Evert Taube

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Evert Taube var och är förmodligen en av Sveriges mest älskade vissångare. Men det är inte det enda man förknippar honom med, Evert har också gjort karriär som trubadur, författare, målare, diktare och mycket annat och har på så sätt blivit en av våra nationalskalder. Jag tror att de flesta i detta land har någon slags relation till honom och några av hans många verk.

Han har skapat några av våra folkkäraste karaktärer genom tiderna såsom Fritiof Andersson, Calle Schewen och Rönnerdahl. Stockholms skärgård, Bohuslän, Argentina och Provence var några av de ställen han hämtade sin inspirations ifrån.

Att veta något om Evert Taube tillhör vår allmänbildning i Sverige i allra högsta grad. Eller för någon som bara vill veta något om en av Sveriges som sagt mest älskade genom tiderna. Därför tänkte jag nu hjälpa dig.

Fyrmästaren Carl Gunnar och Julia Taubes fjärde barn av tretton blev den lille pojken Axel Evert Taube. Han föddes den 12 mars år 1890. De första barnaåren tillbringas i hemmet i Vinga. Vid fjorton års ålder flyttar familjen in till Göteborg där de bor i ett år. Evert går en tid i skola i Malmö sedan Latinläroverket i Göteborg. Redan där började hans musikaliska karriär. Han sjöng och spelade för vännerna och sjöng även solo i kör och orkester.

År 1906 flyttar de till Kustens varv som numera är ett kulturminne. På grund av dåliga betyg i skolan fick han tillåtelse av sin far att sluta skolan och började i stället att studera konst. Ett år senare ”rymmer” Evert till Stockholm efter att ha lånat pengar av en vän. Han lyckas att bli antagen vid Konstakademin. Men eftersom han inte får några pengar hemifrån och inte vill ta upp studierna igen tvingas han gå till sjöss. Det bär av mot bl a Australien ombord på s/s Australic. 1909 är han tillbaka i huvudstaden och lever ett bohemiskt liv med sina konstnärsvänner. Året där på prövar han lyckan i London men tvingas att åter gå till sjöss, denna gång till Sydamerika.

I Argentina stannar Evert i nästan fem år. Han arbetar vid kanalbyggen och järnvägsbyggen, jobbar som spårvangskonduktör och flasksköljare men försöker även försörja sig som tecknare och journalist. Under tiden hinner han lära sig många språk och till och med bli argentinsk medborgare. När första världskriget bryter ut kallas Evert hem för värnplikt. Han tar upp sina målarstudier igen och år 1916 gör han sin första litterära debut med berättelsen ”Lättmatros Karl Gustav Anderssons hemlighet” i tidskriften ”Strix”. På grund av sina erfarenheter och världsomfattande resor blev Evert Taube snabbt en omtalad man i konstnärskretsar.
Hans gamla lärare Albert Engström blir åter hans mentor för ett antal år. Under en tid var Evert även förlovad med Alberts dotter Malin. År 1918 debuterar han som scenartist på Smögen och författare med prosaboken ”Inte precis som kvinnorna”. 1919 kommer även hans första vissamling ut: ”Sju sjömansvisor och Byssan Lull.”

Följande år träffar han sitt livs kärlek i Paris, en konstnärinna vid namn Astri Bergman. De förlovar sig i Florens men förlovningen tillåts inte av Astris far och förbindelsen avbryts. Trots detta återförenas de igen efter fyra år och gifter sig i Jacobs kyrka. Året därpå närmare bestämt år 1925 föds deras första barn, sonen Per-Evert. Tillsammans får de också barnen Ellinor och Sven-Bertil.
År 1928 bär det åter av till sjöss på en halvårs långresa på m/s Mirrabooka som tar honom till Sydamerika, USA och Australien.

Han fortsätter med sitt visförfattande och 1931 kom ”Calle Schewens vals på Håtö svansar i Stockholms skärgård” ut och blev stor succé. Evert försörjer sin familj genom konserter, tidningsartiklar och föredrag. Sommarhuset på Sjösala i Stockholms skärgård byggs. Där finner han lugn och ro för skrivandet. Det är också där en av hans mest kända figurer Rönnerdahl föds. Under krigsåren under andra världskriget tillbringar han mycket tid i Bohuslän där han finner inspiration till nya visor och böcker.

Vid krigets slut och i många år därefter ska han komma att fortsätta med sina resor tillbaka till Sydamerika och främst Argentina.
På sin sextioårsdag får han motta Svenska Akademins Bellmanspris. Året därpå hittar han sitt så kallade tuskulum vid Medelhavet, dit han återvänder varje år ända fram till år 1970.

År 1955 debuterar han på tv och nio år senare gör han sitt första uppträdande på Gröna Lund. Sin sista stora turné genomför Taube 1969, det är också detta år som hans älskade Sjösala brinner ned till grunden. Troligtvis var det en anlagd mordbrand. Två år senare uppträder han på Liseberg, vilket blir hans sista besök i Göteborg. Samma år skriver han den kända visan ”Änglamark” till filmen ”Äppelkriget”. Kronhuset i Göteborg visar år 1974 utställningen "Tre syskon Taube: Evert, Karin och Märta.”
Evert Taube avlider 86 år gammal den 31 januari år 1976 och begravs på Maria kyrkogård i Stockholm.


Min egen analys av hans verk:
Evert Taubes visor är svensk sommaridyll i ett nötskal enligt mig. Sångerna är glada och tidstypiska. Han beskriver mycket av den svenska naturen, framförallt skärgården. Han både skrev och tonsatte sina verk själv. Tack vare hans äventyr ute på haven och i fjärran länder hade han många intressanta berättelser att förtälja. De flesta sångerna är skrivna i tretakt, det vill säga vals, vilket göra att de låter väldigt lättsamma. Hans återkommande figurer gjorde förmodligen att visorna blev mer populära. Hans människo- och naturskildringar är ömsint humoristiska. Evert Taube själv angav Bellman, Karlfeldt, Fröding, Strindberg och Engström som sina läromästare. Men han inspirerades även av folkvisor och sjömanssånger samt av diktning från Latinamerika, Provence och antiken.

CALLE SCHEWENS VALS

I Roslagens famn på den blommande ö,
där vågorna klucka mot strand,
där vassarna vagga och nyslaget hö
det doftar emot oss ibland,
där sitter jag uti bersån på en bänk
och tittar på tärnor och mås,
som störta mot fjärden i glitter och stänk
på jakt efter födan, gunås.

Själv blandar jag fredligt mitt kaffe med kron
till angenäm styrka och smak
och lyssnar till dragspelets lockande ton,
som hörs från mitt stugugemak.
Jag är som en pojke, fast farfar jag är,
ja rospiggen spritter i mig!
Det blir bara värre med åren det där
med dans och med jäntornas blig.

Se, måsen med löjan i näbb han fick sitt!
Men jag fick en arm om min hals!
O, eviga ungdom, mitt hjärta är ditt,
spel opp, jag vill dansa en vals!
Det doftar det sjunger från skog och från sjö,
i natt skall du vara min gäst!
Här dansar Calle Schewen med Roslagens mö
och solen går ned i nordväst.

Då vilar min blommande ö vid din barm,
du dunkelblå, vindstilla fjärd
och juninattsskymningen smyger sig varm
till sovande buskar och träd.
Min älva, du dansar så lysande tyst
och tänker, att karlar är troll
den skälver, din barnsliga hand, som jag kysst,
och valsen förklingar i moll.

Men hej, alla vänner som gästa min ö!
Jag är både nykter och klok!
När morgonen gryr, skall jag vålma mitt hö
och vittja tvåhundrade krok.
Fördöme dig skymning, och drag nu din kos!
Det brinner i martallens topp!
Här dansar Calle Schewen med Roslagens ros, han dansar till solen går opp!
Calle Schewens Vals är en av de mest kända visor som Evert Taube skrivit. Jag tror att de flesta svenskar någon gång om inte många gånger hört den. Den är väldigt representativ för många av hans verk.

Några fler av hans verk:
Balladen om Ernst Georg Johansson från Uddevalla
Dansen på Sunnanö
Eko
Flickan i Havanna
Fragancia
Fritiof Andersson
Fritiof Anderssons polka
Fritiof och Carmencita
Första torpet
Havsörnsvalsen
Invitation till Guatemala
Karl-Alfred och Ellinor
Knalle Juls Vals
Maj på Malö
Min älskling
Morgon i Ligurien
Nocturne
Så länge skutan kan gå



Några av de priser han mottog under sin livstid:
Samfundet De Nios Stora Pris...