Afrikanska Elefanter

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

- Den största och kraftigaste med också den fredsammaste och godmodigaste
landlevande däggdjuret.

Storlek:
Tjurarna väger något mer än vad korna gör.
Vikten ligger kring 6 ton och deras mankhöjd är till 3 meter. Hos korna är
mankhöjden något mindre och likaså vikten.

Fortplantning:
Könsmognad: 14-15 år, därefter är de könsmogna.
Parningstid: viken dag året om är de parningsvilliga.
Dräktighetstid: en elefant är dräktig i ca 22 månader.
Antal ungar: vanligast är att de får en var men tvillingar är vanliga.
Ålder: dessa djur lever relativt länge, uppemot 70 år.

Under själva parningsakten "kelar" kon och tjuren med varandra med
snablarna för att visa tillgivenhet.
Och efter 22 månader föds förmodligen en kalv som väger i runda slängar 110
kg och når kon till knäna då hon står upp.
Denna kalv kommer att dia kon i ca 2 år, men ofta blir det mer.
Kalven får stanna kvar i familjen även då kon får sin nya kalv efter ca 4
år. Ibland kan kon ha två eller tre kalvar i släptåg då hon föder sin
tredje eller fjärde kalv.
I elefantflockarna finns det mycket vilja och vänskap. Äldre honor passar
andra honors ungar då de badar eller sover.

Levnadssätt:
Elefanter lever samman i stora flockar, där korna tar hand om ungarna och
de äldre elefanthannarna lever ensamma utanför flocken. Elefanter lever i
en rangordning och det är den äldsta erfarnaste honan som leder flocken.
Under henne är de yngre honorna med kalvar. Då tjurkalvarna kommer upp i
könsmogen ålder körs de i väg och lever i sk "ungkarlsgrupper" och får
endast tillträde då de växt till sig och en hona är parningsvillig.
Därefter körs den iväg igen.
Elefanter är sammansvetsade med starka familjeband och om någon i flocken,
som består utav släktmedlemmar, skulle dö, sörjer det den avlida ungefär
som oss. De begraver den med kvistar och löv och spenderar många timmar hos
den avlidna.
Elefanter är också väldigt modiga djur, om något skulle hända en närstående
till dem, är de där fort för att hjälpa till och beskydda.




Förekomst:
De lever i de större delen av Afrika, framförallt söder om Sahara, Afrikas
största öknen.
För att finna dessa fredliga djur bör man vara vid ett vattenhål. Den är så
pass anpassningsbar att den kan leva runt om i Afrika trots alla
klimatförändringar, men den behöver alltid tillgång till ett vatten hål där
den kan både bada och dricka. Elefanter älskar att bada och gör det så ofta
de kan, men då det är torkperiod nöjer de sig med att duscha sig själva med
att ta upp vatten i snabeln och spruta det över kroppen på sig själva eller
en annan. För att undvika de irriterande flugorna och insekterna som annars
skulle ha irriterat deras hud ännu mer, slänger de sand över kroppen efter
varje vattenbad, så att de bildar ett slas skydd för insekter och solens
varma och farliga strålar.

Kommunikation:
Elefanter har ett litet annorlunda språk. Då de betar eller badar
kommunicerar de med ett brummande ljud som kommer ifrån näshålan, snabeln
och halsen. Förr trodde man att det var ett magljud, men nu vet man bättre.
Om ljuder blir högt och gällt vet man att de är någon elefant som antingen
varnar eller är ilsken på något rovdjur eller en artfrände.
Om en ilsk elefant anfaller är det ofta bara för att i sista stund vika av
eller för att hota. Dock endast om djuret som blivit utsatt inte tagit de
tidigare varningar som kan vara att elefanten kastar sand eller kastar med
snabeln upp mot huvudet.

Föda & jakt:
Vid 70 års ålder dör nästan alla elefanter. Och deras död är ingen
barmhärtig död. De flesta dör nämligen av svält eftersom att de slitit ut
alla sina få tänder och kan därför inte längre mala sönder sin föda.
Snabeln som de använder som ett redskap att få tag på föda med, kan inte
hjälpa till här.

Elefanter är helt och hållet vegetarianer och äter stora mängder gräs, löv,
kvistar & en del frukter. De äter helst vid gryning, skymning eller på
natten. Allt för att undvika den kväljande värmen om sommaren.
De kan äta upp i mot 225 kg växtmaterial om dagen samt 136 liter åt gången.
Då det är torkperiod kan de gräva fram vatten åt sina egna och andra djur i
uttorkade vattenhål.

Skyddsåtgärder:
Elefanterna, framförallt den afrikanska, är fridlysta. Många jagar trots
att det är förbjudet. Bara i Kenya har stammen med den afrikanska elefanten
minskat från 150 000 till 30 000. Djurvårdarna är helt hjälplösa. De
avancerade maskingevär som nu finns ute i handeln står de försvarslösa mot.

Speciella egenskaper:
Som vi alla vet har elefanter en snabel som agerar som ett redskap att både
plocka mat med och suga upp vatten med. Det främsta som den används till är
att den fungerar som en andra mun för elefanterna.

I elefanternas mun finns det väldigt få tänder. Fyra stycken åt gången som
byts högs fem gånger per livstid. De finns en i varje käkhalva samt två
betar som är vad man kallar förlängda framtänder.

Öronen används naturligtvis för att lyssna men elefanter har ytliga
blodkärl i öronen och dessa sänker kroppstemperaturen då elefanterna
fläktar med dem. De ger svalka åt hela kroppen eftersom att deras öron är
så stora.




Honungsbi.

Där det finns det blommor finns det bin.

Storlek:
Det är drottningen i samhället som lägger äggen. I en och samma stack kan
det finnas upp emot 1500 ägg om dagen och det tar enbart 3 dagar för dem
att kläckas om de blivit befuktade.
Blir de inte befruktade kallas de för drönare, vilket innebär att de är en
hane. Blir de däremot honor kallas de arbetare.
Tre dagar efter att drottningen lagt äggen kläcks dom, men dock inte alla.
det under hela sin uppväxt blir de till drottningar.
Men skulle de få honung och pollen istället blir de till arbetare eller
drönare.
Efter ca 8 dagar är larverna fullvuxna och har då ömsat skinn flera gånger.
Då den är fullvuxen spinner den en kokong av silke som den sedan förpuppar
sig i. därefter sätter arbetarna ett tunt lager vax över öppningen som biet
måste ta sig ur då den är färdig och ska kläckas.

Levnadssätt:
Det är arbetarbina som sköter om inne i kupan. Under sina tre första
levnadsdagar t sköter om städningen och vid fyra dagars ålder fram tills de
är tio dagar, sköter de om matningen till larverna som oftast består av
honung eller pollen för arbetarbin eller drönare eller honungsgelé för
drottningar. Efter att de levt i tio dagar får de som arbetsuppgift att
tillverka vax och att bygga celler i kupan. Och sedan vid från dag 16
arbeta med att ta emot nektar och pollen från andra arbetare.
Därefter vaktar de ingången en liten period på...