South Carolina´s historia med slavar

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

De första Slavarna.

År 1525 anländer kolonisatörer från Spanien och snart följs de även av Engelsmännen. South Carolinas första slavar var inte importerade från Afrika, de var heller inte svarta. De första slavarna var från Amerikas ursprungsbefolkning som levde vid floderna i låglandet och uppe i bergen, långt innan Européerna anlände i den Nya Världen. Det berättas att så fort Européerna satte fötterna i Charleston byggdes en slavinstitution med slavar från ursprungsbefolkningen. Det var jakten på det guld som tidigare ändrat det spanska rikets ansikte som hägrade i engelsmännens ögon. Och till trots att de inte fann något guld i Charleston så kom de att utveckla ett så kallat slavsamhälle.

Ursprungsbefolkningen, indianerna, låg ofta i krig stammar emellan. Som en konsekvens av slaveriet lärde sig indianerna att fånga fiendens medlemmar och sälja dem till de vita som slavar. Andra indianer blev fångade av nybyggarna själva och sålda. Så kom Amerikas ursprungsbefolkning att omfatta en stor del av South Carolinas slavhandel mellan 16-1700- talet.

Med tiden utmattades den ursprungliga källan av slavar och nybyggarna upptäckte också att Afrikaner var mycket bättre lämpade för hårt arbete och ris kultivering, samtidigt som Afrikanerna var mer tåliga mot nybyggarnas sjukdomar som t.ex. gula febern. En annan orsak till den ökade importen från Afrika var att om en indian rymde från plantaget så visste den var den skulle gömma sig, indianerna kunde området och visste vart andra stammar fanns.

Värt att tillägga är att starka band mellan afrikaner och indianer knöts under denna period, inte minst när det handlade om religion. Indianer och Afrikaner levde tillsammans i samma kvarter och jobbade tillsammans och så småningom kom även gemensamma recept och läkemedelskonster att utvecklas.


Afrikas Export

Slavhandeln förde minst 10 millioner och kanske så många som 20 millioner afrikaner till Nord och Syd Amerika. Skeppen var så överfullt lastade, ventilationen och maten så dålig, på resan som tog mellan 5 veckor och 3 månader att mellan 14-20 % i förlust av den mänskliga lasten sågs som ett ”handelspris” som man fick betala. Skeppskaptener dumpade alla döda obrukbara kroppar i havet innan de kom i hamn. Så många kroppar flöt omkring i havet att man i tidningen såg det som nedskräpning.
Uppemot 40% av all importen anlände i Charleston.

Precis som indianerna så såldes afrikanerna i Afrika ofta till slaveri utav fiende stammar. Även egna medlemmar såldes som ett straff för mord, revolt mot gruppen, revolt mot kungen eller för att lösa personliga intriger. Men även om anledningarna till slavförsäljningen fanns varierar så kunde Afrikanska kungar, Europeiska handelsmän och koloni/plantage ägarna tjäna på det.

De flesta slavarna som fördes till South Carolina kom från Afrikanska västkusten, mer specifikt från Guldkusten. Men även om många slavar såldes vid kusten så härstammade en del från mer centrala delar av Afrika, mestadels fångar från stamkrig.

En anledning till att man i South Carolina ville ha folk från kusten var att de redan visste hur man odlade ris. Faktum är att afrikanerna vid kusten odlat ris så långt som från 1500 f.Kr.


Slavhandeln

Handel av slavar kan närmast liknas med boskapshandel. Slavarna såldes på auktioner precis som grisar och hästar. Priserna kunde variera där kön, ålder, hälsa vägdes in. Män var mer värda än kvinnor. Om slaven var i 20 års ålder så var den som mest värd. Efter granskning av dokument har det framkommit att slavarna delades in i klasser, som följer;

Första klass män (19-25 år)
Goda/Vanliga män
Bästa Pojkarna (15-18 år)
Bästa Pojkarna (10-14 år)
Första klass Kvinnor
Goda/Vanliga Kvinnor
Bästa flickorna (10-15år)
Kvinnor med ett/två barn
Familjer


Livet i South Carolina på 1700-talet

Majoriteten av befolkningen i South Carolina var från under 1700-talet klart dominerad av svart befolkning. År 1720 fanns det 18000 personer som levde i South Carolina varav 65% var förslavade afrikaner. I St. James Goose Creek norr om Charleston fanns 535 vita och 2,027 svarta.
Den massiva investeringen i slaveri och land av plantageägare samt den allmänna fokuseringen på ris odling gav området en särskild karaktär. Detta slavbaserade jordbrukssamhälle skapade en stolt aristokrati vars påverkan på den Amerikanska historien är spektakulär då den först ledde till den Amerikanska revolutionen och därefter Amerikanska Inbördeskriget.

Även om man pratar om mat, boende eller hälsa så är det nedvärderande bemötandet mot slavarna det huvudsakliga draget för diskussion.
I början på 1700-talet fram till den Amerikanska Revolutionen var slavarnas hus i huvudsak trähyddor med jordstampat golv. Trähyddor som var klädda med lera och utan kamin. Det fanns enbart några få fönster som alla var öppna med möjligen en skiva att hålla ovädret borta. Dessa hus hade relativt kort livstid, kanske tio år. De blev snabbt angripna av termiter och andra kryp. Det våta klimatet löste snabbt upp leran som isolerade byggnaderna. Husen var antagligen väldigt kalla på vintern och väldigt varma på sommaren. Som en konsekvens hölls de flesta aktiviteterna på utsidan. Eftersom så mycket av slavarnas tid blev förbrukad utomhus så har även arkeologer funnit att slavsamhällen många gånger innehar ett hjärta utomhus eller platser där Afro-Amerikaner förberedde sin mat.

En del spårar dessa byggnaders karaktär till Afrika och påpekar då likheterna i stilen och sannolikt blev husen byggda av slavarna själva. Dock uppskattades inte äkta afrikanska hyddor av plantageägarna. Så sent som 1907 byggdes det första klart Afrika inspirerade huset i South Carolina. Den förre slaven som byggde huset förklarade att han byggt huset efter traditionell Kongo stil.

Slavarnas mat bestod av i huvudsak ris o andra grödor som fanns på plantagen. Kött var antagligen en ovanlig lyx och de gånger det stod på menyn var det för det mesta rester eller de bitarna som innehöll minst kött efter slakt tex käke och skalle.

Under 1700-talet åt slavarna för det mesta grytor eller andra en kastrulls mål. Dessa kan ha innehållit en liten mängd kött, vanligtvis grisfett, som krydda och kombinerad med stora mängder grönsaker. Maten stod och puttrade under dagen och var lagom klar tills kvällen när slavarna var färdiga med de dagliga uppgifterna.

Slavarnas kläder kan ha varit bättre än deras mat. Många plantage tillhandahöll vinterkläder medan sommarkläderna skapades av slavarna själva. Skorna var gjorda av den lokale skomakaren, skor med träsulor och läder som behövdes smörjas med fett för att de skulle passa fötterna.


Slavarbetet

Slavarna i South Carolina arbetade antingen i gängsystem eller uppgiftssystem. I gängsystemet arbetade slavarna unisont, ledd av en eller två arbetare som bestämde takten, från morgon till kväll. Man antar att detta system krävde hård disciplin. Det andra systemet uppgiftssystemet bygger på att slaven får uppgifter att utföra och att de därefter hade sin egen tid.


På låglandets risplantage var uppgiftssystemet det vanligaste. Ägarna delade upp sina plantage i områden. En slavs uppgift kunde vara att skörda ett sådant område på en dag. Man kan anta att uppgiftssystemet gav slavarna mycket mer frihet och det är sant till en viss grad. Slavar berättar att man många gånger fick flera uppgifter samma dag och om man inte utförde dem så blev man piskad på ryggen. Uppgiftssystemet var ett utvecklat system där de olika klasserna spelade in, en man i 20 års åldern fick således ett större område.


Slavhandeln upphör

När Lincoln tillträder som president år 1860 bryter sig 11 sydstater ur unionen och bildar De konfedererade staterna. 1861 bryter som följd Det amerikanska inbördeskriget ut och det varar fram till år 1865. Lincolns inställning till slaveriet var att det inte var hans problem att lösa. Istället ville han anstränga sig mer för att rädda Unionen. Fast år 1863 ändrar han, av strategiska skäl, uppfattningen...