ett löv

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Började falla som ett löv.
Ångrade sig halvvägs ned,
förvandlades till en gul fjäril
och flög sin kos (Eeva Kilpt)


Den lilla farbrorn på bänken följde det Lilla Gula på sin färd bortåt. Det Lilla passerade en överfylld papperskorg, med ett mörkbrunt bananskal hängande, lite nonchalant, över kanten. Det sänkte sig genom luften för en halv vilopaus på gruset, men ändrade sig hastigt när en ny vindpust ruskade tag i det. Pliktskyldigast snubblade det Lilla Gula vidare längs gången. En liten vit hund kom skuttande, tog sats, och anföll skällande. Det Lilla Gula skyndade vidare. En snabb ringdans med vännerna hann det med innan det kastades in bland träden. Det höjde sig åter mot mot sitt forna hem, och vidare, upp mot det Stora Blåa. Det kämpade sig genom luften, men orkade inte hela vägen ut. Efter en del virvlande hit och dit, fram och tillbaka, dalade det sakta, sakta ner.
Det Lilla Gula trasslade in sig i ett naket nät av hårda grenar. En känsla av igenkännande. Varför?
En ny vind! Det Lilla Gula studsar mot vägg efter vägg av hårt, kommer loss och svävar, nej flyger! Bort , bort! Långt bort och vidare! Högt och lågt, snabbt och stilla. Kanske ända till det Stora Blåa, kanske längre. Kanske inte längre än till nästa buske. Men det är sen, och nu är nu, i luften, i parken, i staden.

Nu ser inte farbrorn längre sitt löv, sitt Gula, sin fjäril. Han reser sig upp från bänken, kallar på sin vita hund och går hem. Hem till kaffepannan och de nybakade bullarna. Hem till sin mamma som väntar bakom köksgardinen, och hem till Tips-extra som börjar om sexton ...