Det känns som att man läser fortare än vad man egentligen gör eftersom det kommer ett nytt kapitel hela tiden.
Boken har en mycket verklig handling, men det är ju inte så konstigt eftersom det har hänt på riktigt och den är skriven utifrån minnen. Man känner igen sej i många tankar och situationer eftersom den handlar om ungdomar i ungefär min ålder.
Boken har väldigt många olika teman men dom två väsentliga är vänskap och olycka.

Slutet var lite konstigt, tycker jag. Man fick inte riktigt veta vad som hände och en del saker kändes oavslutade. Så det var ganska dåligt, för jag vill att man ska få veta vad som händer.

Jag gillar inte alla personer i boken. Juhas kompisar, som inte är hans riktiga kompisar, gillar jag inte för dom är så falska och taskiga hela tiden. Jenny som är hans riktiga kompis, hon som ingen annan vill vara med, gillar jag för hon verkar vara så snäll och hon är hela tiden ärlig och en trogen kompis.
I början av boken, när Juha var osäker, tyckte jag att han borde vara sej själv mer och så. Sen, efter att han hade förändras, tyckte jag bättre om han. Då stod han upp för sej själv och tog inte skit från dom som inte tyckte om honom. Han slutade inte vara sej själv bara för att det var en del som inte kunde acceptera att han var sej själv. Bara för att han inte var lika osäker och feg, som dom egentligen var.

Jag skulle verkligen rekommendera den här boken. Speciellt till ungdomar, därför att man känner igen sej så mycket hela tiden. Och då kanske man sedan kommer på att man ska vara sej själv och inte låtsas vara någon annan än den man verkligen är.
Den är rolig att läsa och man kommer snabbt in i boken. När man väl har börjat läsa är det svårt att sluta och man vill bara veta vad som kommer att hända sen.
Den ...