Skattkammarön

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag valde att läsa äventyrsromanen Skattkammarön för att jag älskar äventyr och gömda skatter! Boken som är en äventyrsklassiker skrevs år 1881 av RL Stevenson. Äventyret utspelar sig i 1700-talets England, ön där skatten ligger gömd och ombord på det skepp som tar karaktärerna dit. Det finns fina platsbeskrivningar i boken. Här följer en liten snutt på sidan 86 som beskriver skattkammarön, jag citerar: Bergen stack upp ovanför vegetationen som spiror av naken sten. Alla var egendomligt formade, och Kikaren som var minst 100 meter högre än de andra var också märkligast till formen. Jag tycker att detta är en mycket vacker och fantasifull beskrivning av öns vegetation. Liknelsen i början som beskriver bergen ger mig en känsla av att vara på plats. Mr Stevenson har medvetet skrivit med ett bildligt språk och med många adjektiv för att få oss att känna oss delaktiga i äventyret. Detta gör det intressant för läsaren att läsa vidare. Min första tanke när jag läste ovannämnda citat var, oj vilken vacker och spännande ö! Undra vad som kommer att hända härnäst? Med andra ord Mr Stevenson har lyckats (enligt mig i allfall) fängsla läsaren.

Nu ger jag en överblick av de viktigaste karaktärerna. Bokens protagonist och berättare är Jim Hawkins. Jim berättar om det äventyr han var delaktig i när han var en ung pojke. Jim som person är en pojke med huvudet på skaft och hjärtat på rätt ställe. Han får också mycket svåra samvetskval när han har gjort något dumt. Jim är nog en pojke som många tonårskillar kan identifiera sig med. Alla har väl någon gång velat göra något äventyrligt? I alla fall jag, Han påminner om mig själv. Det är kanske är just därför jag gillar honom så mycket. Andra mycket färgstarka karaktärer är det goda och mycket intelligenta Dr Livesey, den storväxte och goda godsägaren patron Trelawney, den sluga och hala John silver som hoppar runt med ett ben samt den mycket strikta och disciplinerade kapten Smollet. Det är det perfekta samspelet mellan dessa karaktärer som gör bokens storhet. Än en gång skickligt skrivet av Mr Stevenson som samordnar dessa karaktärer på ett fenomenalt sätt.

Vad handlar då denna 250 sidor tjocka bok om? Här följer en kort sammanfattning. Äventyret som utspelar sig inom ramen av ett år, inleds med att en mystisk före detta sjörövare vid namn Billy Bones checkar in på Amiral Benbow. Det är namnet på det värdshus Jims mamma och pappa driver vid den engelska kusten. Denne Billy Bones blir sedan mycket svårt skadad av strider med sina före detta sjörövarkamrater och avlider en tid senare i värdshuset. Konflikten mellan de forna sjörövarvännerna startas pga. en karta som leder till en gemensam skatt som de grävt ner efter alla sina plundringar på de 7 haven. Billy Bones som hade hand om kartan vägrade dock släppa den ifrån sig och det ledde till hans död. Kvar lämnade han en kista med en massa olika saker däribland den skattkarta som leder till en skatt (Mcguffin) som sjörövarna en gång grävt ner. Den lyckas turligt nog Jim få tag i. Han berättar om sin upptäckt för Doktor Livesey och tillsammans med godsägare Trelawney samlar dom ihop en besättning och seglar mot skattkammarön. Men naturligtvis dyker den sluge John silver upp bland besättningsmännen. John silver (eller antagonisten) startar ett myteri för att få kontroll över skeppet. Det visar sig att han var med och seglade de 7 haven tillsammans med de andra sjörövarna som en gång grävde ner skatten. Myteriet skulle ha lyckats om inte Jim som är mässpojke på skeppet får höra hur Silver talar med en besättningsman om kuppen. Han berättar det han hade hört för Livesey och Trelawney men det visar sig att Silver nästan lyckats få över hela besättningen på sin sida. När de kommer fram till ön utbryter strid och godsägaren, doktorn och några till ”trogna” flyr upp till ett fort uppe i skogen. Jim träffar öns enda invånare Ben Gunn som kommer på deras sida. Myteristerna som var i klar majoritet belägrade sedan fortet och blodiga strider utkämpades. Men en natt gav Jim sig ut på ett äventyr. Han lyckades ta sig ut och komma ombord på skeppet som hade fört alla till ön, döda de 2 som vaktade det och gömma skeppet på andra sidan ön utan vetskap av myteristerna. När han återvänder till fortet är hans vänner borta. Där är istället myteristerna som dessutom hade förhandlat sig till skattkartan. Jim tycker att det är konstigt att hans vänner gav med sig så lätt. Men det som dom inte vet är att skattkartan är helt värdelös. Ben Gunn som hade blivit satt på ön av sjörövarna för att dö, hade nämligen redan grävt upp skatten och flyttat den till ett annat ställe. Doktorn, kaptenen godsägaren och dom andra visste förstås om detta när dom lämnade ifrån sig skattkartan. Så när myteristerna senare gav sig ut på skattjakt blev det förstås ett totalt misslyckande. Den resultatlösa skattjakten skyllde dom på sin ledare John Silver. De gjorde uppror mot John och försökte döda honom. Men en sak som dom inte visste var att John hade bytt sida för att undgå att bli hängd när han kommer tillbaka till England, och de trogna kommer förstås till hans undsättning. Boken avslutas med att John Silver och de trogna slår tillbaka myteristerna (nu utan ledare) i ett sista slag och lastar därefter skatten på skeppet och seglar hem. De kvarvarande myteristerna lämnas kvar på ön med ett litet förråd av kött och krut. På hemfärden stannar skeppet vid en hamn för att fylla på med nya matroser och mer mat. Då ger sig John Silver iväg, rädd för att bli hängd i England. Jim, Doktorn Livesey, godsägaren och kapten Smollet återvände hem till England utan besvär och med skatten i tryggt förvar. Och vart gav sig då John Silver? Jo på nya äventyr såklart men det får man tydligen läsa om i en annan bok.

Jag tycker att bokens slut hänger ihop med början. På den första sidan i boken skriver Jim om att godsägare Trelawney, Dr Livesey och de andra herrarna bett honom att skriva ner alla detaljer om skattkammarön. Och det utan att förtiga något annat än öns läge. Detta för att det finns skatter kvar på ön som inte är hämtade. Jim som nu är vuxen, blickar då tillbaka på den tiden han var en ung pojke och på det spännande äventyret som utspelade sig då. Jim vet därför redan vad som har hänt men berättar på det sättet han upplevde det när han var ung. Äventyret är skrivet i jagform d v s Första person. I slutet av boken är Jim klar med sin återblick. Han tillägger att ingenting skulle få honom att återvända till ön även om det låg skatter kvar där. Detta eftersom han upplever ön som fördömd och att han ofta får mardrömmar om den. En fråga som man ställer sig i början av boken kan vara om dom lyckades hitta skatten? Den frågan får man ett tydligt svar efter man har läst boken. Även tillvägagångssättet beskrivs detaljerat, inte konstigt eftersom det är vad hela boken bygger på. För att ge exempel på tydliga vändpunkter kan nämnas upptäckten av skattkartan. Det är som startskottet på berättelsen som sätter igång hela äventyret. En annan vändpunkt är upptäckten av myteriet ombord på skeppet. Då blir antagonistens roll tydlig och vi får reda på att skattjakten inte skulle bli så problemfri som planerat. Den sista och avgörande vändpunkten är att antagonisten ger upp och går över på den goda sidan. Detta avslutar äventyret på ett bra sätt, man får en känsla av att det är ”över”.

Nu tänker jag berätta lite om språket. Jag tycker att språket är ganska känsloladdat. Någon isbergsteknik är det inte. Språket är av förstående skäl ganska ålderdomligt, speciellt vissa substantiv. Jag upplever språket som personligt ganska ledigt och informellt. Här kommer några exempel på språket i boken.

Sidan 51: Du kan inte föreställa dig en vackrare skonare. Ett barn skulle kunna segla henne.
En typisk personifikation av ett segelfartyg.

Sidan 32: Till det yttre såg den ut som alla andra sjömanskistor. På ovansidan var bokstaven B inbränd med ett glödgat järn, och hörnen var stötta och trasiga som om den använts länge och utsatts för omild behandling.
En mycket detaljerad beskrivning av den sjömanskista Billy Bones lämnade kvar efter sin bortgång.

Sidan 26: Han var krokig av ålder eller svaghet och bar en gammal vid, fläckig sjömans kappa med en huva som gjorde att han verkade alldeles vanskapt.
En ganska detaljerad personbeskrivning av en blind gammal man, som senare visade sig vara Pew, en av sjömännen som varit med och seglat de 7 haven.

Sidan 74: Ni kan föreställa er hur jag kände det när jag hörde den avskyvärde gamle skurken tilltala en annan med samma smickrande ord som han hade sagt till mig. Jag tror att om jag hade kunnat, skulle jag ha dödat honom genom äppeltunnan.
Ett stycke som beskriver Jims tankar då han genom äppeltunnan får reda på John silvers myteriplaner.

Sidan 201: Sällskapet spred sig som en solfjädersform, och karlarna ropade och sprang hit och dit.
En gestaltning av när myteristerna sprang iväg på skattjakt.

Författaren Mr Stevenson berättar aldrig själv något utan låter Jim berätta berättelsen åt honom. Ett avsnitt är dock berättat av någon annan än Jim, och det är ett avsnitt där doktorn berättar hur skeppet övergavs. Jag kan citera ett stycke ur detta avsnitt: Vi hyste aldrig några misstankar mot Jim Hawkins, men vi var oroliga för hans säkerhet. Med tanke på det humör männen var på, verkade det ovisst om vi skulle få se pojken igen.
Detta var då några exempel på språket i boken. Man märker tydligt hur författaren försöker beskriva miljö, personer och händelser med ett bildligt språk och på så ge läsaren en känsla av att vara där.

Jag tycker inte att boken försöker att besvara någon viktig livsfråga. Den ...