Drottning Kristina

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Varför abdikerade hon Vilka konsekvenser fick de?



Inledning

Jag har valt att arbeta med Drottning Kristina och hennes abdikation. Jag kommer att försöka besvara min fråga ”Varför abdikerade hon och vilka konsekvenser fick de” För att ja tycker hon var modig att göra det. Samtidigt ville hon inte svika sitt folk när hon skulle avgå utan såg till att hennes kusin blev kung efter henne. Hon var en stor naturbegåvning, som uppmärksammades redan när hon var barn. Vilken position hade kvinnan i samhället på denna tiden, var det svårt/krävande att vara ensam drottning.

Jag har valt att ta hjälp av böcker i första hand Men även lite Internet. Jag har valt böcker som är skrivna av professorer och historiker. Lars O. Lagerqvist som är historiker och tidigare chef för Kungliga Myntkabinettet har skrivit boken ”Sveriges regenter - Från nutid till forntid”. Alf Robert Edvin Åberg är svensk professor i historia och författare och har bland annat skrivit boken ”Vår svenska historia”. Magnus Nyman är professor i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet och har skrivit boken ”Förlorarnas historia”. Stolpe, Sven var en svensk författare, journalist, litteraturforskare och litteraturkritiker som skrev boken ”Drottning Kristina”.

Innan jag börjar med min analys har jag sammanställt en kort sammanfattning om vad som hände innan hon gjorde det.

Den 8 december 1626 fick Gustav II Adolf och Maria Eleonora av Brandenburg en dotter. Kristina. Gustav II Adolf trodde först han fått en son men de var inte fallet. När Gustav II Adolf stupade vid Lützen var Kristina bara sex år gammal. Hon hade även vid tidig ålder skilts från sin mor Maria Eleonora eftersom hon ansågs vara pysiskt otillräcklig. Innan Kristina blev myndig vid 18 års ålder så styrdes landet av en förmyndarregering med Axel Oxenstierna i spetsen. Hon tog över styret den 8 december 1644 och 20 Oktober 1650 kröntes hon i storkyrkan. 6 juni 1654 abdikerade hon och ny regent blev hennes kusin Karl X Gustav.

Jag tycker att Kristinas uppfostran är intressant eftersom den bidrog till att forma henne till den starka kvinna hon kom att bli. Det lär ha krävts en hel del mod för att både abdikera och konvertera i dåtidens Sverige. Gustav II Adolf hade bestämt att Kristina skulle få samma utbildning som en manlig tronföljare. Hon övades i ridning och jakt, vilket hon älskade. Så här skrev hon själv i sin biografi:

”Jag sov ofta ute i det fria på bara marken. Jag åt litet och sov
ännu mindre. Jag kunde även tåla hunger om så
behövdes. Hetta och smärta
uthärdade jag utan svårighet.”

Kristina fick också en fin utbildning som var i klass med furstarnas ute i Europa. Drottningen var gärna i manligt sällskap men vägrade att gifta sig. Stolthet och ärelystnad, oviljan att underordna sig var det som hindrade henne.

Genom Gustav II Adolfs erövringskrig kunde böcker från katolska kloster, skolor och katedraler föras mot den svenska kusten. När den unga drottningen började läsa de många katolska författare som ingick i boksamlingen upptäckte hon så småningom att hon inte tyckte att deras åsikter stämde med den negativa bild av katolicismen som den lutherska propagandan utmålat. Enligt vad drottningen själv hävdade var det studier med katolska författare som gjorde att hon gradvis kom att bryta med lutherdomen.

Kristinas lärare i teologi var Johannes Mattihiae han hade antagligen en viktig roll när de gällde att forma drottningens religiösa lära. Han påverkade henne till att ta avstånd från den svenska, trångsynta, ortodoxa protestantismen. när Johannes Matthiae fick
undervisningsansvaret för henne när hon bara var 6 år och därför var det kanske inte så underligt att barnet kom att få en mycket god relation till sin lärare. En annan man som hade inverkan på Kristina var den dåvarande franska ambassadören i Stockholm Pierre-Hector Chanut. I ett antal förtroliga samtal mellan denne och drottningen väcktes hos Kristina ett allt större intresse för katolskt tänkande.

Den 6 mars 1652 anlände, som ett svar på drottningen önskan, två italienska jesuiter till den svenska huvudstaden; Francois de Malines och Paolo Casati. Under de två följande månaderna hade prästerna, mycket långa och regelbundna, samtal med drottningen under vilka hon visade sitt intellekts skarpsynthet, liksom sin djupa kunskap om katolsk tro. Vid slutet av denna tid hade hon beslutade sig att antaga den katolska ron.

Den 6 juni 1654 abdikerade Kristina i rikssalen på Uppsala slott, hon var då 27 år gammal. Den största anledningen till att hon avsade sig tronen var troligen katolicismen. Kristina var inte trött på att regera och hon hade en stor politisk begåvning. Men att övergå till katolicismen var i dåtidens Sverige brottsligt. Som konvertit var hon tvungen att lämna sitt land. Vissa hävdar att det var hjältekänslan i att överge sitt land för religionen som tilltalade Kristina. I december 1654 övergick Kristna i hemlighet till katolicismen i Bryssel. Hon ville inte avslöja det verkliga skälet förrän hon ordnat sina ekonomiska uppgörelser med kronan. Först i november 1655 konverterade hon offentligt i Innsbruck. Kort före jul gjorde hon sitt högtidliga intåg i den heliga staden Rom, hon var hälsad med stora hedersbetygelser av påven.

Lars O Lagerqvist skriver i sin bok ”Sveriges regenter – Från forntid till nutid.”att Kristina redan 1650 siktade mot att avsäga sig kronan. Han förklarar att den franske filosofen René Descartes, som vistats i Stockholm 1649-50 och avlidit där, hade under långa morgonsamtal med Kristina fört henne närmare katolicismen, som i hennes ögon var mer tolerantare och kulturvänligare än lutherdomen.

Johan Nordström, professor i idé- och lärdomshistoria, som skrev ”Cartesius och Drottning Kristinas omvändelse” anser att Kristinas konversion berodde på hennes religiösa nyorientering.

Historikern Sven Ingemar Olofsson däremot menade i sin avhandling ”Drottning Christinas trosavsägelse och trosförändring” att det snarare var politiska än religiösa skäl som låg bakom konfessionsbytet, men att drottningen själv efter konversionen gjorde allt för att framhålla den religiösa aspekten.

Den katolska propagandan utnyttjade givetvis maximalt den gåva som Kristinas konversion innebar. Genom traktater och böcker av alla de slag konstaterades att drottningen insett sanningen i den katolska tron. Heretikerna påstådde motsatsen, men trots det så hade den katolska kyrkan genom många påvar och biskopar bevarat kontinuiteten till apostlarna och deras efterföljare, och även visat trons sanning och livskraft genom otaliga helgon och martyrer.

Katolicismen skänkte harmoni och glädje, medan de heretiska ideologierna skapade förvirring. Civiliserade folkslag föredrog därför den katolska läran framför de kätterska varianterna eftersom den var logisk och enkel.

Det nämns inte mycket om bön och andakt i Kristinas liv men däremot mycket om studier och samtal. Man kan nästan tro att hon försökte befria sig själv från den strikta lutherdomen i hemlandet genom att lämna Sverige. Det var förts i Rom som hon Kristina blev allt mer troende katolik genom bön och andakt.

Större delen av sitt vuxna liv bodde Kristina i Palazzo Riario i Rom, där hon avled efter en kort tids sjukdom den 9 april 1689 och begravdes i Peterskyrkan.






Sammanfattning

Det svåra med att veta hur det egentligen låg till med Kristinas tro är att all information vi har om hennes konversion är från 1600-talet skriven av män som var lojala mot kyrkan. Samtidigt spred ryktesmakare och diplomater, som tjänade olika maktintressen, motsägelsefulla och ibland ofördelaktiga rykten om de egentliga orsakerna till drottningens konversion. Personligen tror jag att det fanns flera olika anledningar (som jag redovisar i texten innan) till Kristinas konversion. Jag tror att det ligger mycket i det att hennes skäl inte enbart var sanna religiösa. Att hon avsade sig tronen men ”efterlämnade” sin kusin som då blev kung påverkades inte så mycket tror ja. Jag tror nog att hon fick flera människor att öppna ögonen för den katolska tron då den var mer logisk och enkel än deras egen tro. Hon kan ha vart en stor förebild för de kvinnor som fanns på den tiden genom att visa att vi (kvinnor) med kan styra och göra som vi vill. Detta kan ha varit ett stort men litet steg i utvecklingen och det vi har idag. Ett steg närmare en mer jämställd värld. I vilket fall är hon en mycket fascinerande person.