Kolonialism & Imperialism - Kongo

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Kolonialism och imperialism har många likheter och blandas därför ofta ihop. Dessa två ord är dock inte synonymer, dem kanske hårfina skillnader, men väldigt väsentliga.
Kolonialismen kom först och resulterade i imperialism. Kolonialismen tog sin början i Europa runt år 1500 i samband med de stora upptäcktsfärderna. Med kolonialism menar man att ett land erövrar och utnyttjar områden, kolonier, utanför det egna landområdet. Syftet med kolonialismen var främst att främja handeln. Detta pågick i små skalor ändå fram till 1800-talet, när allt fler europeiska länder såg fördelarna med att ha en koloni. Och detta gjordes möjligt i och med industrialismen. Det finns många olika teorier om huvudsyftet, några forskare anser att det var för att skicka iväg befolkningen om det blev överbefolkat, andra tror att det berodde på ländernas girighet. Under kolonialismen betecknade man enbart länder genom erövring. Under 1800-talet tog imperialismen fart på allvar, ekonomi och militär hamnade högst upp på dagordningen, vilket de inte gjort tidigare. Något som fortfarande låg i fokus var handeln, som var kanske den största orsaken till imperialismen och kolonialismen. En kamp mellan de europeiska länderna om vem som skulle ta de mest gynnsamma och betydelsefulla länderna gick av stapeln. Vem skulle vara det ledande landet och hur kunde man bäst utnyttja landområdet man ”ägde” till sin fördel. Det hörde till en stormakt att ha kolonier, och när rusningen var igång gällde det att ta det som fanns innan någon annan hann före.
Skillnaden mellan kolonialism och imperialism är alltså att kolonialism innebär makt genom erövring och imperialism makt genom erövring, ekonomi och militära insatser. Man skulle enkelt kunna förklara det med att kolonialism är en snällare variant av imperialism.

Kung Leopolds privata egendom – Kongo

 Flodens strida strömmar, tropiskt klimat och sjukdomar hindrade länge européerna från att utforska Kongos inre.

 Först i och med de upptäcktsresor som britten Verney Lovett Cameron och amerikanen Henry Morton Stanley företog i Afrika i mitten av 1800-talet blev området kring Kongofloden känt i västvärlden.

 1878 gav den belgiske kungen Leopold II i uppdrag åt Stanley att forska vidare i Kongo, upprätta handelsstationer och träffa avtal med lokala hövdingar längs floden.

 Vid Berlinkonferensen 1884-1885 kom länderna i Europa överens om en uppdelning av Afrika sinsemellan. Vid konferensen erkände en rad europeiska länder, däribland Sverige, Leopolds rätt till den så kallade Kongofristaten.

 Det bestämdes att det skulle råda full handelsfrihet i fristaten, men kungen betraktade kolonin som sin egen privata egendom. Han utnyttjade girigt kolonins rika mineraltillgångar och tvingade de svarta att skörda gummi på plantagerna och bygga järnvägar.

 Det är vad som är speciellt med just kolonin Kongo. Det var inget land som ”ägde” det, det var en människas egendom. Det var inte bara landet som var hans privata egendom, även människorna

 Kung Leopold II härskade med järnhand och den infödda befolkningen terroriserades. Om de inte jobbade nog snabbt lät han hugga av dess händer och han införde dödsstraff för dem som inte levererade nog mycket rågummi. Varje år dödades tusentals människor. Epidemiska sjukdomar, och svält var inte ovanligt. Sammanlagt dödades ca 10 000 människor under Kung Leopold II:s styre, epidemiska sjukdomar, och svält var inte ovanligt

 Vid sekelskiftet började folk reagera på allvar och i Europa. En svensk missionär vid namn Edvard Wilhelm Sjöblom skrev artiklar om hur den infödda befolkningen behandlades.

 Den största och mest omtalade skriften om Kongo skrevs av polacken Joseph Conrad (artistnamn), en gammal sjöman som tvingats gå iland. Han kom till England som sjuttonåring genom den engelska handelsflottan. Han lärde sig engelska fort och hanterade språket bättre än de flesta infödda engelsmän. Vid ett tillfälle seglade han på belgiskt uppdrag uppför kongofloden och såg hur befolkningen behandlades. Boken han skrev hette ”Mörkrets hjärta” och skildrade hur befolkningen behandlades och den hemska desperationen efter elfenben.

 En europeisk proteströrelse tvingade slutligen Leopold II att överlämna Kongo till Belgien. Han fick ekonomisk ersättning för detta.

 Kongo styrden istället av belgiska staten och fick namnet Belgiska Kongo.

 Belgierna fortsatte exploateringen av Kongos rikedomar och arbetskraft, fast inte lika grymt och hänsynslöst som kung Leopold. Ekonomin anpassades helt till belgiska intressen. Rika fyndigheter av mineraler och billig arbetskraft gjorde kolonin till ett vinstgivande företag.

 Kongo var minst sagt lönsamt. År 1959 svarade Kongo för 9 procent av världens kopparproduktion, 49 procent av dess kobolt och 69 procent av dess industridiamanter. Därtill fick Kongo stora intäkter genom export av palmolja, bomull och kaffe. Ingen annan koloni var lika lönsam.

 Denna lönsamhet bidrog till att allt fler barn fick gå i skolan. År 1955 gick tio procent av befolkningen i skola. Men detta låter betydligt bättre än det faktiskt var. Utbildningsmöjligheterna i grundskolan var begränsade och endast 136 elever fullföljde sina gymnasiestudier år 1959.

 Rasismen var stor och löneskillnaderna mellan svarta och vita var ännu större. Militär och polis bestod till huvudsak av belgare och de såg till att den svarta befolkningen hölls i schack.

 Det var förbjudet att bilda partier i Kongo, så det var i princip omöjligt för den svarta befolkningen att organisera sig

 Den svarta befolkningen bildade istället etniska kulturella föreningar som bevakade deras intressen år 1950.

 Den viktigaste föreningen hette Abako och leddes av Joseph Kasavubu. Abako antog 1956 ett manifest med kravet på självständighet för Kongo. I kommunval 1957 segrade Abako stort i huvudstaden Léopoldville (...