Drottning Kristina

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Barndom

År 1626 föddes Kristina hon hade segerhuva som är en liten bit av mödomshinnan som fastnar på huvudet.Hon hade en stark röst så alla trodde att det var en pojke. Men när hon blev duschad så märkte man att det var en flicka. Alla blev besvikna. Kungens syster Katarina virade in barnet i rena lindor och gick ut till sin bror kungen. Hon berättade för sin bror hur det var. Kära syster, sa han. Jag är glad att jag fick en dotter. Hon ska bli som en son för mig. Kungen bestämde att hon skulle heta Kristina efter sin farmor, Karl IX:s änkedrottning.

Maria Elenora ville inte se sin dotter. När hon väl fick se henne sa hon: så ful hon är. Kungen var lycklig som aldrig förr. Kristina red på pappas rygg. Nu skulle folket ha sett sin kung----- på knä för sin lilla dotter. En gång när kungen var på resa ute i landet. Fick han reda på att hans dotter hade blivit sjuk i feber. Han avbröt genast resan och åkte hem. År 1630 skulle kungen kriga. Kristina ville inte släppa pappa ur sikte hon ropade hela tiden pappa var pappa. Hon bodde då hos sin faster Katarina.Naturligtvis så var kungen orolig för att han själv skulle dö i kriget. Han hade ju ingen kronprins som kunde efterträda honom. Därför tog han med sig Kristina till riksdagen. Han tog upp henne på armen inför Riksdagen som bestod av adel präster borgare och bönder.Kristina höll i hans krage och tittade sig nyfiket omkring. Gustav Adolf hade samlat en arme på 30000 man. Många tal hölls innan armen kunde ge sig av. Kristina hade förberett ett eget litet tal. Hon drog kungen i rocken flera gånger, och sa: pappa nu är det min tur att tala!! Pappa nu måste jag få tala sa hon med hög röst. Och hon höll sitt lilla tal som möttes med många applåder. Kungen blev så rörd att han fick tårar i ögonen. Han lyfte upp henne och kysste henne. När kungen stod på kommando bryggan brast Kristina ut i en hejdlös gråt. När han sen bara blev en liten prick. Skrek hon pappa är borta! Med en hjärtskärande röst. Hon grät i tre hela dagar. Men Katarina tröstade henne och tog med henne till stegeborgs slott där hon somnade direkt. Under de två följande åren kom det ena segerbrevet efter det andra från Tyskland. Svenskarna verkade oslagbara. Snart hade de kommit ända till Bayern. Kristina skrev brev till kungen. Hon fick alltid svar på breven även om det tog ett bra tag. Kristina fick budet om sin fars död strax före sin sexårsdag. När budet kom så föll Johan Kasimir på knä och kysste hennes hand, kusinerna gjorde likadant. Kristina kände sig högtidlig och allvarlig. Nu kanske hon skulle bli Sveriges drottning.


Sex år och drottning!

Kungens död kom som en blixt från klar himmel. När man öppnade hans testamente blev man förvånad över att han skrivit att hans dotter Katarina skulle bli Sveriges drottning. Men kungens rådgivare i riksrådet skulle styra landet tills hon blev myndig. Chef för detta blev Axel Oxenstierna.

Alla kvinnor var omyndiga på den här tiden det var deras pappor, bröder och män som bestämde över dem. Riksdagen bestod därför bara av män. Riksdagsmännen ville inte göra Kristina till drottning förrän de själva hade träffat henne så dagen därpå fick riksråden bege sig till slottet tre kronor för att be Kristina komma till Riksdagen så att de kunde se henne. Hon blev först både arg och ledsen. Hur kunde de ifrågasätta att hon skulle bli drottning?vad? Vet de verkligen inte att Gustav Adolf var min pappa? Nej,svarade riksamiralen Karl Karlsson Gyllenheilm. De flesta har ju aldrig träffat er.


Hyllningen

I sällskap med sina hovdamer gick Kristina nedför de stora slottstrapporna för att möta riksdagen. Riksdagsmännen hade samlats i Rikssalen, där en tronstol stod uppställd. På ett bord låg kungakronan, spiran, nyckeln, riksäpplet, de fyra symbolerna för den svenska kungamakten. Riksråden förde Kristina in i salen och fram till tronen. Nu var hon för första gången ensam med alla dessa främmande män. Det var knäpptyst i salen. Kunde detta barn verkligen vara Sveriges blivande drottning? Skulle hon kunna leda Sverige till seger i det stora kriget? Kristina såg på dem varför säger de inget? Då klev bondeledaren Lars Larsson fram och tittade noga och länge på den lilla flickan. Kristina tittade på den skäggige mannen. Han var så stor. Han sa: Ja, detta är verkligen den store kung Gustav Adolfs dotter. Hon har samma näsa, ögon och panna. Låt henne bli Sveriges drottning! Javisst ska hon bli våran drottning. Leve Kristina Leve drottningen. Ropade de gång på gång högre och högre. Så blev hon utropad till Drottning. Alla föll på knä och bugade för henne. Efter det fick den sexåriga drottningen klättra upp i tronstolen och prova kronan. Nu var hon drottning på riktigt. I juni 1633 kom änke drottningen Maria Elenora tillbaka från Tyskland med kistan med sin döde man. Maria Elenora vägrade att begrava sin döde man. Därför kom hon inte hem till Stockholm utan stannade i Nyköping hus. Och Kristina fick lämna sin glada fasters familj flytta till sin mamma och sin döde pappa i Nyköpings hus. Kistan med den döde kungen stod i kapell bredvid Maria Elenoras sovrum. Hon förvarade Gustavs hjärta i ett skrin vid sängen. Maria Elenora tillbringade den mesta tiden till att sörja och gråta. Det enda som höll henne kvar från att åka tillbaka till sin familj i Tyskland, var att hennes dotter nu hade blivit Sveriges drottning..Kristina tyckte inte om den tunga salta maten som serverades.Hon gillade inte heller den gulbruna svagdricka som ställdes fram till måltiderna. Kristina smög därför in i sin mammas toalettrum där fann hon flaskor med regnvatten. I fortsättningen drack Kristina något vid maten utan smög i stället in i toalettrummet och drack. Maria Elenora märkte snabbt att det dyra regnvattnet försvann allt snabbare. Hon satte därför ut vakter för att se vem av hovdamerna so var skyldig. När hon såg att det var hennes egen dotter som var skyldig blev hon rasande och slog henne. Kristina blev rasande på sin mamma. Ingen får slå en drottning, tänkte hon. Hur kunde den där Tyskan överhuvudtaget tro att man ostraffat kan slå en Vasa!


På tronen på prov

Då och då slapp Kristina ut från sin mammas instängda kvinnovärld. Förmyndarregeringen behövde faktiskt sin drottning ibland för att kunna styra i riket- även om hon bara var ett barn. När utländska ambassadörer besökte Stockholm måste de tas emot av Sveriges drottning. De första besökarna kom från tsaren i Moskva. Då var Kristina bara sju år. Riksråden var oroliga för att hon skulle bli rädd eller börja skratta åt dessa ryska män med långa skägg och konstiga kläder. Det kunde ju leda till problem för Sverige, ja kanske nya krig.

Men Kristina blev otålig över deras oro. ”Tror ni verkligen att jag är så dum att jag börjar skratta eller gråta inför främmande människor? Ni, mina herrar, har ju förresten själva skägg ,sa hon och pekade på de gamla riksråden. Säg mej nu bara vad jag ska göra, så gör jag det! Hon lyssnade på den ryske ambassadören och hans följeslagare, och så nickade hon nådigt och gav dem ett värdigt svar. Riksråden tittade förtjusta på varandra. Den lilla flickan visste minsann hur en drottning skulle uppträda! Sveriges ära var räddad. Det här skulle nog gå bra! I december 1644 fyllde Kristina 18 år. Nu var hon myndig och fick själv styra Sverige. Dagen firades med festligheter runt om i landet. Kristina framträdde inför riksdagen och folket klädd i en strålande vacker klänning. Som sitt kungliga valspråk tog hon: Visheten är rikets grundspelare. När hon skulle inspektera flottan, infann hon sig klockan fyra en mörk höstmorgon. Drottningen klev raskt ut på landgången, men amiralen var sömnig och trampade snett, så att landgången välte och han föll i vattnet. I fallet tog han tag i drottningen som också föll i vattnet. Eftersom nästan ingen kunde simma på den tiden trodde alla att de skulle drunkna båda två. Men drottningens hovstallmästare fick tag i henne med en båtshake och halade upp henne och Flemm...