Linkin Park

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag visste att det skulle vara en konsert med Linkin park,världens bästa liveband enligt mig. Men jag hade inte fått tag på några biljetter.Jag var jätteledsen när jag gick till skolan två dagar innan konserten i Glasgow,Storbritannien.Om jag nu skulle få tag på biljetter skulle jag aldrig få tag på pengar till flygbilljeter.När jag kom hem ifrån skolan låg det ett kuvert till mig,ifrån LPU ”Linkin park underground”!Jag slet upp kuverter och ett inplastat kort med ett snöre i ramlade ut.Jag tog upp kortet och mina ögon vart strora som talrikar. Ett dåligt foto på mig,mitt namn och LPU’s loggo.Jag tittade vidare i kuvertet och där låg ett brev:

´Kära Malin Larsson.
Vi på LPU har avslutat tävlingen
Du har deltagit i.Dina svar var
Väldigt bra och du har vunnit
Flygbiljetter till Glasgow,Storbritannien,
Biljetter till LP’s konsert,backstagepass,
Hotellnycket och en exclusiv träff med Chester,
Mike,Joseph,Brad,Pheonix och Rob

Vi syns i Glasgow!´

Nu kunde jag inte hålla tillbaka glädjetårarna.Jag hoppade fram till cd-spelaren och höjde volymen på max och spelade igenom Renimation.Jag skulle till Storbritannien och träffa Linkin park.

När jag kom till storbrittaniens flygplats stog en ung man,som jag mycket väl kände igen från LPU, med en skylt i ena handen där han tydligt textat ”LARSSON” på.Vi började prata om mig och min familj medans vi satte oss i en taxi.När vi kom fram till hotellet och in på mitt rum kännde jag hur mitt ansikte blev rött och mitn mun sprack upp i ett stort leende. Jag var äntligen här och det var bara tre timmar kvar till konserten.Jag tog ett bad i rummets jättestora badrum och klädde sedan på mig ett par trasiga jeans,en LP- t-skirt och en LP- tjocktröja.Jag kom ner till hotellreceptionen och där stod samma kille som hämtade mig på flygplatsen.Vi tog en taxi till Glasgow, tio minuter ifrån hotellet. Allt gick mycket fort; ut ur taxin, in på arenan, ståplats längstfram.

Scenen var byggd i Meteora,ett framtida industrisamhälle.Det var så mörkt på scenen att man kunde skymta senografin om man koncentrerade sig.Publiken var på topphumör och alla var trevliga och hälsade på varandra.Många kom fram till mig med rosor och gosedjur som jag skulle ge de olika medlemarna i Linkin Prak. Först förstod jag inte varför de just gav mig allt men sen kom jag på att jag hade mitt passerkort på mig. Så där stod jag, längst fram med två kassar fyllda med grejor och så helt plötsligt exploderade små lådor längst frame på scenen och alla i publiken började skrika och hoppa upp och ner. Mike stod uppe på ett senografi-hus och frågade om vi var beräda på att rocka. Ett kaftigt ja kom tillbaka som svar.Mike och Chester började sjunga ”Don’t stay”.
Adrenalinet rusade genom min kropp och leendet kunde bara inte försvinna. Mr.Hahn scratchade introt till ”Numb”.Låtarna fortsatte med ”By myself”, ”A place for my head”, ”Faint”, ”Somewhear I belong”, ”Hit the floor” och avslutades med deras största hit One step closer.

Publiken var nära på att skrika halsen av sig när Brad drog sitt plektrum emot gittaren och började låten.Jag sjöng med och hoppade som en galning in i massa andra människor men ingen märkte något, alla var så uppslukade i Chesters sång. Nu var låten nästan slut men innan det så skulle inte bara publiken skrika halsen av sig utan också Chester.
”One step closer” tog slut, Mr.Hahn kastade sin anlägning, mixerbordet och scratchanlägningen, i marken. Pheonix och Brad slog sina basgittarer emot högtalarna.

Jag tittade på den dåliga bilden på passerkortet runt min hals.Jag kände mig stressad för jag visste att jag måste backstage, träffa Chester och intervjua honom.De fick bara inte åka iväg med deras golfbilar de alltid åker iväg med efter konserterna de gör. Jag konkade mig tillslut igenom publikhavet med plastkassarna och kom tillslut fram backstage, där sprang jag rätt in i Joseph Hahn.Han log och undrade vart jag var på väg någonstanns, jag färklarade att jag hade vunnit en LPU-tävling och skulle nu träffa bandet.Han välkomnade mig och förskökte säga mitt namn.Det vart Lin tillslut.Han visade mig vägen till golfbilarna som stog bakom scenen. Vi gick ner för en liten trappa och där i två vita golfbilar satt de. Jag trode jag skulle svimma. Alla hälsade på mig när jag och Joseph kom närmare bilarna.Självklart var den ända lediga platsen brevid Chester.Även han hade problem med att utala mitt namn så det vart Lin där också.Bilarna startade och åkte iväg emot deras hotell.

Jag kom in på Chesters,rätt ostädade,hotellrum.Han bjöd mig på en cola och beundrade min Linkin Park tröja. Jag tog fram ett block ur min handväska och började fråga honom frågor:

Hur var kvällens konsert?
Den var bra, Det gick bra hela vägen igenom.Chester skrattade till och fortsatte: men jag och Mike sjöng lite fel i mitten av ”Numb”. Men jag hoppas ingen märkte något.

Vad gör ni innan konserten?
Chester lutade sig bakåt i hotellfotöljen och sade: Jag och Mike går alltid igenom låtarna, Rob och Pheonix stämmer sina basgittarer, Brad tejpar sina trumpinnar så att de inte flyger iväg när han spelar och Joseph sitter mest och kopplar sladdar och tittar till så allt funkar på scenen. Men precis innan vi ska in på scen så sjunger vi en hemlig låt. Chester log hemlighetsfullt och jag blev nyfiken.

Hur känns det att stå uppe på scen?
När man ställer sig där uppe på scen och publikens jubel sjunger i öronen så känns det som om man är kung över hela världen.Det känns helt obeskrivligt, man måste nästan prova själv för att förstå känslan .Jag älskar att ha konserter för man blir så glad över att sjunga för folk som värkligen tycker det man sjunger är bra.

Vad inspererar dig till att skriva låtarna du skrivit?
Det beror på, jag skriver låtar om hat tillängnat min familj. Jag har respekt för dem men älskar ingen i min familj.Min mamma var alkoholist och när jag var fem år blev jag våldtagen av folk runt omkring mig.Min familj hjälpte mig inte utan lämnade mig bara ensam därför älskar jag de inte men jag har som sagt respekt för de. Jag började med droger när jag var runt tio eller elva och redan som sextonåring höll jag på med de allra värsta drogerna men när jag blev arton bestämde jag mig att sluta med droger, då hade jag redan varit fast i det tyngsta drogerna många år.
Men när jag skriver låtar om glädje och kärlek tillägnar jag det min vackra fru Samantha och mitt barn Draven.De har värkligen fört in ljus i mitt liv.Jag ser att det är jobbigt för Chestar att prata om sin familj och jag stycker en fråga som handlar om hans familj och fortsätter iställer med nästa fråga som står i det lilla blåa Linkin Park blocket.

Vad skulle du göra idag om du inte sjöng i Linkin Park?
Om jag itnet skulle sjunga i Linkin Park skulle jag bara vilja vara en helt vanlig Amerikans kille som ingen skulle känna till. Skulle vilja jobba som något enklet bara.Men jag är glad att jag är med i Linkin Park och vill fortsätta att sjunga så länge våra fans vill det.

Vad är den största händelsen i ditt liv?
Chester ler åt mig och säger: du ställer svåra frågor du.Den största händelsen måste nog vara när jag gifte mig med min fru Samantha.Vi gifte oss när jag var i 20-års åldern den 31 October, på halloween, 1996.

Kommer det något nytt album snart?
Vi funderar på att släppa ett album till hösten 2005 men det är inte klart ännu.Vi har spelat in en låt som ännu inbte har något namn men nu när vi har åkt klart på våran turne här i U.S.A som föresten heter ”project revolution” som vi och ett par till band har spelat med nu över sommren ska vi börja arbeta förfullt på det nya albumet. Jag blir nyfiken på ” project revolution” och skriver till en sista fråga.

Vad är det hära ” project revolution” för något?
Linkin Park och fyra till fem band åker på en turne varje år i ungefär 40 olika städer i U.S.A och spelar masor av låtar för folk. Det är jättekul att åka på ”project revulition” för det är ju inte alltid samma som är varit med året innan så det dyker ju för det mesta upp nya band som är jätte bra. Nu i år var det vi, Korn, Snoop dogg, the useded och than jake och ett par förband till varje grupp.Den dista platsen vi spelade på innan vi kom hit till Storbritannien var Mountain view, Kalifornien. Det var häftigt vi var på en jättestor are...