Bryan Adams

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Ungefär vid 15 års ålder så var Bryan medlem i garagebandet Shock och bodde i Vancouver. Hans mamma skjutsade honom ofta till spelningar och möten. Det var ofta som han dök upp hos andra gruppers spelningar och ville sjunga och spela med dem! Detta var säkert något som irriterade många. Men hans avskyvärda beteende vid denna tidpunkten är antagligen anledningen till att han fick ett genombrott sa småningom.

Sweeney Todd var ett glam rockband som spelade i Vancouver på den tiden. De hade släppt ett album. Bandet var grundat av sångaren Nick Guilder och gitarristen Jim MacCullough. 1976 åkte de bada till Los Angeles för att jobba med Gilders soloalbum och Bryan lyckades bli Gilders ersättare.

Sweeney Todd hade egentligen anställt Clark Perry för jobbet som Gilders ersättare, men han passade inte in bland resten av gruppmedlemmarna. Sweeney Toods nya gitarrist Skip Priest hade Bryan i åtanke, Skip hade fått upp ögonen för Bryan när han hade jobbat ihop med ett annat lokalt band; Slan. På grund av det så började Bryan att hänga ihop med Sweeney Todd, så småningom provspelade han och fick jobbet istället för Perry (som hade varit med ST i nio månader).

Någon gång under 1976 började radiostationer i Kanada att spela singeln ”Roxy Roller”. Vid denna tidpunkt hade dock Sweeney Todd splittrats eller nästan splittrats, vilket betydde att Gilder och McCullough lämnade gruppen. Hur som helst, ”Roxy Roller”, utnämndes till ”Årets Singel” av Juno Award i Kanada. Singeln var, självklart, inspelad med Gilder som sångare, men en version med Bryan som sångare spelades också in (även en med Perry), med andra ord hans skivdebut.

I USA släpptes Bryans version kort efter Gilders version, vilket förorsakade förvirring bland radiolistornas programmerare. Båda versionerna kom upp på Top 100 listan tätt efter varandra. Bryans version låg en vecka på nummer 99. Kolla discography.html för mer information om ”Roxy”.

1977 släpptes skivan ”If Wishes Were Horses” som dock ej innehöll Bryans version av Roxy. Sweeney Todd kom ej i närheten av en sån stor hit igen (Roxy var deras enda singel) och när deras manager plötsligt dog av en hjärt attack, sa splittrades gruppen. Bryan har efteråt sagt att han insåg under sin karriar med Sweeney Todd att han ville skriva sitt eget material. Han hade varit på klubbturne med Sweeney Todd men bestämde sej nu for att sluta med spelningarna tills han hade ”tillräckligt med eget material för att göra något mer originellt”.

Vid 17 års ålder mötte han Jim Vallance av en slump i Long & Mc Quade, en musik affär i Vancouver. De var båda där för att titta på gitarrer. Bryan och den klassiskt tränade Vallance (som var trummis i det rätt framgångsrika rockbandet Prism från Vancouver) kom snabbt på att de passade bra ihop och började ett långt och framgångsrikt låtskrivande partnerskap. De började faktiskt komponera musik samma dag som de träffades. Den första låten de skrev blev Bryans solo singel ”Let Me Take You Dancing”. Några av deras tidiga låtar blev snabbt populära som covers hos andra grupper.

Bryan behövde naturligtvis hjälp från någon som var insatt i musikbranschen. Det berättas att Bryan klev in hos Bruce Allen som har en framskjuten ställning i Vancouvers musik bransch och sa: ”Jag är den du behöver”. Först ville Bruce, som styrde Bachman-Turner-Overdrive and Loverboy, inte ha någonting alls att göra med Bryan. Bryan lyckades dock få ett kontrakt som låtskrivare med skivbolaget A&M, efter att de hört hans och Jims material, dock för den minimala lönen av en dollar. Hans första solo singel, en disco låt (!) ”Let Me Take You Dancing” nådde begränsad framgång I Kanada. I New York blev den dock en hit och klättrade på disco listorna. Jag har information att singeln sålde 250 000 kopior världen runt, mestadels dock i USA. Den lyckades dock inte ta sej upp på Billboard Hot 100 listan. Den nådde plats nummer 62 i den kanadensiska tidningen RPM, vilken har en kombinerad radio/försäljnings lista. Jag har information som visar att den var populärast i den kanadensiska provinsen British Columbia. Framgången med ”Dancing” ledde också till att Bryan i december 1979 kunde skriva kontrakt med Bruce Allen som fram till idag är hans manager. En lustig sak med ”Dancing” är att Bryan har aldrig kunnat sjunga låten live i samma tonart som på skivan, eftersom A&M höjde tempot för att göra hans röst mindre skrovlig och hes. Om du nånsin har hört låten så vet du nu varför Bryans röst låter så ”lätt”. Antar att han måste rätta sej efter tiderna, trots allt inträffade ju detta när disco var populärt.

Följande år, 1980, kom hans självtitulerade album ut (utan disco låtar). Två singlar blev släppta från den: ”Hidin’ From Love” och ”Give Me Your Love”. Båda singlarna nådde botten av RPM listan, men albumet var inte framgångsrikt, vilket ledde till att Bryan ville kalla nästa album ”Bryan har inte hört talas om dej heller”. Det namnet övergavs dock för ”You Want It You Got It”, vilken släpptes tidigt 1981. Precis som ”Bryan Adams” (eller ”The Purple Album”), var det inte framgångsrikt till att börja med, men Bryan fortsatte att turnera frenetiskt i väntan på att nåt skulle hända. Äntligen, i slutet av 81 eller 82, såg några ”nyckelpersoner från norra New York” (radiostationer), för att citera Bryan, hans spelning i Toronto och gillade vad de såg. De började spela låtar från ”You Want It”, vilket ledde till att låtarna spelades på andra radiostationer, först i New York, sedan hela USA och till sist Kanada. ”Lonely Nights” låg två veckor på Hot 100 listan i mars 1982, nådde så högt som nummer 82, men nådde nummer tre på en annan lista, Album Rock Tracks.


Bryan var fortfarande inte en stor stjärna, men hade gjort sej känd hos radio programmerarna. När albumet ”Cuts Like A Knife” släpptes ett år senare så klättrade titelsparet på singel listan i Kanada och nådde nummer 15 som högst. Vid samma tidpunkt nådde ”Straight From the Heart” nummer 1...