Imperialism Och Kolonialism

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Imperialismens historia

Jag skulle vilja säga att imperialismen började så långt tillbaks som för
2000år sedan, och då tänker jag främst på rommarna som hade erövrat stora delar Europa och även delar av Asien. Rommarna styrde dem kända världen som dem mest överlägsnaste ledaren i världen. Jag skulle även vilja kalla spanjorerna och portugiserna för imperialister. De tog över hela
världsdelar och tog dem som kolonier. Dessa länder ihop med tyskland och
England koloniserade även hela Afrika och i och med det kom också handeln med slavar som skeppades i massor till "den nya världen" Amerika. Denna växande industri blev en drivande Källa till att skaffa nya kolonier. Alla stor makter ville ha sin del av kakan. Alla han inte riktigt med, Spanien och Portugal fick dela på Sydamerika och öar i Karibien. England tog många kolonier i Asien som t.ex. Indonesien och Indien. Tyskland fick större delen av deras kolonier i Afrika t.ex. Sydafrika. Amerika blev en öppen "fight"

Där Spanien och England var de största, men även Sverige hade ett litet tag en lite koloni där som hette nya Sverige där. Tyskland hade inte särskilt bra tur med deras få kolonier och de hamnade på efterkälken. Men det var inte bara slavar som dem behövde nästan den största delen var att man behövde råvaror till den växande industrin, men det var först efter den industriella revolutionen som det blev en viktigt. Detta fick stor på
verkning till först världskriget som vi kommer till senare. Imperialism kallas ett land som försöker utöka sin makt över andra länder. År 1492, när Columbus ”upptäckte” Amerika, ses ofta som begynnelsen till Europas kolonisering av andra världsdelar. Men ända fram till 1800-talet var det bara små områden som européerna kontrollerade. I Afrika styrde européerna bara en del av kustområdena. Malaria och andra tropiska sjukdomar var ett hinder för att européerna mer effektivt skulle ta kontroll över de inre delarna av Afrika. Tiden mellan 1880-1914 burkar kallas imperialismens tidsålder.

Imperialismen är inget nytt i historien, med industrialiseringen gav de industrialiserade länderna nya möjligheter att föra en imperialist politik.

Kolonialism är när ett land erövrar, kontrollerar och utnyttjar ett landområde som ligger utanför det egna landets gränser. Det är därför skillnad mellan att vinna mark i krig av ett annat land, och att ett land koloniserar ett annat. När mark vinns i krig flyttas gränserna och marken byter namn till det vinnande landets, och det är inom dessa gränser man bestämmer. När kolonisering genomförs av ett land över ett annat ligger de koloniserade landet ofta i en annan världsdel och landet får ofta behålla sitt namn eller får ett mer västerländskt. Befolkningen har ofta annan kultur, religion och språk, och länderna blir inte ett land där båda bestämmer lika mycket utan den koloniserade staten bestämmer över dom länder dom har koloniserat. Det är alltså en form av förtryck.


Indien under Brittiskt styre

Redan under 1700-talet styrdes Indien av det brittiska Ostinsiska kompaniet. I Indien odlades viktiga råvaror som bomull, jute, och socker som var viktigt för industrieran i Storbritannien.
Folk i London började kalla Indien för ”den klaraste lysande juvelen i kronan”.

I januari år 1857 började rykten gå bland indiska soldater inom brittisk tjänst ”sepoys”, att patronerna i deras gevär var gjorda av fett från kor eller svin. Detta ledde till att ett stort uppror bland de hindusiska och muslimska soldaterna, som enlig deras religion måste undvika dessa produkter. Det dröjde inte länge förrän stora delar av Indien befann sig i krig mot de brittiska koloniherrarna, sepoysupproret. Det tog två år för de brittiska soldater att krossa upproret. Det brittiska Ostindiska kompaniet fick lämna ifrån sig makten och den brittiska staten tog över, vilket innebar att Indien nu skulle bli mer likt Västerlandet. Järnvägar och bevattningskanaler byggdes och man satsade på att effektivisera jordbruket.

Britterna införde också ägandeförhållande på landsbygden. Detta medföljde att många människor blev utan jord. Men jordbruksproduktionen och exporten utav ris, bomull och vete ökade. Det gjorde det inte bättre för Indierna, resultatet blev att över 20 miljoner Indier dog i svält. En del hävdar att svälten främst berodde på den kraftigt växande befolkningsökningen och naturkatastrofer, medan andra lägger skulden på att jordbruket inriktade sig på exportvaror istället för att producera mat till befolkningen.


Afrika koloniseras

Afrika har länge varit en väldigt okänd plats för européerna, mer liknade en vit fläck på de europeiska kartorna. Européernas upptäcktsresor gav resultat till tropiska sjukdomar, svårframkomlig natur med täta och stora skogar, hög berg och stridiga floder.

Men den första vita människan som korsat Afrika från kust till kust var den skotske läkaren och missionären David Livingstone. När han reste kring Zambezifloden blev han också den första vite mannen som såg Victoriafallet - det var Livingstone som namngav fallet efter den brittiska drottningen. 1865 förlorade han kontakten med omvärlden. En amerikansk journalist, Henry Stanley, fick till uppdrag att finna den legendariska David Livingstone.

År 1871 fann Stanley Livingstone i en liten by vid namn Ujiji vid Tanganyikasjön. Stanley och Livingstone gjorde många gemensamma forskningsresor tillsammans innan Stanley återvände till USA. Livingstone stannade däremot kvar i Afrika och återvände inte levande därifrån.


Belgiens Kongo

År 1878 blev Stanley uppsökt av några män som var sända från den
belgiska kungen Leopold II. De ville att Stanley skulle hjälpa dem med att förverkliga drömmen om ett eget kolonivälde. Han gick med på detta avtal och resultatet blev Kongo, åttio gånger större än Belgien. Kongoleserna tvingades samla gummi och elfenben som såldes runt om i världen. De som vägrade eller arbeta för dåligt piskades, stympades eller dödades. Koloniseringen av Kongo är ett av de allra grymmaste och värsta exemplen på imperialismen.


Oroligheter om Afrika

Erövringen av Kongo gjorde de övriga Europas stormakter oroliga.
Tyskland, Spanien, Frankrike, Italien, Storbritannien och Portugal började ta över Afrika bit för bit. För att undvika krig länder emellan om fördelningen av Afrika, inbjöd Otto von Bismarck de Europiska kolonimakterna till kongressen i Berlin 1884-1885. Ingen afrikansk ledare deltog i kongressen, och ändå kom en stor del av Afrikas karta att utformas vid den konferensen. Resultatet blev att hela Afrika koloniserades av sju stormakter i Europa. Bara Etiopien och Liberia var självständiga när första världskriget bröt ut.


Varför Afrika koloniserades

Européerna ville åt råvaror som guld, diamant, bomull och koppar. De hoppades också på framtida marknader för sina industrivaror. Även rasistiska inställningar fanns, att den vite mannen hade skyldigheter att ”civilisera” Afrika och andra världsdelar. Européerna drog gränser utan hänsyn till folkgrupper eller deras bosatta områden. Man kan också märka att i många fall a...