Bokrecension - I morgon när kriget kom

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Titel: I morgon när kriget kom
Författare: John Marsden
Bokförlag: BonnierCarlsen Förlag
Översättare: Elsa Svensson
Originaltitel: Tomorrow When the War Began
Utgivningsår: 1996
Omslag: Kaj Wistbacka
Sidantal: 265

Huvudpersoner: Den som berättar i boken är Ellie. Hon berättar om sju ungdomar som ger sig ut på en campingtur. När de kommer hem upptäcker de att deras lilla stad Wirrawee, blivit ockuperat av främmande makter.
Ellie bor på en gård och äger några djur. Hon är en tjej som säger vad hon själv tycker, hon går ofta och funderar, filosoferar och dagdrömmer. Ellie beundrar Fi väldigt mycket, på sätt och vis kan man säga att hon beundrar alla hennes vänner på ett eller annat sätt. Men Fi är en sådan person som är speciell för Ellie
Fi eller Fiona som hon egentligen heter, är en stadsbo och bor mitt i stan. Hennes föräldrar är förmögna och bor i ett enormt vackert hus. Hon är en sådan tjej som alltid har tagit det försiktigt, hon är söt och har ljus hy och ser ut som om hon inte vill ha skit under naglarna, hon har nog aldrig behövt jobbat i hela sitt liv tidigare, de hon har ägnat sig åt under sin levnadstid är att ha spelat piano. Fi har aldrig fått vara ute på stan efter midnatt och har fått strängliga order av sina föräldrar att alltid sköta sig. Fi är en mycket söt flicka med mycket fint uttal och som Ellie alltid har beundrat, Ellie hade alltid tyckt att Fi varit perfekt och en person som hon alltid kommer se upp till.
Homer har alltid varit vild och våldsam, en jobbig, kaxig liten kille som skolkat och struntat i skolan, men som nu har visat sig vara en riktigt klyftig, snäll och omtänksam grabb. När de ska komma överens om något i gruppen så är det ofta han som tar kommandot, och är själva ledaren. Ellie och Homer bor grannar och känner varandra väldigt väl, de har känt varandra sedan de låg i vaggan. Homer och Ellie har varit som syskon eftersom ingen av dem haft några egna. De har alltid kunnat prata med varandra om allting.
Corrie är Ellies bästa kompis och en modig tjej som ställer upp för andra. Hon är Kevins flickvän. Corrie är nog den som tvingas uppleva de värsta sakerna i boken.
Kevin är Corries pojkvän och mycket äldre en alla andra som följde med på turen. Han är känd i boken för att ha höga tankar om sig själv och han tar gärna åt sig äran för allting, han var en redig diva. Man får intryck av att Ellie inte gillar Kevin, kanske beror det på hans självgoda sätt. Men Ellie är fast besluten om att han är det bästa som någonsin hänt Corrie. Lee var en kille som Ellie och de andra inte hade varit med så mycket i skolan, men Ellie hade tyckt att han varit intressant på något vis, så när de bestämde sig för att åka ut och campa så bjöd de med honom. Lee är ifrån stan som Fi. Lee har svart snaggat hår och mörkbruna intelligenta ögon. Han var mycket bra på musik och ibland kunde man tro att det var det enda han levde för. En negativ sak om Lee är att när någon går emot honom eller kritiserar honom tar det sin tid innan han tinar upp igen. Senare i boken så slår det lite gnistor mellan Lee och Ellie.
Chris Håller sig mycket för sig själv, han skriver väldigt mycket dikter om hur han känner. Man vet inte riktigt hur han fungerar eller tänker, han tar inte verkligheten så allvarligt. Han röker och så fort han får tag i alkohol så dricker han, det lustiga är att han alltid gör det själv, det är inget grupptrycks grej utan han håller sig för sig själv, jag tror han gör så för att verkligheten inte ska göra så ont.
Robyn är ganska tyst och allvarlig i början av boken men hon utvecklar det under bokens lopp. Hon älskar att vinna och är riktigt målmedveten av sig. Robyn är liten men mycket stark. Hon är djupt religiös och har alltid med sig en bibel, de andra framför allt Ellie tycker mycket om att höra henne predika, speciellt under den svåra tiden då hela deras land är svårt drabbat av främmande makter.

Handling: Det handlar om ett ockuperat Australien. Sju ungdomar ger sig iväg på en utflykt upp i bergen, Tailor´s stich, en bergskam som sträcker sig ända från Mount Martin till Wombegonoo. Det är Ellie och Corrie som kommer med den galna idén att ge sig ut i vildmarken och campa. Det har de gjort ända sedan de var små, åkt till en flod och campat. Men den här gången tänkte de att det skulle bli annorlunda. De skulle bjuda med några killar och några fler tjej kompisar, de tänkte försöka ta sig ner i en djup dalgång, som någon så tjeck givit namnet Helvetet åt. Om de nu skulle ta sig ner dit så skulle de campa där. Men terrängen dit är mycket svår, Ellie hade många gånger stått uppe på krönet och tittat ner, men hade aldrig fattat hur man skulle kunna ta sig ner dit, klipporna runt Helvetet var hundra tals meter höga på vissa ställen, på ett ställe fanns det klippor som liknade trappsteg och var kända med namnet, Satans trappsteg, men de var inga vanliga trappsteg de var flera meter höga på sina ställen. Den enda de hört talats om som varit där nere innan dem, är en gammal mördare, en eremit som bodde där nere själv under många år, om man ska tro berättelserna. Efter mycket om och men lyckas de ta sig ner till Helvetet och spenderar några dagar i det, den tredje dagen vaknar Lee av att det flyger massor flygplan över dem, men han reagerar inte särskilt mycket över det, han tror att de är på väg till en utställning som skulle hållas den kvällen i Wirrawee, deras stad, på den skulle samtliga av ungdomarnas föräldrar vara på. Den femte dagen är de på väg hem den första de åker till är, Ellie, för hennes hus ligger närmast bergen. Hos Ellie står inte allt rätt till, hundarna ligger döda i sina hundgårdar, det är bara mamman till valparna som lever men bara mycket svagt. Inne i huset är allt prydligt och välstädat men helt tyst, alldeles för tyst. Inte ett enda tecken på liv. Hennes mamma och pappa var borta, de syntes inte till någonstans. Telefonerna funkade inte och elen var avstängd eller sönder. Det är samma sak hos grannen. Senare fortsätter dem till Homer och allting är likadant där, de fortsätter till några till hus men det finns inte ett enda tecken på varken liv eller rörelse och vart de en kommer så möter de på fler döda djur som inte fått vatten eller mat. När de kommer hem till Corrie finns där äntligen ett meddelande i faxen, så här löd det:
Corrie. Jag är på utställningssekiteriatet. Någonting håller på att hända. Folk säger att det bara är någon manöver, men jag skickar de här i alla fall. Sedan åker jag hem och river sönder det så att ingen får reda på vilken idiot jag är. Men Corrie, om du får detta, ge dig ut i bushen. Var ytterst försiktig. Och kom inte tillbaka fören du vet att du tryggt kan göra det. Många kära hälsningar, din Pappa.
De börjar sakta förstå vad som hänt och bygger upp en plan, de bildar en gerillagrupp. De inser att det är ytterst farligt men de tänker inte bara gömma sig i Helvetet. De tänker försöka hjälpa sina familjer även om familjernas högsta önskan troligtvis är att de ska vara i tryggt förvar dessutom tänker de försvara sitt älskade land enda in i döden om ödet nu vill det…

Ellie och de andra funderar mycket kring ondska och kärlek, liv och död, rätt och orätt.
Det går mycket diskussioner och frågor kring just dessa punkter i boken, som tillexempel, vilka regler gäller egentligen i krig? Ska man följa lagen? Får man döda i självförsvar? Är det tillåtet att älska någon som har dödat?
De tror att även om de överlever kommer de aldrig att känna sig riktigt trygga igen. Hela tiden tänker dom att sådant här inte händer i deras land, det händer inte dem. Krig händer bara på tv och i andra länder, de trodde att deras land var älskat. Ondska är inget som alltid funnits, det är inget naturen hittat på nej, ondska är något som människan skapat. De skapar sina egna regler, skyddar det som är deras och kämpar för sin överlevnad i en värld som för alltid kommer att vara förändrad.


Miljö: Boken utspelar sig i Australien i ett bergigt område, allt som beskrivs i boken finns på riktigt men har annorlunda namn.
Familj: Pratas det inte om så mycket, mer än att de är allesammans väldigt oroliga för hur dom har det, de har inte träffat pratat eller hört någonting från någon vuxen människa på flera veckor. Det är de ungdomarna kämpar för, de vill ha tillbaka sina föräldrar, veta att de är i livet, att de finns bredvid dem och alltid stöttar dem. De är fortfarande barn och behöver fortfarande en vuxen hand som hjälp.
Egen åsikt: Boken är relativt lättläst och spännande, ibland något långtråkig, då det kanske inte händer något på ett helt kapitel. Men den är helt okej att läsa. Boken är egentligen inte min typ, jag gillar smöriga böcker, med kärlek och intriger i. Jag hatar våld, men samtidigt så tycker jag den här boken har allt man kan tänka sig att en bok kan innehålla, den är spännande, kärleksfull och ibland hatar man den, ibland älskar man den. Den är väldigt varierande och både killar och tjejer kan läsa den. Författaren är kille och det förundrar mig lite a...