En resa genom kroppen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag hade just öppnat ett paket flingor och skulle precis hälla i dom i en skål då telefonen ringde.
Det var någon från Nasa och han lät riktigt
upprörd han sluddrade och pratade väldigt fort. Jag bad honom att ta de lite lugnare och tillslut fick jag ur honom att George Bush hade fått en
blod propp i hjärnan och att jag hade blivit utvald till att rädda honom.

Jag tog bilen ner till sjukhuset där han låg. Jag gick fram till receptionisten och frågade vart Bush låg, hon svarade: Presidented ligger
på 3de våningen i rum 234. Jag tog hissen upp till 3de våningen och sprang
in till rum 234. När jag kom in såg jag att presidenten låg (inte särskilt
oväntat) i en säng och bredvid sängen stod två stycken män med vita rockar
jag antog att dom var antingen läkare eller forskare. Jag hade rätt den ena var en läkare som jobbade på sjukhuset och den andra var en forskare.

De
berättade för mig att han skulle dö om ingenting gjordes åt blod proppen.
Jag visste inte riktigt vad en blodpropp var för något så jag frågade dem.
De svarade att det var en förstoppning i ett blodkärl av stelnat blod. De
hade konstruerat en väldigt liten ubåt för just ett sådant här tillfälle.
Dom hade tänkt ut att de skulle krympa ner mig så mycket att jag kunde
sitta i ubåten och köra den upp till Bushs hjärna och skjuta bort
blodproppen med en laser kanon. De sade till mig att jag skulle välja ut
två stycken passande besättnings medlemmar.Jag tänkte att jag kunde ta med mig Egon för han kan väldigt mycket om
kroppen och allt som har med det att göra. Jag ringde upp Egon och han
tyckte det lät roligt så han kom direkt. Som andre besättningsman tyckte
jag att min gamle vän Nisse. Nisse är väldigt stark och han kan lite grann
om vapen så jag tänkte att han skulle kunna sköta kanonen. Så jag ringde
honom också, han ville gärna rädda Presidenten så han kom direkt han med.Nu var vi alla redo att åka. Vetenskapsmannen hade en varning åt oss. Han
sa att bushs immunförsvar skulle se oss som inkräktare och att hans vita
blodkroppar skulle attackera oss. Vita blod kroppar ser till att ingenting
som inte ska vara i kroppen kommer in. De attackerar olika sorters virus
och bakterier. Då frågade Egon om inte antikropparna skulle attackera oss.
Vetenskapsmannen svarade: Nej antikropparna kommer inte att attackera er
eftersom ingen liten ubåt har varit i Bushs blod. Men om ni åker in färdas
in igen någon gång i framtiden så kommer Bushs kropp att utvecklat
antikroppar och då blir vistelsen väldigt kort för då skulle antikropparna
äta upp ubåten direkt. Men vi ville göra detta så vi backade inte ur. Han
berättade att vi skulle injiceras in i en ven och sedan skulle vi ta oss
hela vägen genom bushs kropp. Skillnaden mellan en ven och en artär är att
det är mycket högre tryck i en artär och att det bara färdas syrefattigt
blod i en ven. Blodet som åker i en artär delas undan för undan upp i
massor utav mindre kärl som kallas för kapillärer dom når nästan alla
celler i kroppen och de förser cellerna men syre och andre ämnen som de
behöver. Kapillärerna samlar sedan ihop sig och bildar större kärl som
kallas vener. Venerna transporterar tillbaka blod till hjärtat.Vi kom överens om att vi skulle ta bakvägen ut ur bush. Mannen bad oss att
ställe oss på en liten plattform, han lade ubåten bredvid våra fötter och
rullade fram en stor maskin. Han sa åt oss att kliva in i ubåten direkt när
vi blivit små. Han förminskade oss och vi gjorde som han sa och klev in i
ubåten. Vetenskapsmannen tog upp ubåten med en pincett och lade oss i en
spruta och injicerade oss in i Bushs arm.När vi kom in i venen åkte en massor av röda blodplättar förbi oss och
började täppa igen hålet efter sprutan. När dom har gjort det så börjar
blodet att stelna och då kallas det för levring. Vi började åka framåt och
det var inga vita blodkroppar i sikte än. Men när vi kommit en bit in såg
vi nånting stort och vitt med en massa tentakler. Den hade en stor mun och
var ögonlös. Den kom i mot oss väldigt fort och när den kom fram till
ubåten så började den att äta på skrovet. Nisse sprang upp till kanonen och
försökte skjuta bort den. Jag tog ratten och körde fortare. Den vita
blodkroppen ramlade av i farten.
Vi åkte vidare in i venen och började vi att närma oss hjärtat. Jag bad
Egon ta rodret och köra en stund jag vände mig om och kollade ut genom
fönstret då såg jag att massor utav vita blodkroppar var efter oss jag sa
åt Egon att köra fortare. Vi drog ifrån dom och nu var vi framme vid
hjärtat. Vi åkte in i hjärtat och kom in i hjärtats högra förmak. Egon
förklarade för oss att de två hjärthalvorna har ett förmak och en kammare
var. Mellan förmak och kammare så finns hjärtklaffar. Kammarna dras ihop
och då pumpas blodet vidare ut i kroppen. Hjärtklaffarnas uppgift är att se
till att inte blodet rinner åt fel håll när kammarna dras ihop. Det finns
en viss likhet mellan hjärtklaffar och dörrar. Han berättade också att det
finns två stycken kretslopp, det lilla och det stora. Blodet som går igenom
det lilla kretsloppet går mellan hjärtat och lungorna och blodet i det
stora går till alla andra celler i kroppen. De två kretsloppen kopplas ihop
så att blodet förs igenom båda kretsloppen. Så därför kom vi fram till att
vi måste åka igenom båda för att kunna komma upp till huvudet.Det var lite läskigt att se väggarna slutas omkring sig. Bushs kammare
pumpade ut blodet väldigt snabbt och det beror på att han har högt
blodtryck. Vi följde med strömmen och åkte vidare igenom kammaren och kom
till förmaket. Vi åkte igenom förmaket och fortsatte ut ifrån hjärtat och
in i lungartären. Vi kollade ut igenom fönstret och såg massor utav ovala
röda prickar då Nisse sa:
- Vad är alla de där röda prickarna och vad gör dom?
- De heter de röda blodkropparna och det är dom som ser till att kroppen
får syre och andra ämnen som den behöver. Just de här är på väg till
lungorna. Svarade Egon
- Men hur kan dom transportera syre? Dom har ju inga påsar eller
fickor sa Nisse.
- dom har ett protein som heter hemmaglobin som gör att dom kan
transportera syre svarade Egon.
Nu åkte vi vidare igenom artären, vi började känna oss lite oroliga för
att någon vit blodkropp skulle komma. Men det verkade som om Bushs
immunförsvar inte var särkskilt starkt.
Vi åkte igenom lungorna och tillbaka till hjärtat, fast denna gång så kom
vi till den vänstra hjärthalvan väggarna i den åkte in och ut precis som i
den högre. Vi åkte igenom klaffarna och kom in i en artär som ledde upp
till huvudet. Vi hade massor av röda blodplättar runt om ubåten. Nu
började vi närma oss hjärnan och stället där blodproppen satt. Nisse gjorde
sig redo för att skjuta med kanonen han monterade upp den och ställe de in
den. Och då såg vi blodproppen den var väldigt stor. Nisse sköt med kanonen
men den gick inte sönder han sköt igen men utan resultat han testade en
gång till och då lossnade blodproppen. Nu kan blodet komma upp till alla
celler i hjärnan och ge dom syre och allt annat dom behöver.Vi körde upp igenom bu...