Mitt liv

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

En gång kunde jag göra allt som var omöjligt, och kunde utmana alla i allt spel.
En gång när jag var 13 år då blev jag utslängt hemifrån och alla mina kusiner vände ryggen.
Ingen ville hjälpa mig, jag var totalt ensam.
Innan jag blev utslängt då fick jag två brev, det stod ”skyll allt på mig, säg att det var mitt fel att du blev utslängt” det brevet var skriven av min farfar som låg i koma. Han kunde inte göra något. Jag var ute i gatan och sov i parkeringsplatser och jag snattade bröd för att inte svälta ihjäl. Jag fick inget jobb och inget hjälp.
Jag kunde inte fortsätta så här.
Jag kunde se gatulivet. Jag kunde se när kvinnor sålde sig fysisk för att få pengar till levnadsbröd.
Jag såg personer som misshandlade andra för pengar och folk som knarkade. Sånt liv ville jag inte ha. Men nu var jag inne i det livet.
Det blev vinter det var kallt ute, jag såg människor frysa jag var en av dem. Nu var jag 14 år och jag blev tvungen att misshandla någon för att få fängelse straff, då slapp jag frysa. Vem skulle jag hitta?
Jag tittade omkring mig och såg en gammal rik kvinna. Jag slog henne så hårt att hon dog. Att döda var inte planerat.
Jag fick tio års fängelse. Nu var jag 20 år och 4 år var kvar sen var jag fri. Hade jag vettat att det var ett kaos i fängelset då skulle jag aldrig röra någon.
Jag blev misshandlad och slagen flera gånger av grymma gäng i fängelset. jag kunde inte anmäla någon. Hade ja gjort det då skulle det ha blivit mycket värre för mig.
Vi fick skit mat och det låg döda råttor överallt. Ibland spottade vakterna på maten åt vi inte maten då fick man stryk av vakterna.
Det hade gått fyra år och nu var jag 24 år och äntligen fri. Jag träffade min styvmamma som slängde ut mig och min pappa. De ville att jag skulle förlåta dem, och det gjorde jag. För att jag visste att förlåtelse dagen skulle komma. Efter ett tag hade jag fixat ett jobb och köpt en villa.
Då jag flyttade hemifrån utan att säga ett ända ord till min styvmamma och pappan. Jag gifte mig och hade tre barn. En dag när jag var på jobbet då hade någon sprängt min villa alla mina barn och min fru dog när de var i huset.
Mitt äldsta barn blev bara 3 år och den andra 1 år och den tredje blev bara några månader.
Och min fru blev bara 22 år.
Min familj var borta för evigt.
En dag hoppade jag från en lägenhet i sjunde våningen, jag dog inte men blev förlamad i evigt och hamnade i koma.
Efter 53 å...