Evert taube

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Evert Taube

Den 12 mars år 1890 föddes Axel Evert Taube i Göteborg. Han var det fjärde barnet av tolv syskon. Evert växte upp på ön Vinga som ligger på västkusten utanför Göteborg. Redan när Evert var liten var han väldigt intresserad av fartyg, hamnar och främmande länder. På Vinga bodde det fyra andra familjer och på ön fanns det sammanlagt tio barn. Dessa tio barn gick tillsammans i skolan som fanns på ön. Man gick bara i skolan i sex månader varje år, men eftersom att det var en så liten klass blev utbildningen väldigt grundlig. När Evert var liten var han mycket duktig på att skriva och hade ett mycket fint uttal. Evert gick i skolan på Vinga tills när han fyllt 13 år. Det var upplevelserna från hans barndom, speciellt från Vinga som kom till att spela en stor roll för hans visor som senare växte fram. Vid 14 års ålder kan man säga att hans musikaliska karriär startade, han sjöng och spelade för vänner och även i orkester och kör.
Vid 15 års ålder flyttade Evert och hans familj till Göteborg för att Everts pappa fått arbete där som Överlots. Evert började då på latinläroverket för att han var konstintresserad. Men bara ett år senare hoppade han av skolan på grund av dåliga betyg, bland annat blev han underkänd i matte.

Så 1906 beslutade sig Evert för att flytta till Stockholm för att börja studera på konstakademin där. Men hans familj ogillade hans beslut och förbjöd honom att åka, då lånade han 18 kronor av sin pianolärare, farbror Svensson, som var en god vän till familjen, sedan packade han en väska med kläder, böcker, färglådor och två smörgåsar och sedan rymde han med nattåget upp till Stockholm. Första natten i Stockholm fick han sova på en parkbänk på Klarakyrkogård, andra nätter under ekarna på
Djurgården men oftast på ateljé golven hos olika konstnärer.

På Nationalmuseet i Stockholm träffade Evert, Astri Bergman för allra första gången då Astri endast nio år gammal och var Evert sexton, men ändå tyckte Evert att hon var bland den vackraste flicka han någonsin mött.

Det gick inte så bra för Evert i Stockholm, han hade inga pengar att leva för, så därför fick det bära av till sjöss för första gången. Resan gick då till Sydafrika, Australien och Ceylon. År 1909 var han tillbaka i Sveriges huvudstad igen, han umgicks med sina vänner och bekanta samtidigt som han själv på nytt började teckna och måla, men bara efter några månader reste han till London, han ville prova på sina konststudier där samtidigt som han ville prova på något nytt. Men det gick bara ett år innan pengarna på nytt började tryta, så på våren 1910 gick han ombord på Princess of Wales som gick till Buenos Aires i Argentina. Där var han i fem år han arbetade som allt möjligt bland annat tjänstgjorde han största delen av sin tid i Argentina med att stoppa översvämningar vid kanaler och bevattningssystem, han var även en tid spårvagnsinstruktör och han har också provat arbeta som journalist och tecknare nere i Argentina. Han lärde sig språket och blev även medborgare där. 1916 kom han hem till Stockholm igen. Han hade då kallats hem för värnplikt under första världskriget.

1916 tog Evert upp sina målarstudier igen och på grund av hans långa världsomfattande resor och erfarenheter blev han snabbt mycket omtalad i konstnärkretsarna. År 1918 debuterar han som scenartist och författare med prosaboken ”Inte precis som kvinnorna” 1919 kom första vissamlingen ut, det var ”Sju sjömansvisor” och en mycket känd visa ”Byssan lull”.

År 1920 började han åter sitt resande, denna gång reste han till Paris tillsammans med sin syster för att skriva reseberättelser till svenska tidningar, han jobbade då som journalist. I Paris träffade Evert två unga konstnärinnor, den ena var Astri Bergman, som han träffat på Nationalmuseet 14 år tidigare. Astri och Evert blev kära, men eftersom Astri redan var förlovad med en annan fransk man blev detta en stor skandal, och när Astri senare ville förlova sig med Evert istället, blev Astris pappa, Herman rasande, och vägrade godkänna detta. Herman kallade hem sin dotter till Sverige och förbjöd Astri att träffa Evert i fortsättningen. Berättelserna ifrån resan i Paris gavs ut på hösten 1920 i boken ”På böljan blå, i städer och på land” där Astri förekommer som fröken blåklint.

I januari 1921 gjorde Evert sin första grammofoninspelning på Hotel Continental i Stockholm, då fanns inga elektriska mikrofoner, utan inspelningarna skedde på akustiskt sätt med hjälp av en stor tratt som vidarebefordrade ljudet till ett membran som med ett stift ritade ett spår i en vaxskiva. De första titlarna som spelades in var Karl Alfred och Fritiof Andersson. År 1922 spelades ett par visor till in däribland Flickan i Havanna. Efter 1922 blev nästan alla visor som Evert gjorde inspelade på grammofon.

1924 blir Astri och Evert återförenade igen. Herman, Astris far hade kommit på god fot med Evert det senaste året och tillät tillslut giftermål mellan Astri och Evert. Så på hösten 1924 förlovade de sig och år 1925 hölls bröllopet i Sankt Jacob kyrka, nära kungsträdgården i Stockholm. Bröllopsfesten hölls på Den Gyllene Freden, en krog som Evert under många år hade varit stamgäst på och haft många konserter i. Den Gyllene Freden sades vara Stockholm mest populära krog under denna tid.

Bröllopsfesten finns poetiskt beskriven av Evert och heter bröllopsballader och rosenrim den utkom samma år. Bröllopsresan bar av till Italien. år 1926 föds det första barnet Per-Evert.
1928 far Evert åter ut på sjöss och samma år föds andra barnet Rosemarie. Denna gång reser Evert ut på ett halvårs lång färd till
Sydamerika, USA och Australien.

1930 föddes det tredje barnet, Ellinore.
Evert fortsatte med sitt vis författeri och det definitiva genombrottet som svensk ”nationalpoet” fick han 1931 med ”Calle Schewens Vals” som blev en jätte succé, den spelades jämt på radion och sjöngs på nästan varenda fest och tillställning, det sades att det bara fanns två personer i hela Sverige som inte kunde texten, nämligen ärkebiskopen och Evert själv.

1934 föddes den sista sonen nämligen Sven-Bertil som blev lite av sin fars son, han tyckte verkligen om sin fars visor och sjunger dem en idag på en del tillställningar.
I Everts visor förkommer ofta Fritiof Andersson, ibland är Fritiof hjälten i visan, ibland en vän till berättaren och ibland är Fritiof själv berättaren. Det finns en hel del likheter mellan Evert och Fritiof, men oftast så är Fritiof en diktad figur som Evert har beskrivit efter personer som han mött eller hört talas om. Däremot Rönnerdahl som också ofta förekommer i Everts visor, är en figur som är mycket lik Evert han är lite av en tvillingsjäl. När Evert själv beskrev Rönnerdahl en gång sa han så här: Rönnerdahl är en svensk målare och humanist, väl hemmastadd bland rosor och ruiner i Rom och bland liljor i Florens. Han är av mig studerad efter verkligheten.

1937 byggdes ”sommarhuset” i Sjösala, i Stockholms skärgård. Där älskade Evert att vara, där fann han lugn och ro för skrivandet, det var också där som den kända Rönnerdahl ”föddes”.
Under krigsåren 1939- 1945 spenderade Evert mycket tid nere i Bohuslän. Han gillade landskapet där, och där fann han ännu mera inspiration för nya böcker och visor.

År 1945 så reste Evert åter till Argentina, där återsåg han bland annat den vackra Carmencita som i verkligheten hette Cecilia Cortejarena. Under Everts första vistelse i Argentina var han en stor beundrare till Carmencita, det har även sagts att Evert en gång friat till henne. Om Cecilia sjunger Taube i visan Fritiof och Carmencita Evert hävdar att han i verkligheten har dansat med den vackra Carmencita och att texten i visan i stort sätt bara är sanning (i denna visa är Evert, Fritiof), men Carmencita däremot hävdar att hon aldrig dansat med Evert, och eftersom han skrev visan 27 år efter sin första vistelse i Samboron, Argentina så kan det kanske tänkas att han minns fel.
År 1955 debuterade han på tv för första gången och på grund av sina olika framträdanden på radio, tv och särskilt på Grönlunds stora scen blev han en mycket folkkär arti...