1800-talet

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning

Jag har valt att skriva om olika händelser i världen på 1800-talet. Bland annat om hur många barn man kunde få och hur det var att gå i skolan på den tiden. Min frågeställning finns undertill.


Frågeställning

1800- talet

Fler spädbarn växer upp

Det var den höga spädbarnsdödligheten som framförallt hade hållit den genomsnittliga levnadsåldern före 1870-talet. Vid mitten av 1800-talet dog fortfarande cirka 15 procent av alla spädbarn i Skandinavien, cirka 20 procent i Storbritannien, cirka 25 procent i Tyskland och cirka 33 procent i Syd- och Östeuropa. De som växte upp hade däremot ett ganska långt liv. Vid fyllda 20 år hade nord män på 1870-talet normalt 43 levnadsår kvar. Att en total livslängd på 63 år mot den genomsnittliga levnadsåldern på 47 år. För 20 åringarna hade utterna faktiskt inte förbättrats så mycket 1910.
Genomsnittliga livslängden från mitten av 1800-talet till 1914 berodde först och främst på att spädbarnsdödligheten sjönk kraftigt. I Österrike, Ungern och Ryssland låg den år 1910 fortfarande på 25 procent. Sverige och Danmark hade jämte Australien och Nya Zeeland kommit under 10 procent.
Bättre förlösningshjälp och riktigare spädbarnsvård spelade säkert en roll men var knappast avgörande föra 1914. I städerna ökade möjligheterna att föda barn på stiftelser som samtidigt var barnmorske skolor men det var mest fattiga och ogifta mödrar som utnyttjade denna tillgång. Dessutom dröjde många kommuner länge med att bevilja pengar till fast anställda barnmorskor, och många som födde barn föredrog fortfarande hjälp från kloka gummor som de kände istället för främmande, yrkesutbildade barnmorskor. Genom välgörenhetsarbete och vägledning vid sjukstugor spreds kunskap om barnavård. Nya sociallagar från tiden kring sekelskiftet gav arbetande kvinnor rätt till ledighet från arbetet och ekonomiskt stöd under tiden runt förlossningen.

Av större betydelse för nedgången i spädbarnsdödligheten var dock förbättringen av den allmänna hygienen. I Paris sjönk spädbarnsdödligheten snabbt efter 1875, vilket troligen hänger samman med tillförseln av rent vatten till staden. Under de varma sommarmånaderna, då bakteriefloran var stor, nådde spädbarnsdöden sin topp från Frankrike i väster till Ryssland i öster. Då kunde bättre hygien spela stor roll. Bättre kost måste ha ökat motståndskraften mot sjukdomar också bland spädbarn. Bättre tid och råd till vård och tillsynd av barnen ökad chanserna för att de skulle kunna växa upp. I Frankrike sjönk antalet dödsfall bland barn mellan 2 och 10 år till hälften under perioden mellan 1860 och 1914. Men allt detta varierande beroende på vilken klass man tillhörde.

Dödligheten var dubbelt så hög bland borgerskapet. I Frankrike var dödligheten bland barn som var födda utom äktenskapet mellan 1906 och 1910 dubbelt så högt som bland barn som fötts i äktenskapet.


Barnbegränsning

Huvudsaken till att fruktsamheten sjönk var att allt fler äkta par bestämde sig för att få färre barn och att de kunde genomföra beslutet. För samtida statistiker och ansvariga myndigheter kunde detta te sig både gåtfullt och oroväckande. Den relativt höga giftas åldern i en del europeiska länder kunde visserligen innebära en medveten barnbegränsning i förhållande till de knappa resurserna. En man med gifas planer måste kunna försörja sin hustru. Men den branta nedgången i födelsetal fram emot sekelskiftet var något nytt i världshistorien. De viktigaste medlen för barnbegränsning måste ha varit avbrutna samlag och avhållsamhet. Moderna preventivmedel saknade fortfarande betydelse. Grundläggaren av det moderna befolknings studiet, britten Thomas Malthus, hade år 1798 framlagt sin pessimistiska ”lag” att folkmängden alltid skulle öka snabbare än mat produktionen och att det stora flertalet människor därför var dömda att leva på svältgränsen. Dessa idéer hade stort inflytande på 1800-talet, och efter år 1870 framträffde hans anhängare, ”nymalthusianerna”, med agitation om barnbegränsning och användning av prevention, först i Storbritannien och efter år 1890 även i Frankrike. På grund av motstånd från den offentliga moralen och direkta lag förbud mot preventionsupplysning spreds sådana ”djävulska pamfletter” först i det fördolda , men mot slutet av århundradet ändrades lagstiftningen i många länder, och upplysningsverksamheten kunde försiggå mera öppet.
kyrkorna hade i regel predikat en fruktsamhetslära, men det kristna inflytandet försvagades mot slutet av 1800 talet i städer och centrala områden i de industrialiserade länderna. Där religionens ställning var starkast, framför allt på landsbygden i Syd- och Östeuropa, var också födelsetalet högst. Ökad upplysning genom bättre skolor i slutet av 1800 talet gjorde det lättare att vinna gehör för tidigare tabubelagda idéer om barnbegränsning.


Näring och arbetsförmåga

Näringsberäkningar för perioden 1870-1914-talet är vanskliga och sällsynta. Men man vet att människor på det hela taget nu fick mer att äta. En fransk undersökning tyder på att den genomsnittliga dagsransonen för vuxna män gav cirka 2 400 kalorier 1840 och cirka 3200 kalorier år 1890. Mattillförseln till städerna underlättades betydligt med fartyg och järnvägar som gjorde det möjligt att frakta kött och grönsaker långa vägar. Konsekveringstekniken blev viktig för matförsöjning då mekanisk massproduktion av mat och torrmjölk på förtennade plåtburkar blev vanlig efter 1870. Men liksom spädbarnsdödligheten varierade också närings- och hälsotillståndet bland vuxna starkt mellan region och socialgrupp. Dödligheten vid sekelskiftet var högre på landsbyggen, särskilt bland bondkvinnorna. En undersökning från Nederländerna omkring 1910 visar att ogifta, änkor och frånskilda levde kortare än genomsnittet.
Detta är ett tidigt statistiskt belägg för att ensamheten är dödens medhjälpare. Men först var skillnaden mellan samhällsklasserna, registrerade bland annat i militära sammanhang. Rekryterna från arbetsklassen i Lyon var genomsnittligt 10cm kortare än borgarsönderna. År 1912 var studenterna i Cambridge och Oxford 8cm längre och 12 kg tyngre än arbetarepojkarna från industriområdena i Nordengland.
Trots dessa stora sociala och regionala olikheter är det uppenbart att den vita befolkningen i världen inte bara ökade i antal utan också blev friskare och fick en större fond av energi. Denna förbättring av folkhälsan har varit av betydelse för utvecklingen på andra områden av samhällslivet. Fysiskt överskott ökade uthålligheten och förmågan att göra en maximal insats för stunden.

Man kan inte bortse från den goda hälsan hade betydelse det europeiska självförtroendet i förhållandet till andra folkslag. Föreställningar om medfödd rasöverlägsenhet kunde lättare få fäste bland koloniofficerare och tjänstemän som sprudlande av energi bland folkslag med sämre hälsa. Det krävdes också särskilt god hälsa av de europeiska utvandrare som slog sig ner på de stora vidderna i Amerika och Sibirien under denna period i stort sätt hörde till den friskare delen av befolkningen. Uppbrott och flyttning innebar en risk som svaga och sjukliga människor normalt skulle tveka inför. I de tropiska områdena var vissa medicinska framsteg nödvändiga förutsättningar för permanent kolonistyre och europeisk bosättning skulle kunna upprättas.


Renlighet och hälsovård

Den bakteriologiska kunskapen ledde till att renligheten vid behandling av sjuka ökade. Avgörande var den teknik som utvecklades för sterilisering och desinfektion. Louis Pasteur upptäckte att de flesta mikrober kunde dödas genom uppvärmning till 70-80 grader Celsius, vilket bland annat skapade nya möjligheter att förvara mjölk och andra matvaror. På Cochynsjukhuset i Frankrike nedbringade man efter år 1878 dödligheten bland patienterna från 10 till en procent genom systematisk desinficering. Då var det redan flera decennier sedan den österrikiske barnbördsläkaren Ignaz Semmelweis hade nått uppseendeväckande resultat i Wien med hjälp av den enkla regeln att läkarna skulle tvätta händerna ofta.
Kunskaperna om bakterier och baciller satte fart på den offentliga hälsovården. ”Socialmedicin” var ett begrepp i Storbritannien redan före 1850-talet.

Efter 1870 vidtogs i hela Europa åtgärder för förbättring av den offentliga hygienen, särskilt genom vattenlednings och kloakutbyggnad och en begynnande hygienkontroll i fabrikerna. Dödligheten i städerna nedbringades nu för första gången till en lägre nivå än på landsbygden. De moderna hälsovårdesinrättningar, hälsovårdsinspektörer, organiserade sjuksköterskeutbildning, en läkarskrå med egna yrkesföreningar som utförde standardkontroller, barnavårdscentraler och så vidare.
Men avståndet mellan medicinisk insikt och praktisk tillämpning var fortfarande stort i början av det nya seklet. Den personliga hygienen med handtvättning före måltiderna, regelbunden klädtvätt och kroppstvätt hörde för det stora flertalet människor framtiden till. En kombination av fattigdom och fördomar mot ”tvättningshysterin” stod i vägen. Med obligatorisk skolplikt och utvidgad militärtjänst kunde hälsovårdsinspektörerna börja uppspåra smittkällor, men hygien i hemmen var svårare att åstadkomma. Systematisk hälsovård i skolor och på arbetsplatser blev vanlig först efter andra världskriget.
Regelbunden läkarhjälp vid sjukdom var en dyrbar vana, som endast välbärgade personer hade råd till. Ett läkarbesök på landsbyggen, var en stor händelse. Man fick istället hjälp av grannar, naturläkare, kloka gummor och en händig smed kunde hjälpa till med tandutdragning och vid benbrott. Det rådde fortfarande efterfrågan på magiska konster, och man satte sitt hopp till bönder till Gud. Om det inte hjälpte, hade Han också en avsikt med lidandet. likheten med mentaliteten bland icke europeiska folkslag, som levde döden ännu närmre in på livet, var i detta avseende stor.


Skola och samhälle

Skolutbyggden kostade pengar. I Frankrike gick 6 procent av statsbudgeten till utbildningändamål år 1914, och i kommunernas budget var skolan en tung post. Skolbyggnaden var alltså något som myndigheterna satsade på därför att de ansåg att den behövdes.
Skolutbyggnaden var en förutsättning för den moderna tjänstemannaklassen i både offentlig och privat verksamhet. Det var de nya medelklasserna som på så sätt skapades, särskilt genom utbyggnaden av mellanskolorna. Den ekonomiska betydelsen av skolutbyggnaden är svårare att bestämma och var också mer omdiskuterad av samtiden.

Bönder och jordbruksarbetare behövde strängt taget inte kunna skriva och läsa, även om de nu kunde följa med i skriftligt informationsmaterial. Föräldrar på landbygden var till en början ofta emot utvidgad skolplikt, därför att de behövde barnen i arbetet på gården.
Inte heller i industriarbete var läskunnighet nödvändigt. många brittiska arbetsgivare ansåg att skolan kunde skada den praktiska arbetsviljan och sätta galler i huvudet på det arbetande folket.

Men i ett försvar för den norska skollagen av år 1860 betonas att skolan är nyttig för sådana som skall leda andra, ”arbetsförmän, uppsyningsmän och gårdsförvaltare”.


Den formaliserade skolgången kunde få betydelse inom alla yrken genom att bidra till att öva in disciplin, närvaroplikt, schemalagd dag, plikter i form av läxor, underordning med betyg, examina, aga och straff. Betyget i ”ordning och uppförande” räknades på arbetsmarknaden. Den ekonomiska största betydelsen hade utbyggnaden av skolor på mellannivå., där framtidens tekniker fick sin skolning och där grunden lades för högre studier. Här låg Tyskland före andra länder med en bred utbyggnad av yrkesskolor och tekniska skolor.

Skolorna fick dessutom betydelse för yrkeslivet genom att fungera som urvalsmekanism begåvningarna kunde fångas upp och ges möjlighet till befordran så att man fick ”rätt man på plats”. Men principen om ”social rörlighet” kunde kollidera med klassintressen. Detta var särskilt tydligt i Storbritannien. Här fortsatte de rika att skicka sina barn tillprivata internat skolor med bättre lärare och utrustning än vad de offentliga skolorna hade. Enligt författaren H.G Wells var 1870 års skolkatalog ”inte en lag om allmän skolgång utan en lag för utbildning av de lägre klasserna till arbete i lägre yrken, med lärare som hade sämre utbildning utan universitetskaraktär”.

I alla länder krävde gymnasie-och universitetsstudier privata medel. Detta minskade givetvis folksmöjligheter att klättra upp från lägre samhällsskikt. Tröskeln var lägst i Skottland och Tyskland, som hade väl samordnade utbildningssysten och stipendieordningar på ett tidigt stadium för begåvade elever ur allmongen. I USA kunde en skandinavisk bondefamilj i mellanvästern ha råd till collegeutbildning för sina barn., men i Skandinavien hörde studenten på landsbygden före första
världskriget i regel till de ”fina” familjerna och uppehöll sig i en högre sfär. På det hela taget berördes klassgränserna i det europeiska samhället inte mycket av skolutbyggnaden föra 1914.


Förnuft och familjeplanering

Den ekonomiska utvecklingen hade helt klart stor betydelse för den nya inställningen till barnbegränsning. Övergången för hantverk i hemmen till fabriksdrift med mödrar som arbetade utanför hemmen gav exempelvis direkt utslag i lägre födelsetal i franska textilområden på 1870- och 1880-talen. När barndödligheten sjönk till hälften, behövde man inte längre så många barn för att vara säker på att några skulle växa upp. I städerna var barn inte heller helt nyttiga för familjen på samma sätt som på landsbygden. Barn kostade dessutom mer i städerna, där fick man betala för mat, medicin och skola. Familjer som ville ha framgångsrika barn och en tryggad ålderdom, kunde inte ha så många barn. De höga födelsetalen höll s...