Anders Zorn

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Anders Zorn föddes den 18 februari 1860. Han var son till Grudd Anna Andersdotter som kom från en liten småbrukarfamilj och hon hjälpte till i familjen genom att arbeta utanför hemmet för att tjäna pengar. I Uppsala var hon säsonganställd på ett bryggeri och där träffade hon Leonard Zorn, som blev Anders far. Giftermål var aldrig aktuellt och Anders träffade aldrig sin far – som dog i Helsingfors 1872. Sonen godkändes ändå och fick bära faders efternamn.

Modern arbetade väldigt ofta och därför fick Anders spendera största delen av sin barndom hos morföräldrarna i Mora. När han var 12 år kom han in på en skola i Enköping och när han var 15 år sökte han in på Konstakademin i Stockholm. Redan som liten pojke hade han varit intresserad av skapande och först hade han tänkt bli skulptör men måleriet tog snart över helt. Han valde att jobba med akvarell, en teknik som var väldigt ovanlig på den tiden, och det höll han på med ända fram till 1887.

På elevutställningen kom Anders första genombrott. Han ställde ut med sin akvarellbild I sorg, och helt plötsligt ville alla att just han skulle måla deras porträtt. Hans barnporträtt var väldigt uppskattade och det var på så vis han träffade sin blivande hustru, Emma Lamm, på nyåret 1881, när Anders skulle måla ett porträtt på en pojke tillhörande familjen.

Till en början hade varken Emma eller Anders några pengar att röra sig med, och därför kunde inget bröllop äga rum. På sensommaren 1881 åkte Zorn utomlands, både för att tjäna ihop pengar och för att bli ett känt namn på den europeiska kartan. Han var borta i fyra år och spenderade tiden i både England och Spanien, men kom alltid hem till Sverige under sommaren för att se till hur det gick för Emma. Under tiden han var borta blev han också mer och mer säker på tekniken och akvarellens möjligheter, och började experimentera mer och mer med sina landskapsmålningar.

På hösten 1885 gifte sig Anders med Emma Lamm och de första elva åren som gifta tillbringade de utomlands, först i England, sedan i Paris, men hade alltid den traditionen att tillbringa någon del av sommaren hemma i Sverige. De första åren som gift var mycket utvecklande för Zorn som konstnär. Först och främst betydde Emma Zorns uppmuntran mycket för honom och hon hjälpte honom hela tiden att bli bättre. Under denna tid gjorde Anders sina bästa akvareller, t.ex. Törnsnåret och Sommarnöje.
Under vintern 1887-1888 bodde makarna Zorn i St. Ives i Storbritannien. Anders började arbeta i olja och redan den andra oljemålningen han gjorde, Fiskare i St. Ives, fick stor framgång, och ställdes ut på Salongen i Paris 1888.

På våren 1888 bosatte sig Zorns i Paris, som blev deras hemvist i åtta år. Under denna period kommer höjdpunkterna i hans konstnärsskap. Under åren 1889-1894 tillkom ett stort antal lysande arbeten vilka gjorde Zorn till en riktig kändis på den parisiska konsthimlen, vilket bekräftades på Världsutställningen i Paris 1889. Han tilldelades då, 29 år, den franska Hederslegionen och hade också fått hedersuppdraget att måla sitt eget porträtt till självporträttsamlingen i Uffizierna i Florens.

Ungefär samtidigt som flyttningen till Paris började Zorn också arbetena i den genre som alltmer skulle komma att bli hans kännetecken - naket i det fria. Vattnets rörelser och ljusets reflexer på vattenytan hade länge intresserat honom och nu komplicerade han problemet genom att placera en modell vid eller i vattnet och försökte skildra en slutsats mellan natur och människa. De första målningarna som han gjorde i denna genre var Ute och En premiär.

1896 beslöt makarna Zorn att flytta hem till Sverige. Zorn hade tidigare köpt mark och flyttat en stuga till en tomt bredvid Mora kyrka. Stugan började byggas ut och Zorngården stod i sin slutliga form färdig 1910. Paret Zorn engagerade sig i Mora och dess invånare. Framför allt var Emma Zorn aktiv och grundade föreläsningsföreningen, sockenbiblioteket, barnhemmet och Mora hemslöjd.

Zorns intresse för det gamla kulturarvet visade sig på flera sätt. Från 1914 införskaffade han stugor och gamla föremål till vad som senare skulle kallas Zorns Gammelgård.
För att rädda den gamla folkmusiktraditionen sammankallade Zorn 1906 till en spelmanstävling i Gesunda, vilket blev början till folkmusikens förnyelse. Fortfarande är Zornmärket den främsta utmärkelse en spelman kan få.

Ju längre tiden gick, från ca 1910 och framåt, desto mindre utvecklade Zorn sin kunskap utan behärskade motiv och teknik med en så fullständig självklarhet att själva målandet bara hände av sig själv. Men det var inte bara hans målningar som gav honom framgångar. Till dessa bidrog i hög grad hans etsningar. Ända sedan 1882 hade han ägnat sig åt graveringen, en konstart som han utvecklade och nådde mycket stor framgång med. Sammanlagt up...