Ernesto Guevara och den Kubanska Revolutionen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning

Anledningen att jag skriver om Ernesto ”Che” Guevara och Kubanska revolutionen är att jag är intresserad av Che och hans livsverk. Och eftersom att Kubanska revolutionen är hans största livsverk så har jag valt att skriva om Ches plats i den.


Syfte

Syftet med det här arbetet är att alla som läser det ska få en uppfattning om hur Kubanska revolutionen gick till från en marxistisk källa. Det som kommer att tas upp är Ernesto ”Che” Guevaras plats i den Kubanska revolutionen 1956-1959.


Frågeställning

Vem var Ernesto Guevara?
Vilken roll hade han i revolutionen?
Hur slutade revolutionen?


Allmän fakta om Ernesto Guevara

Ernestos födelsenamn var Ernesto Guevara de la Serna och han föddes den 14 juni 1928 (Egentligen föddes han den 14 maj, men det var innan Celia och Ernestos far som också hete Ernesto hade gift sig, och detta ogillade allmänheten) i Rosario, Argentina. Smeknamnet ”Che” som betyder grabben fick han i samband med den Kubanska revolutionen som ni kommer få höra mer om senare – För att han kallade alla ”Che”. Av sina kamrater i gerilla armén blev han kallad Los Argentios eftersom han var den enda i generalstaben som inte var från Kuba, för det blev han undervärderad i början men efter ett tag så förstod man att han var lika beredd att offra sitt liv för Kuba som alla andra.

Ernesto visade vid relativt tidig ålder att han led av astma, därför fick hela familjen flytta ifrån storstaden Rosario och flytta till bergen där klimatet var torrare, de bosatte sig i den lillabergstaden Alta Garcia. Vid 16 års ålder flyttade Ernesto hemifrån och började läsa till läkare vid universitetet i Buenos Aires, Argentinas huvudstad.

Motorcykel dagboken

Den första januari 1952 reste Ernesto iväg med sin gode vän Alberto Granada som var utbildad Biokemist - på en motorcykel med sidovagn, deras mål var att färdas genom hela Sydamerika till Venezuela innan Albertos födelsedag i april, när Albertos födelsedag kom var de bara halvvägs och fast på den Bolivianska landsbygden. Ernesto och Alberto färdades över 12 000 km genom hela Sydamerika och kom den 17 juli fram till Caracas i Venezuela, Ernesto bestämde sig då för att ta ett plan hem till Buenos Aires. Ernesto kom hem till Buenos Aires den 31 augusti.

På väg mot revolution

Ernesto tog examen som medicine doktor med specialisering på Allergier och Spetälska – 1953. Samma år blir han kallad till militär tjänstgöring men blir avböjd på grund av hans astma. Den 7 juli reser Ernesto iväg med tåg mot La Paz i Bolivia 6000 km iväg. I Costa Rica lär han sig herraväldet och utnyttjandet av United Fruit och misären det leder till. Från El Paso skriver Ernesto ett brev till sin faster Beatriz där han skriver: ”I El Paso vitjade jag den väldiga dominansen av United Fruit. Än en gång har jag övertygat mig själv hur kriminell kapitalismen är. Mot ett foto av vår gamla kamrat Stalin svor jag att jag inte skulle vila tills att kapitalistsvinen är besegrade”

Fidel och Revolutionen
Nu hoppar vi framåt en bit i historien om Ernesto Guevara till 1955.
1955 hittar Ernesto jobb som läkare på ett sjukhus i Mexico city. I juni samma år träffar han Raul Castro som blir en god vän till honom. Den 8 juli anländer Fidel Castro till Mexikos huvudstad. Efter deras första möte säger Ernesto: ”Jag mötte Fidel första gången under en av de svala nätterna i Mexico, vår första konversation var om internationell politik. Samma natt, fram emot morgonen var jag en av de första att visa intresse att medverka i expeditionen på Granma och den kubanska revolutionen.” Fidel berättade för sin bror efter mötet att Ernesto var en ”Välutbildad Marxist-leninist”.

Det var lite småfakta om Che, nu vet ni vem han var och vad han stod för. Personligen tyckte jag att han var en excellent man eftersom jag själv är marxist.


Allmän fakta om Revolutionen

Den kubanska revolutionen började med ett misslyckat angrepp på Moncada Barracken. Efter angreppet blev nästan alla rebeller dödade, men några få blev tillfångatagna, sådana namn som Fidel och Raul Castro stod på domstolens lista dagen därpå. Vid sin rättegång gav Fidel sitt kända tal ”History Will Absolve Me”, det talet är ca 15 a4 sidor långt så jag kommer inte att skriva hela här men jag kommer att ta ut den sista biten så att ni får en uppfattning. På bilden ses från vänster: Fidel Castro, Raùl Castro, Ernesto Guevara.

History will absolve me

”Jag vet att min fängsling kommer att bli hårdare mot mig än den har varit för någon annan, någonsin, fylld med fega hot och ohygglig hemskhet. Men jag räds inte av fängelse, precis såsom jag inte räds av den miserabla tyrann som tog livet av 70 av mina kamrater. Förstör mig. Det spelar ingen roll. Historien kommer att frikänna mig.”

” I know that imprisonment will be harder for me than it has ever been for anyone, filled with cowardly threats and hideous cruelty. But I do not fear prison, as I do not fear the fury of the miserable tyrant who took the lives of 70 of my comrades. Condemn me. It does not matter. History will absolve me.”

Om du som läser detta har lust att läsa hela talet surfa bara in på http://library.thinkquest.org/18355/fidel_castro_s_speech.html, där kan du läsa hela Fidels kända tal (Engelska).


Fortsättning på den allmänna faktan om revolutionen

När Fidel blev frisläppt blev han tvingad att gå i exil (fly landet) för sin egen säkerhets skull, han flydde till Mexico där han träffade Che och sin bror igen. Tillsammans med Raul så började Fidel bygga upp och träna sin gerilla armé i Mexico. Den 2 december 1956 lämnar Fidel, Raul, Che och 80 andra soldater Mexicos stränder på en gammal stor kryssare som hete Granma – för att åka till Kuba och starta den revolution som Castro hade planerat i så många år.


Den Kubanska Revolutionen i marxistisk detalj

Det här kapitlet kommer mestadels ha en väldig massa egna tankar från Che, eftersom all fakta kommer från boken A revolutionary Life skriven av Jon-Lee Anderson, som är en biografi om Ches liv fram tills det att revolutionen lyckades (1928-1959). Varje gång det står något inom situations tecken (”) så är det Che som tänker eller säger, om inte annat föreskrivs.


Den brinnande lågan

När Granma kom fram till den kubanska kusten så var det meningen att det skulle finnas en trupp med soldater som var medverkande i revolutionen som skulle möta upp med Fidels grupp, tyvärr så hade den truppen redan försvunnit, eftersom Granma var 2 dagar försenad så hade man inte väntat på dem. Istället fick Fidel och hans 82 mannar själv ta sig upp i bergskedjan Sierra Maestra och sätta upp läger där. Efter några dagar i Sierran började Fidel bli otålig och tog kontakt med bönder och annat folk uppe i bergen, han fick då veta att det fanns en militärgrupp utsänd av Batista som letade efter dem i bergen. ”Hela dagarna vandrar vi runt i bergen som ett gäng stråtrövare, saken är den att vi är 83 personer, redan nu börjar man känna oron bland mannarna inför de kommande slagen som kommer att äga rum om inte här uppe i bergen så vid diverse militära regementen.” Till slut så mötte gruppen en bonde som berättade för dem om en stor nästintill obevakat regementesanläggning, äntligen skulle de ha ett ställe att öva prickskytte och taktik. Efter 3 dagars marsch genom bergen och djungeln kom de fram till anläggningen. Som bonden hade sagt var den väldigt svagt bevakad, det fanns bara 3 kringgående vaktposter. Che blev beordrad att ta med sig 5 soldater och göra ett tyst angrepp mot vakten vid skymningen. ”Vid skymningen skulle vi slå till. Jag låg med mina 5 mannar i en glänta och väntade på att skymningen skulle komma. Efter några timmar började det mörkna och vi slog då till, jag sköt den första vakten med ett välplacerat skott rakt i pannbenet och striden var i full gång. Den avslutades snabbt eftersom det bara fanns 2 vakter kvar och de var otroligt klumpiga, mina mannar han döda de båda innan dom ens hade fått fram sina vapen. Vi intog basen kl 21:56 den 3 januari 1957.” Personligen tycker jag att hela revolutionen var onödigt blodsugjutande, men det som jag gillar med den här revolutionen är att rebellerna inte dödade en enda oskyldig civil under sina 3 år på Kuba som en gerilla armé (Batistas motstånds trupper dödade många hundra civila, men det är inte dem det här handlar om). När de hade tagit över regementesanläggningen blev Fidel förtjust över Ches fina taktik arbete och bad honom sitta med honom vid middagen.


Dagen därpå gick soldaterna upp tidigt och blev indelade i 4 grupper som leddes av 4 officerer, Ernesto själv, Fidel, Raúl och en hittills onämnd person som kom att bli Ches bästa vän under revolutionen, Camilo Cienfuegos (Han ses till höger om Granma på förra sidan). Många veckor framöver kom det att varje dag träna taktik, prickskytte och ledarskap. Efter den första attacken på anläggningen som gjordes av Che och hans mannar började det som fruktas i alla militära revolutioner, desertering.


Fiender från alla håll

Desertering, det ordet som ingen Comandante vill höra. Desertering innebär att man helt enkelt ”fegar ur” och flyr ifrån armén, i sådana här krigssituationer som en revolution blir sådana handlingar straffade med döden, eftersom hela principen med en revolution är att alla ska slåss som kamrater och om en person flyr så kan den avslöja hela gerillan och därigenom äventyra hela revolutionen, därför vilar hela striden på varje mans axlar. Che hade ofta långa konversationer eller tal om ni hellre kallar det så – om vad som hände om någon i hans pluton deserterar.
Gerilla armén stod rätt så stilla i flera månader framöver, det kom några nya rekryter varje vecka, såsom bondepojkar men även flickor, som var beredda att offra sitt liv för Kubas lossryckning från det förtryck som USA höll landet i. Vid den här tiden hade alla förstått att Fidel skulle leda sin armé till seger, han var en av de största ledare som världen någonsin har skådat. Under tiden Che hade vart på Kuba så stärktes känslorna mot Fidel som den excellente ledare denne var. Här ska ni få läsa en dikt som Che skrev till Fidel i April 1957.

Canto a Fidel
Kom nu ivriga gryningsprofet,
Längs avlägsna och omärkta stigar
Att befria den gröna kajman som du älskar så.
När första skottet ljuder
Och hela djungeln vaknar i jungfrulig förvåning,
Där, vid din sida står vi
Lugna stridsmän.
När din röst ljuder i alla väderstreck
Jordreform, rättvisa, bröd och frihet,
Där vid din sida med samma tonfall
Står vi.
Och när slutet är slaget för
Upprensningsaktionen mot tyrannen kommer,
Där vid din sida, redo för sista striden
Står vi
Och om din stig blockeras av järn,
Ber vi om en skrud av kubanska tårar
Att skylla gerillans ben
På väg mot Amerikas historia.
Inget mer.


Moralisk Disciplin

Che tränade mycket på prickskytte och blev snart den bästa skytten i hela gerillaarmén. Soldaterna älskade honom, officerarna älskade honom. Han kunde verkligen det där med att ge en utstrålning av moral och disciplin samtidigt. Det var nog därför Fidel utnämnde Che till Comandante på våren 1958. Che var den första att bli utnämnd Comandante efter Fidel, det visar hur höga tankar Fidel hade om Che.


Segerrikt intåg i Havanna

Efter små strider lite överallt på Kuba, små misslyckade attentat mot Fulgencio Batista och mycket desertering kommer äntligen den ärorika dag som kommer att kommas ihåg av hela världens Marxister och andra för alltid, Den sista december 1958 flyr General Fulgencio Batista landet med sina ministrar. Den första januari 1959 tågar Fidel ärorikt genom Havannas gator med sina soldater och kamrater fram till president palatset och utnämner sig själv ny president av Kuba. Che får titeln som industriminister och riksbankschef och får kubanskt medborgarskap den 8de februari.


Intervju med Camilo Guevara

När jag letade runt bland allt som finns på nätet hittade jag en intervju med Ches son, den var intressant att läsa eftersom jag känner verkligen att det här är El Ches son. Jag tänkte att ni skulle få ta del av den här.

R: Du kände aldrig riktigt din far, du var ju faktiskt bara fem år nät han dog. Du känner honom antagligen som vi andra gör; utifrån alla böcker.

Camilo: Jag har några få svaga minnen, saker som jag inte ens är säkra på har hänt, jag kanske bara har drömt alltihop. Jag känner min far genom de berättelser min mor, familj och vänner har berättat för mig.

R: Din fars liv slutade i en dispyt. Han lämnade Kuba för att Sovjet kom, vilka han inte litade på, och att han hade problem med Fidel som blev mer och mer av en diktator.

Camilo: Det är inte sant. Min far lämnade Kuba för att han var en evighets revolutionär. Han hade ingen dispyt med Fidel alls. Min far och Fidel var alltid vänner, bröder, kamrater ända till slutet. Det som har blivit publicerat om att han och Fidel hade något emot varandra var bara antimarxistisk propaganda, skrivet av kapitalist länderna som Che stred i. De skrev att han var död, att han satt i fängelse på order av Fidel. Med dessa lögner försökte man skada både Kubas, Fidels och min Fars rykte, redan innan han hade dött.

R: Hur är livet för Ches son på Kuba?

Camilo: Du vill veta om jag har privilegier som andra inte har? Barnen av den stora legenden har en stor privilegie; en stor del av det kubanska folket avgudar fortfarande min far. Därför blir vår familj väldigt hjärtligt behandlad nästan alla på hela Kuba.

R: Du jobbar för Fiskeministeriet. Konstigt att ni har ett sådant ministerie. Kubaner äter sällan fisk.