Kosovokonflikten

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Kosovokonflikten bottnar i djupa etniska motsättningar mellan Serber och Albaner. Efter att Serbien-Montenegros president, Slobodan Milosevic, påbörjat etnisk rensning i Kosovo så gick NATO efter påtryckningar in med bombflyg, den 24 mars 1999. Efter 79 dagar och många människoliv senare upphörde bombningarna. Serbien-Montenegros styrkor gick då med på en reträtt.

Kosovos struktur
Kosovo var ett autonomt område i forna Jugoslavien som gränsade till Serbien och Albanien. Området har en yta av 10 887 km². I norr är Kosovo mycket bergigt och i söder är landet plattare, där är landet mycket lämpligt för jordbruk.

Innan konflikten 1992 bodde det 1,9 millioner människor i Kosovo. Av dessa var 82,2% albaner, 10% serber och resterande 7,8% var montenegriner och romer. Religiöst så räknar man att 85% av befolkningen var muslimer och 15% kristna. De talade två olika språk, Albanska och Serbiska beroende på vilken etnisk grupp de tillhörde.

Idag finns det inga säkra källor på hur stor Kosovos folkmängd är. Dock har uppslagsverket Wikipedia uppskattat befolkningen till 2,0-2,2 miljoner människor som består av 88% albaner, 7% serber och 5% övriga folkslag.

Kosovos historia ur ett Serbiskt perspektiv
Den serbiska historieskrivaren menar att albanerna är nykomlingar i Kosovo som kom på 1600- och 1700-talet. Albanerna konverterade snabbt till islam då turkarna gav ekonomiska förmåner till muslimer. Albanerna fick 30 000 serbiska familjer att fly Kosovo under tiden 1736-1739. Efter detta betraktar man albanerna som sin fiende.

Kosovos historia ur ett Albanskt perspektiv
Albanerna hävdar att de tillhör vandrarfolket dardanerna. De har alltid funnits runt Kosovo och slog sig ner först på 1600-talet. Från år 1700 och framåt hade albanerna många strider med turkarna om detta område, först 1912 fick man turkarna att tillkännage Kosovoalbanernas autonomi. Albanernas autonomi blev dock kortvarig, samma år gick de fyra självständiga balkanstaterna Serbien, Montenegro, Bulgarien och Grekland till attack för att en gång för alla driva ut de sista av turkarna ur deras länder. De lyckades och ett avtal som kallas för ”Londonavtalet” skrevs under. Det innebar att Kosovo gavs till Serbien. Albanernas svar blev ett ”tredje balkankrig” där man gjorde revolt mot Serbien. Revolten trycktes snabbt ner.

Mellankrigstidens Kosovo
Under första världskriget så visste man inte riktigt vem som bestämde över Kosovo, båda parterna stred för att få makten. När första världskriget var över bestämde man att Londonavtalets gränser återigen skulle börja gälla. Kosovo blev än en gång serbiskt. Kosovo drevs med järnhand av serbisk polis och militär, man koloniserade Kosovo och runt 100 000 serber och montenegriner flyttade till Kosovo. De blev tilldelade konfiskerad mark. Efter flera albanska revoltförsök förbjöds det albanska språket och albanerna tvångsförflyttades.

Under andra världskriget förbättrades albanernas situation i Kosovo, de fick tillåtelse att tala sitt eget språk, de fick tillbaka konfiskerad mark, och de fick erkännande som en autonom stat som fick en egen flagga. Trots detta var albanerna inte nöjda, åren gick och missnöjet ökade. Den 26 mars 1981 drabbas Kosovo av en ny revolt, denna gång ”Studentrevolten”. Detta var en revolt genomförd av studenter som var missnöjda med sina sociala förhållanden. Det hela urartade till ett uppror som krävde att Kosovo skulle få status som en republik. Serberna slog dock ner upproret och enligt albanska källor dog ca 2 000 demonstranter.

Slobodan Milosevic kommer till makten
Milosevic vann 1988 striden om den ledande positionen i Serbien genom att få med sig grupper som var mycket nationalistiska. Efter att han tillträtt som ledare införde Milosevic snabbt ett förslag som starkt inskränkte på Kosovos självständighet. Det blev massiva demonstrationer i Kosovo och man räknar med att uppemot 500 000 människor gick på gatorna och protesterade. Inget gehör gavs och demonstrationerna var våldsamma och historierna går isär om vem som attackerade vem. Efter två år inser Milosevic att situationen är ohållbar och då tillåter fri press och åsiktsfrihet samt tillåter Kosovo att ha egna val, dock lämnas den serbiska armén kvar.

Albanerna hävdar att armén förtryckte folket och utsatte dem för omänskliga handlingar. Serberna anser sig falskt anklagade och situationen blir återigen ”het”. En motståndsrörelse bildas och albanerna rör sig över Kosovos gränser för att utföra attentat på Serbisk mark. Båda sidor lider förluster och 1999 beordrar Milosevic ”etnisk rensning” på albaner i Kosovo. Det som händer 1998-1999 går jag inte in närmare på, men tusentals albaner drivs på flykt och NATO kopplas in. Det slutar med att NATO går till attack mot serberna med flygvapen. De bombar serbiska förband i Kosovo och på Serbisk mark.

Kosovos nuvarande konfliktstatus och intervju
För att få reda på nuvarande konfliktstatus, hur människorna känner sig och hur de tänker kan man inte titta i böcker, jag begav mig därför ut för att intervjua en soldat som nyligen har jobbat i Kosovo, för FN. Han ingick i ett förband som kallades ”KFOR” som arbetar fredsbevarande.

Vad är det största problemet i dagens Kosovo?
Det största problemet är hatet som ligger mellan serberna och albanerna. Albanerna tycker att Kosovo är deras land. De tycker att serberna har invaderat deras land och att de skall ut till varje pris. Om inte FN skulle finnas på plats så tror jag att albanerna kommer driva ut serberna genom antingen mord eller olika slags utdrivningsmetoder.

Ett annat stort problem är den såkallade ”blodshämnden” detta innebär att en fejd inte dör ut förrän ”rättvis har skipats”. Om en familj dödar en person ur en annan familj så är inte fejden slut förrän man har tagit en persons liv ur den första familjen. Problemet är att Familj1 inte anser att det var deras släkts fel, då kommer Familj2 och dödar någon som Familj1 måste hämnas på. Så kan det fortsätta i all evighet. Det finns dock regler för denna tradition, man får tillexempel inte döda någon i det egna hemmet, därför föds vissa män i sitt hem, och lämnar det aldrig. De sitter där tills de dör, för går de ut så kommer någon och mördar dem.

Hur tänker människor där, är man utbildad, förstår man vad som har hänt?
Folket förstår inte vad som har hänt. Man har ingen förståelse alls för den andra sidans argument. Det finns många fabricerade lögner som har blivit sanningar. En sådan lögn är tex ”Att alla albaner som har blivit dödade under detta krig har blivit dödade av serber” när det egentligen är den högsta ledningen inom Kosovo som har mördat albaner och skyller på serber för att ”piska upp stämningen”.

Vissa är utbildade, det finns universitetsutbildning. Människorna i Kosovo går i skolan, men nivån på utbildningen är inte riktigt i nivå med övriga europeiska länder. Ett problem är att albaner tidigare inte har fått gå i skolan, de fick bara ha lågavlönade arbeten som servade serberna.

Hur tror albanerna att man skall komma till en lösning med problemet?
Albanernas enda lösning, enda alternativ, är att serberna lämnar landet och att de blir självständiga.

Hur tror serberna att man skall komma till en lösning med problemet?
Egentligen vill ingen av grupperna lösa problemet, men serberna anser att Kosovo tillhör Serbien och att det alltid kommer att förbli så. Serbernas målsättning är att se till att ett antal hundratusen serber alltid kommer bo i Kosovo så att de alltid ”har en fot” inne i provinsen. För att detta skall kunna ske så skickar serbernas regering pengar till de få som har vågat stanna innanför Kosovos gränser.

Vad är idag, det största hotet mot Kosovo?
Om FN lämnar landet kommer ett krig att starta. Antagligen kommer serberna med full kraft gå in i Kosovo för att driva ut albanerna, samtidigt som albanerna kommer döda alla serber som finns kvar innanför gränserna för att sedan stänga gränserna. En liknelse kan dras med amerikaner och indianer, båda vill bo där, frågan är bara vems regering som kommer att få styra landet.

Sedan har vi den nuvarande regeringen i Kosovo, eftersom att den är serbisk så gör albanerna ingenting för att hjälpa till. Alla strävar mot varandra.

Vad tror du man måste göra för att få Kosovo på fötter igen?
Ja, du… Jag tror att man måste göra Kosovo oberoende, de måste få ett eget beslutsorgan som kan fatta beslut och driva in skatter, hela det sociala paketet. En slags ”låtsas regering” som skapar demokrati och vanliga samhällsregler, därefter måste man se till att deras fabriker kommer igång så att man får en ekonomisk handel. Man måste få in pengar till landet genom att sälja saker ut till andra för att folket ska kunna leva under humana omständigheter. Idag finns det ytterst få som betalar skatt eller el. Eftersom elen kommer från Serbien och betalar man inte så händer ingenting, Serbien vågar inte kräva in pengarna. Knepigt…

Kosovos nuvarande ekonomiska status
Kosovos ekonomiska läge är mycket ansträngt, man har en mycket hög arbetslöshet och en ung befolkning. Inkomsterna i Kosovo är generellt låga. Stora delar av befolkningen lever på jordbruk för självförsörjning, man klarar oftast inte att sälja jordbruks produkter för inkomster. Hälften av invånarna i Kosovo räknas vara beroende av bidrag som släktingar i utlandet skickar till dem. Enligt utrikesdepartementet så sker någon produktion i princip inte, infrastrukturen är otillfredsställande. Elförsörjningen är opålitlig trots stora biståndsinsatser från framför allt från EU:s Balkanbiståndsprogram ”CARDS”.



Egna tankar
Kunde detta ha hindrats? Kunde någon tidigare ha förutspått detta och i så fall, hade det gått att förhindra? När två folkgrupper befinner sig på samma plats, båda under något slags förtryck så finns det en risk för konflikt. Talar man dessutom inte samma språk och har olika religion så ökar riskerna ytterligare. Detta behöver nödvändigtvis inte gälla alla, i vilken storstad som helst så finns det olika grupper som inte tycker om varandra, men efter utbildning och översyn från statliga myndigheter så kan man sällan agera. Men sitter man, i ett land som man inte riktigt vet vem det tillhör, man har ingen ”polis” som man själv tycker är rättvis och man lever under miserabla förhållanden så är det en tickande bomb! Minsta händelse kan eskalera till ett gatukrig.

Att strida med religionen som ”anledning” har man gjort genom alla tider, lägger man till kommunikationsproblem samt ett slags förtryckarsamhälle så har vi Kosovo. Ingen kan förlåta någon annan på grund av tradition, någon som man känner, i något led, har alltid blivit mördad, misshandlad eller torterad.
Hur skulle man kunna ha hindrat detta från att hända? Hur kan du stoppa två skenande hjortar som springer mot varandra? Jag tror att man inte kan lära människor att förlåta, jag tror inte man kan be människor glömma att de har blivit torterade. Man måste attackera problemet från grunden. Man kan realistiskt sett inte skola om en hel generation av människor. Det enda som går att göra är att stoppa framtida konflikter. Se till att de unga i Kosovo inte föds med fördomar påtryckta från deras föräldrar. Lär barnen att leka sida vid sida, även om de vuxna inte kan se längre än vad näsan räcker.
Utred varje brott som begås och gör detta öppet så att båda sidor ser att de blir lika behandlade. Förhoppningsvis kommer någon, tillslut att förstå att det inte är ena sidans fel, att det inte är deras fe...