Vikingar

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Själva ordet Viking kommer från isländskan och betyder ordagrant ”en man som lägger till vid vikar”. En annan teori är att det kommer från landskapsnamnet Viken alldeles utanför Norges huvudstad Oslo.

De flesta vikingar, eller s.k. vikingar var bönder, handelsmän, plundrare eller en blandning av dessa tre. Dessa handelsmän från norr seglade iväg på försommaren med sina stora ståtliga skepp som vara lastade med skinn och slavar. Man seglade åt alla väderstreck beroende på vad man ville ha för utbyte för sina varor. Det vanligaste var att man seglade söderut mot centrala Europa och bytte sina varor mot siden, Frankiska svärd, glas samt tyger.

Det vanligaste vikingaskeppet kallas ”knarren” och detta skepp kunde färdas i ca 6-8 knop. Med dessa stora ståtliga skepp kunde man på knappt 36 timmar åka från Danmark till England utan problem. Men det verkliga storskeppet var det skepp man sände ut den döde hövdingen i vid hans död. Det var ”långskeppet”, där lade man den döde hövdingen, hans smycken, hans slavar och till sist tände man eld på hela skeppet och skickade ut det på sin sista resa.

Som jag sagt tidigare var de flesta vikingar egentligen bara vanliga bönder som tröttnat på dåtidens ”svensson-liv” och sökte mera spänning i sina liv. Detta fick dom genom att anfalla byar och städer under sina handelsresor. Dessa anfall var oftast fruktansvärt odisciplinerade men ändå med 2 grundregler:

1. Skjut en skur pilar och spjut över motståndarna.
2. Gå till närkamp med ditt svärd och skydda dig så gott du kan med din sköld av trä.

I den senare kampen gällde det enbart att såra motståndaren hårdast med svärdet eller yxan. När vi ändå är inne på ämnet vapen, kan jag faktiskt tala om vilka vapen dom hade och vad dom användes till.
Under 700-talet användes svärden som huggvapen tidigare hade man haft ”stickvapen” t.ex. dolkar. Nu kom alltså större och farligare vapen. Yxan fick ett längre skaft som var till stor hjälp när man skulle hugga ner sin motståndare, man kunde då stå längre ifrån honom och på så sätt själv undgå döden lättare. De tidigare yxorna hade korta skaft och var därför bättre lämpade att kasta iväg och på så sätt, ja, döda sina fiender.

Som det verkar nu är vikingar ett väldigt blodtörstigt folkslag från den norra delen av Europa, men det är inte helt sant för vikingarna var även kända för sin fåfänga, sina vackra kärleksdikter och som sagt för sina rasande bärsärkar.

Den omryktade fåfängan kommer av att dom varje dag kammade sitt hår samt sitt skägg och prydde dessa med olika prydnader och smycken som var mycket framgångsrika hos kvinnorna. Men alla höll inte med om att vikingarna var ett prydligt folk. En turkisk man vid namn Ibn Fadlan säger att: ”Vikingar är Allahs smutsigaste varelser, de tvättar sig varken efter toalettbesök eller efter maten. De är som vilsegångna åsnor!”

Men oavsett deras renlighet eller inte så var dom betydligt mer respektfulla mot sina kvinnor än vad gentlemännen i resten av det civiliserade Europa var. Flera exempel på detta är att kvinnorna i Norden kunde äga mark, att hon själv kunde förbättra sin ställning i samhället (fortfarande genom äktenskap men ändå) och männen anförtrodde sin hustru nycklarna till huset och alla dess rikedomar. Hon bar alltid nycklarna till hushållet på sig i en kedja. I denna nyckelknippa hängde nyckeln till förvaringsplatsen för silver och smycken samt nyckeln till makens kista. Jag tycker detta är något att vara stolt över. För vid den här tiden var resten var kvinnorna i Europa fortfarande slavar under sina män i väldigt stor grad.

Dessa människor var lika ivriga att föra ner sina upplevelser som vi är idag. Enda skillnaden var att dom inte hade någon dator, några papper eller någon annan teknisk apparat. Så dom var helt enkelt tvungna att använda vad naturen erbjöd. Alltså trä och stenar i de flesta fall.

På dessa trä- eller stenbitar ristade man alltså in små krumelurer som inte alls ser ut som våra bokstäver. Dessa krumelurer heter runor och det finns mängder av runstenar kvar än idag, även om dom håller på att förfalla av försurningar. Vid Dalums kyrka i Västergötland finns en runsten som beskriver två bröders skilda öden. Den ena dog i väst under en ”handelsresa” medan den andra dog i öst…

Som en god och trogen medlem av en ätt, det var så man kallade invånarna i de olika byarna och de olika släkterna, så skulle man lyda sin ätt i första hand. Sedan kunde man lyda sin kung och sin hövding, så länge man kom ihåg att inte vanära eller på annat sätt skämma ut ätten på. För då kunde det hända att du blev utesluten och det innebar att du förlorade alla dina rättigheter som människa. Om detta hände var du helt utelämnad i gudarnas händer och vem som helst som ville ta livet av dig, kunde göra det utan att bli straffad det minsta. Du var som utesluten ur din egna ätt inte mer värd en ett djur i skogen, blommorna på marken eller än en fisk i havet. Du var fredlös!

Som du kanske märkte sa jag ”gudars händer” inte ”guds händer”. Detta var faktiskt inget stavfel utan det var så att under vikingatiden så hade inte Sverige hunnit bli kristet ännu utan människorna i Sverige trodde fortfarande på Tor, Oden, Freja… Ja de gamla asagudarna helt enkelt. Jag tänkte bara helt kort presentera ett par av dom så att du får en uppfattning om vad dom var och vad dom stod för.


De gamla asagudarna

Oden: Den störste och mäktigaste av gudarna, han vet allting tack vara de två korparna Hugin och Munin. Han är även den klokaste guden för han har druckit ur vishetens brunn men som betalning var han tvungen att offra ner sitt ena öga ner i brunnen och är alltsedan dess enögd.
Oden är även krigets gud och har tre saker som alltid följer med honom. Den första är hans spjut, Gungner, den andra är hans häst, Sleipner, och det tredje är dom två glupska vargar som hjälper honom i hans ständiga jakt på jättarna.

Tor: Tor är den stora åskguden, han framkallar åska på jorden genom att flyga fram med sin stora vagn dragen av två getabockar över himlen. Även han har en personlig sak låter lite grann som Expedition Robinsson) det är en hammare och varje gång som han kastar iväg den, träffar den sitt mål. Denna säregna hammare heter Mjölner. Sedan åker den tillbaka till hans hand, därför måste han ha järnhandskar på sig. Han har även ett bälte som han kan spänna om sin midja, detta bälte fördubblar han krafter. Inte för att ...