Kvinnligt och Manligt

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning
Vi föds antingen till flicka eller pojke, vi får ett kön som är antingen kvinnligt eller manligt. Men går det att påverka vilket kön vi egentligen ”tillhör”?
De flesta ger sin dotter en rosa tröja och sin son en blå. Det känns mer naturligt än tvärtom. Flickor ska vara försiktiga och känsliga medan pojkar får springa omkring och skräna. ”De är ju pojkar!” får man ibland höra, men så låter det inte om det är en flicka som gör detsamma.
Men bara för att vi föds med kvinnligt eller manligt kön betyder det inte att vi är kvinna eller man i huvudet. Det finns ett fåtal människor som föds till ett visst kön men känner sig inte bekväm i det. Nuförtiden kan man byta kön, testosteron (manligt könshormon) eller östrogen (kvinnligt könshormon) sprutas in för att man ska ändra sitt utseende efter känslan. Att vara homosexuell, har man blivit född i fel kön då, eller tänker man bara lite olika? Om man får en son, kan man då ”göra om” honom till en dotter, eller känner han att det är fel när han bli äldre? Allt det kvinnliga och manliga följer oss genom hela livet. När man ställer sig frågan om vad som är kvinnligt och vad som är manligt kan vi inte riktigt sätta fingret på det. Att vi kvinnor har bröst och kan föda barn, att vi är mer petita än vad män är. Det är de fysiska faktorerna, men finns det några psykiska. Alla ser likadana ut på insidan, men är det också så i hjärnan? Har män mindre känslor än kvinnor och är de mycket hårdare och tuffare än oss?

För länge sedan gick mannen ut och jagade och hämtade mat för att kunna livnära familjen. Kvinnan stannade hemma med barnen, städade grottan och lagade mat så att mannen kunde sitta ner och äta när han kom hem.
Vi flyttade ifrån grottorna och in i hus. Människan började jobba för att få pengar så att man kunde köpa mat. Men kvinnan stannade hemma med barnen.
Det är obligatoriskt för män att mönstra och göra lumpen, men för kvinnorna bara frivilligt. Innan det blev frivilligt så fick inte kvinnor göra lumpen och inte heller rycka ut om det blev krig. Kvinnor och barn skulle vara hemma och sköta hushållet tills mannen kom hem, om mannen kom hem. Men pengar behövdes även när mannen inte var hemma och kvinnan fick börja arbeta. Nuförtiden arbetar många kvinnor och nästan alla män. Men vi kvinnor får mindre lön än en man även om vi utför samma arbete under lika period. Kvinnan får barnledighet lättare än mannen.
Carin Holmberg såg en dold könsordning hos unga barnlösa par. Hon säger att det handlar om makt, och att det är mannen som har makten både i hemmet och utanför. Även om paret är formellt jämställda så är kvinnan underordnad mannen. Han ser att det är stökigt men gör inget åt det, han förväntar att det är hon som ska plocka undan och göra fint. I det här fallet kan man undra om mannen tror att hans manlighet försvinner om han hjälper till.
Professor Ulla Björnberg och docent Anna-Karin Kollind, sociologer vid Göteborgs universitet, intervjuade 22 gifta par med barn om hur de fördelar arbetet i hemmet. De fann tre olika modeller för hur familjerna fördelade arbetet.
Kontaktparet ser jämställdhet som att båda ska göra lika mycket, allt är strikt uppdelat mellan henne och honom.
Behovsparet tycker att båda ska känna ansvar för vad som behöver göras i hemmet, de tycker att millimeterrättvisa inte hör till när ett par har valt att leva tillsammans. Man ska kunna göra det som behövs utan att förhandla, det ska falla in naturligt.
Traditionella paret där uppdelningen sker mellan könen. Kvinnan anses vara bäst på att städa och sköta hushåll medan mannen tar an sig det tekniska.
I den sistnämnda gruppen fann forskarna störst missnöje bland kvinnorna. Vilket man kan förstå, alla kvinnor tycker inte att det är roligt att laga mat, deras passion kanske är att mecka med bilen, men det får hon inte eftersom det är mannens ”uppgift”. För män kan det kännas fel att vara hemma och laga mat så att kvinnan kan äta när hon kommer hem från arbetet. Men varför skulle inte det fungera. Det finns ”Desperate House-Husbands” också i denna världen, men det är kvinnan som förväntas att vara den hemmasittande parten.

Vi föds till att vara pojke eller flicka. I det flesta fall så känns det rätt, men det finns undantag. Psykologen John Money, som verkade under 1960-talet, behandlade personer som av olika anledningar hade oklar könstillhörighet. 1965 pekade han på att barn hade en anpassningsbar könstillhörighet. Samma år föddes två enäggstvillingar, en av dem var en pojke vid namn John. Han uppfostrades som flicka efter en misslyckad omskärelse. John döptes till Joan och blev dotter, utan att veta om att hon varit född till pojke. När John var 17 månader gammal så avlägsnades hans testiklar och pungen delades för att likna blygdläppar. Man gav honom senare också kvinnligt könshormon. Enligt John Moneys rapport så var experimentet lyckat. Men John trivdes aldrig i sin kropp, han avlägsnade brösten och återskapade sin penis så att han blev den man som han kände sig som. Den 4 maj 2004 tog han sitt liv, kanske för att han aldrig kände sig hel.
Det visade sig att John Moneys teori inte höll, barn hade inte anpassningsbar könstillhörighet. Eftersom Joan aldrig känt sig som flicka, och valde att leva som pojke efter fjorton år i ”fel kropp”, visar det att man föds till ett kön. Det är redan bestämt om vi ska vara pojke eller flicka i magen på mamman. Eftersom alla människor från början bara har X-kromosomer så är alla flickor från början. Men allt eftersom så bildas det en Y-kromosom, den manliga kromosomen, så skapas den ”manliga känslan”. Det går inte att ta bort alla Y-kromosomerna och därför går det inte heller att göra om en pojke till flicka, det går inte heller att göra om flicka till pojke. Man måste födas med känslan som flicka eller pojke och sedan anpassa sin kropp efter känslan. Att ge en pojke oxygen eller en flicka testosteron gör bara att man ser manligare/kvinnligare ut, det ändrar inte känslan.

Män och kvinnor är lika intelligenta men har olika intelligensprofiler om man jämför dem som grupper. Män har en större spatial, medan kvinnor har en större verbal förmåga. Flickor brukar vara bättre i språk, medan pojkar är bättre på naturvetenskapliga ämnen där den spatiala förmågan spelar stor roll. Det finns också skillnader som man ser lite mer. Många studier har visat att pojkar är mer aggressiva än flickor, de är också mer självhävdande, tävlingsinriktade och mer intresserade av konkreta saker. Män begår också fler brott och framför allt mer våldsbrott. Flickor är däremot mer intresserade av människor och sociala relationer.
– Det kan jag märka eftersom jag själv går i en klass med bara killar. Allting är en tävling, bäst i olika ämnen, snabbast på gymnastiken etc. De kan göra vilken liten obetydlig sak som helst till en tävling. Det är inte alltid så effektivt med tanke på att de blir väldigt arga när det inte går som planerat. Att de är mer aggressiva än vad jag är ser man också ganska tydligt, de kan gå och puffa på varandra i korridorerna, inte allvarligt med att knuffa gör de. Hur aggressiva knuffningarna är avtar i och för sig med åldern. Att de är mer intresserade av konkreta saker som till exempel bilar, motorer, fotbollsmärken etc. är inget man misstar sig om. Varenda rast hör man snack om bilar och motorer, medan jag kan vara mer intresserad om varför min kompis var så konstig igår. När jag pratar med mi...