Med barnets ögon

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag har läst boken ”Med barnets ögon” som Stella Müller Madej har skrivit. Den gavs ut 1994.

Boken handlar om Stella och hennes barndom. Stella är nio år i början av boken och hon är 14 år i slutet. Hon har långt svart hår, ofta uppsatt i flätor. Hon är väldigt vacker med stora mörka ögon. Hon har regelbundna anletsdrag. Hon är en liten bråkstake. Hon är väldigt frågvis och kvick. Hon är väldigt envis och vill gärna få sin vilja fram. De andra som är med i boken är hennes mamma, pappa och bror Adam bl.a.

1939 bor hela familjen hemma i Krakow. När kriget sedan börjar får de flytta till gettot. Där får de en hemsk lägenhet som är rysligt smutsig och full med svarta kryp. Den luktar riktigt hemsk där. Stella var för liten för att jobba så när resten av familjen jobbade så var hon hemma. Det var då hon träffade Bubik. Han börjar lära henne massa saker, som hur världen ser ut och hur man räknar. Han blir hennes bästa vän. Stella och hennes familj blir sedan tvungna att flytta till en ännu mindre lägenhet som de nätt och jämt får plats i. Bubiks familj flyttar in i samma hus. Bredvid deras hus ligger ett kinderhaus där små barn är på dagarna. En dag kommer det tyska till kinderhauset och rent utsagt slaktar barnen. De blir uppställda mot en vägg och de avrättar barnen. Det står även en SS-soldat i ett av fönstren och kastar ner barn på ett flak. Alla barnen dör. De måste flytta från gettot till Plaszow. Hon tar farväl av bubik som lovar att söka upp henne senare. I Plaszow får de bo i en barack med 30 andra kvinnor. De får inte lämna baracken utan att en trumpetsignal ljuder. Det finns ingen toalett utan det var en barack med en planka och sedan ett hål ner i marken. Lukten där inne var förfärlig. Stellas mamma vill inte att hon ska vara i ett kinderhaus på dagarna p.g.a. vad som hände med barnen i gettot så för att Stella ska slippa så klipper de hennes hår så hon ska se ut som sexton år. Det lyckas och hon får jobb i en borstfabrik. De fryser ständigt, det är hela tiden kallt och fuktigt. De får knappt någon mat alls. De får en skål med soppa som egentligen är vatten med nått avskyvärt i. Stella får svår urinvägskattar och kissar på sig hela tiden. Hennes hår är fullt med löss. En dag får hon gå in till gettot med några arbetare och kan då gå till deras gamla granne Fru Rotterman. Där får hon lite mat och får bada och får nya kläder.
En dag blir alla uppställda ute på appell platsen och då kom alla barnen från kinderhaus och då dödas de av SS-soldater. Mammornas skrik är förfärliga. SS-kvinnor slår dem med piskor. Flera av mödrarna klarar inte av att deras barn dödats framför ögonen på dem så de gör så att de ska bli dödade.

Stella och hennes mamma får sedan ett tips om att det finns en räddning. De blir förflyttade till Auschwitz-Birkenau där måste de raka av allt hår på kropparna. Detta läger var mycket sämre än det förra, Stella trodde inte det fanns nått värre ställe. Den 22 oktober 1944 var alla fångar tvungna att sy på fångnummer på sina kläder. Stella fick numret 76372. Hon var då 13 år gammal. Stella fick en förfärlig böld på benet och var tvungen att flyttas till Krankenstube. Där träffar hon Mira som hon blir väldigt fäst vid. Stella är nära att dö några gånger men Mira som är läkare räddar henne.

Stellas föräldrar får sedan höra om en man som heter Schindler och att han har en fabrik och att han räddar judar. Så de försöker att fixa så de ska kunna åka med transporten dit. De hinner precis få tag i Stella innan de reser. De kommer till Schindlers fabrik i Brünnlitz och börjar arbeta där. Schindler ger dem mat och kläder. Han räddar dem alla. Alla judar som jobbar där skriver på ett ”fribrev” som Schindler ska få. Detta gör att han kan gå fri. Stellas bror Adam har magrat riktig rejält och det oroar Stella. Det oroar henne också att kvinnornas hår har växt ut ganska långt, men inte hennes. Friheten är nära men Stella var inte glad, hon hade längtat efter friheten i nära 5 år men nu när den var så nära blev hon skrämd. Den 15 maj 1945 befriades Stella och hennes familj, de återvände då till Krakow. Där återförenades de med Stellas mormor och mostrar och deras familjer.

Handlingen tilltar sig när de kommer till Auschwitz-Birkenau för det är det värsta lägret. Stella blir också svårt sjuk där. Det lägret ligger precis vid en ugn där de bränner lik. Stanken är gräslig. Där kan man tro att Stellas familj inte ska klara mer.

Jag tror att Stellas syfte med boken är att folk ska kunna läsa och ta del av hur hemskt det faktiskt var. Att det var barnslakt och mycket slag. Att folk ska kunna förstå att de människor som sändes till dessa läger var lika mycket människor som alla andra. Jag tror också att hon känner stor tacksamhet till Schindler och vill visa andra att han faktiskt gjorde allt det han gjorde.

Jag tycker att boken var bra, det är inte en bok som jag hade valt att läsa frivilligt men nu när jag läst den så är jag väldigt glad för det. Man lär sig mycket om hur det var då. Innan jag läste den här boken så tyckte jag inte alls andra världskriget var intressant men nu gör jag det. Boken var inte bara bra utan hemsk också. Det fanns vissa bitar i boken som var trista men i helhet var den riktigt bra. Hon var väldigt duktig på att beskriva sakerna som hände. Det som jag störde mig mest på var att det bara var fyra kapitel i boken. Det gör att det är svårt att hitta vart man läste innan och det är svårt att veta vart man ska sluta läsa.

Ord som jag inte kunde innan var:

Malinka= Lilla hallonet
Plommonstop= styv herrhatt med rund kulle
Karskt= bister, sträng
Posteringar= (plats för) militärt vaktmanskap
Bävan= stark rädsla
Arkebuserade= avrättning genom skjutning
Bräm= kant (på kläder)
Fatalt= ödesdiger, förarglig, olycklig
(Helt) Sonika= helt enkelt
Avspisar= avvisar
Sanatorium= sjukhus för tuberkulospatienter; vilor eller konvalescenthem
Blockäldste= Barackens föreståndare och ordningsman
SS= Schutz Staffel= Tysk elitstyrka
NSDAP = National-Sozialistische-Deutsch-Arbeitre-Partei/Hitlers Parti


Jag har valt ett citat från slutet av boken. Jag valde det för jag stannade upp när jag läste det och läste det igen. Jag tycker meningarna är fint for...