Kosovokonflikten

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

1. Historisk tillbakablick 1
2. Konsekvens- och orsaksanalys 1
3. Åtgärder 1
4. Massmedias bild 2
5. Slutsatser 3
6. Källförteckning 4

1. Historisk tillbakablick

Efter andra världskrigets slut delades det dåvarande Jugoslavien in i sex delrepubliker - Serbi-en, Kroatien, Slovenien, Bosnien-Hercegovina, Montenegro och Makedonien. Den största republiken var Serbien och i Serbien ingick i sin tur två självstyrande provinser, Kosovo i söder och Vojvodina i norr. Majoriteten av Kosovos invånare har alltid varit albaner. Tidigare var en fjärdedel av befolkningen serber men idag utgör de bara runt tio procent.
En viktig ledare inom det kommunistiska Jugoslavien var statsledare Tito. Under Titos tid i makten (1945-1980) höll Jugoslavien ihop, men när Tito dog lossnade det kommunistiska förtrycket, där gamla konflikter tinade upp och blev aktuella. 1998 utbröt ett krig på Balkan som varade i två år. Kriget var ett resultat av Milosevicregimens ständiga förtryck mot Koso-vos majoritetsbefolkning, de etniska albanerna. Albanerna i Kosovo försökte under nästan ett helt decennium få till förändringar genom fredliga demonstrationer.

2. Konsekvens- och orsaksanalys

Kosovo var en självstyrande provins i Serbien fram till 1989 - då Milosevic avskaffade Koso-vos dess självstyre, vilket i sin tur ledde till missnöje hos den albanska majoriteten. Konse-kvensen av detta var att tusentals albaner blev utan arbete, utbildning och sjukvård, kortfattat kan man säga att albanernas situation försämrades avsevärt. Hundratusentals albaner utvand-rade till väst, varav 40 000 till Sverige, 10 000 civila dog och 150 000 hus blev nedbrända i Kosovo. I samband med detta startades en kamp för att bli självständigt. Denna kamp leddes till att börja med av Kosovos dåvarande president Ibrahim Rugova genom sin antivåldspolitik. Efter 1997 fick många albaner nog och insåg att de inte skulle nå självständighet eller frihet på fredlig väg. I samband med det bröt man sin antivåldspolitik och UCK gerillan skapades som ett väpnat svar på det serbiska förtrycket. UCK provocerade serbiska styrkor väldigt snabbt och effektivt vilket orsakade ett öppet krig med stora civila förluster.

3. Åtgärder

Vad har man då hittills gjort för att försökt lösa konflikten? Det senast i raden av olika åtgär-der är att FN skickat ut en medlare till Kosovo. FN och dess medlare Martti Ahtisaari kom den 26 mars 2007 med ett förslag om Kosovo framtid . Ett förslag som nu senast tog upp i FN den 3 april. Ahtisaari säger att den enda möjligheten till ett politiskt stabilt och ekonomiskt livskraftigt Kosovo är genom självständighet. Ett liknande förslag har tidigare förkastats av både Serbien och Ryssland, som menar på att större kraft bör läggas på att försöka finna en kompromiss mellan Serbien och Kosovos albanska majoritet. Däremot har Kosovoalbanerna godtagit Ahtisaari plan, och förkastat alla som helst kopplingar till regeringen i Belgrad. USA stödjer även förslaget och bekräftar att Kosovos framtida status ska antas av FN:s säker-hetsråd i april eller maj 2007. Om detta går igenom tar Kosovo ett stort steg närmre självstän-dighet med egen flagga och rätt att söka medlemskap i internationella organisationer. Efter att FN kommer att lämna provinsen senare 2007 skall Kosovo stå under europeisk övervakning. FN-organisation UNMIK som sköter den civila administrationen, skall ersättas av en EU ledd personal.
Men detta är inte det första som gjorts för att försöka lösa den konflikten. Tidigare har man även försökt på olika sätt att få albaner och serber att samarbeta med varandra . De har helt enkelt blivit tvingade att samarbeta när det gäller olika ekonomiska och tekniska frågor. Så småningom utökas detta samarbete i tron om att detta skall medföra att inga fler konflikter äger rum. Problemet är att situationen inte kommer att lösas utan att Kosovo får en status samt att det inte finns en plan för Balkans framtid. Alltså länder som Albanien, Serbien, Bosnien, Kosovo och Montenegro måste få ekonomisk hjälp av EU, och det måste finnas en tidsplan när de skall in i EU. Annars är risken att korruption och kriminalitet ökar i dessa länder och nationalistiska/extremistiska krafter tar ansvaret över dessa länder som i in tur kan leda till ytterligare konflikter!
Kort sagt har inte gjorts så mycket för att försöka lösa konflikten. Så man kan säga att det är först nu man på allvar försöker ta itu med den frågan. Innan konflikten ägde rum har både USA, Ryssland och EU försökt förmå serberna att återlämna självstyret till Kosovo, men utan framgång. Särskilda försök har gjorts mellan 1996 och 1998 då man märkte att konflikten var såpass nära. Det största misstaget som gjordes var ju att man inte tog Kosovofrågan i Dayton konferensen. Detta pga. att Milosevic inte ville prata om Kosovo överhuvudtag.

4. Massmedias bild

Aftonbladet – Oberoende socialdemokrater
I Aftonbladet publicerades en artikel den 5 mars 2007 under rubriken "Ohållbart om Kosovo" av Galtung, Wiberg och Öberg varav de två förstnämnda är mycket berömda fredsforskare. Jan Öberg är däremot ledare för TFF, ett fredsforskningsinstitut som enligt mig är starkt vänsterinfluerat. Det är dock den uppfattning jag fått när jag läst runt på deras sida. Dessa skribenter är visserligen inga journalister på Aftonbladet, men de utrycker sig uppenbarligen likadant som AB gör i denna fråga. Som råga på allt hittade jag även en artikel skriven utav Aftonbladets egen journalist Wolfgang Hansson, den 2/3 2007 med titeln "FN plan bäddar för ett nytt krig". Han menar också på att FN planen inte är någon lösning på konflikten. Den dag Serbien återuppbygger sin krigsmakt kommer de att slå till igen enligt honom.
Galtung, Wiberg och Öberg tar upp att den serbiska befolkningen i Kosovo blivit förtryckta och att Serbien som land blivit orättvist behandlat. De vänder sig mot Ahtisaaris förslag och ser det som ett beställnings jobb utan några försök till riktig medling. De hävdar att de gamla krigsledarna i Kosovo; "kommer att destabilisera hela området och vara ett hot mot Serbien och andra grannar" . Om man nu tar hänsyn till att Kosovos armé består av 2500 lätt beväpnade soldater utan rätt till tyngre vapen såsom flygvapen, artilleri och stridsvagnar , kan man fråga sig hur Kosova kan utgöra ett hot mot Serbien, med dess stora armé? Författarna påstår att Martti Ahtisaari plan är orättviss, och att planen sannolikt kommer skapa instabilitet och mera våld, men varför? Jo, de anser att ett självständigt Kosovo skulle bryta mot internationell lag då den smular sönder Serbiens konstitution och territoriella integritet.

5. Slutsatser

Enligt mig finns det en hel del fördelar med ett självständigt Kosovo. En självklarhet är som jag tidigare redan nämnt att det kommer bli stabilt i provinsen. Kosovo kan inte utvecklas ekonomiskt utan självständighet, Kosovo behöver investeringar och för att kunna ta ut lån måste de vara medlemmar i internationella organisationer, något som Kosovo inte har rätt till som provins under Serbien. Kosovo må vara litet, men provinsen är betydligt större än många ministater som redan finns till, jämför t.ex. bara med Liechtenstein. Dessutom är Kosovo totalt avskilt från Serbien vad gäller språk, kultur, ekonomi, politik och demokrati, just därför kommer det alltid vara mycket svårt för Kosovo att bli en integrerad del av Serbien.
Personligen tycker jag att Kosovo uppfyller alla kriterier för att få vara en självständig stat. För att nämna några, så har se skiljd valuta från Serbien, de har egen postkod, egen telefon-kod, egen polisstyrka och egen underrättelsetjänst. Det bör även påpekas att de hållit Balkans mest demokratiska folkomröstning tre gånger om efter kriget, och att ekonomiska förändringar har påbörjats.
Vad gäller resurser av mineraler och naturtillgångar, så finns det enorma mängder. För att nämna något, så finns Europas rikaste zink- och kolgruvor här! Enligt världsbanken så kan Kosovo säkra sin budget de närmsta 70 åren, bara på grund av dess zinktillgångar. Men för att allt detta ska gå ihop måste man investera för att få igång ekonomin, något som är omöjligt utan en politisk status. Dessutom har man stora möjligheter vad gäller turism - förutom histo-riska monument så har Kosovo några av Östeuropas finaste skidbackar. Lägg därtill att Koso-vo har fått full kontroll över den albanska hamnen i staden Shëngjin, vilket innebär att Kosovo idag har tillgång till en havsväg, något som t.ex. varken Serbien eller Ungern har. Vi får därmed inte glömma att Kosovo bara är 10 887 km2 stort, med en befolkning på 2 miljoner. Det innebär att ekonomin inte är omöjlig att återuppliva.
Skulle Kosovo kunna ha stannat inom Jugoslavien fredligt?
Frågan är då om Kosovo kunnat stanna inom Jugoslavien. Det är mycket möjligt kosovoalba-nerna krävde faktiskt inte självständighet förrän in på 90-talet. Ända sedan Jugoslaviens föd-sel 1946 krävde de republiksstatus för Kosovo inom Jugoslaviens gränser. Något man aldrig tilldelades. Just därför är det svårt att säga hur det hade fungerat vid ett sådant scenario. Något som dock kan sägas säkert är att det var just i Kosovo som Jugoslaviens död och sammanfall startade. Hade man löst Kosovofrågan fredligt hade möjligtvis Jugoslavien överlevt, i alla fall ett tag till. Faktum är att albanerna är i majoritet i Kosovo, vars konflikt med serberna har pågått väldigt länge, likaså att de levt under förtryck. FN-bevakad självständighet är den enda rimliga lösningen på konflikten enligt mig.
Enligt mig finns det ingen anledning till att Kosov...