Vinterviken - Filmen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Vinterviken

Regi: Harald Hamrell
Filmtyp: Drama
Längd: 1h 42 min
Skådespelare: David Tainton,
Lina Englund, Peter Haber
Kjell Bergkvist m.fl.

Filmen Vinterviken baseras på boken med samma namn, skriven av Mats Wahl. Handligen fokuserar på en omöjlig kärlek, ett traditionellt koncept. Lyckas okända och kända skådespelare bära det här i land, eller blir det bara ett platt fall mot havets botten?

John-John är en färgad kille som är kompis med Sluggo, en person som inte fruktar lagen. Ett liv i Stockholms förort har gett båda två vassa armbågar och käftar som kan bitas med bara orden. Efter att själva stulit en kajak räddar John-John och Sluggo livet på en ung flicka vid namn Patricia. Efter ett möte med Patricias familj i deras villa, bestämmer sig John-John och Sluggo för att göra ett återbesök, dock utan familjen i närheten...
Det hela kompliceras när John-John börjar bli kompis med Patricias äldre syster, Elisabeth, genom deras gemensamma teaterklass. Intrigerna avlöser varandra, men håller det i längden?

Vilka är oddsen att vi plötsligt ser ett UFO över Stockholm?

Handlingen känns löjlig och krystad. Det finns för många sammanträffanden för att jag kan uppfatta handlingen som trovärdig. Visst är det en fiktionell handling, men det är inte fantasy eller science fiction. Det är fortfarande i Stockholm handlingen utspelar sig och i modern tid.
En av befrielserna med film är att man kan gå över gränser, med ett bra resultat. Samtidigt måste man kunna göra det bra och stilfullt. Det största problemet med den här filmen är att den går inte över gränserna, den hoppar över dom. Glömmer att gränser finns och ignorerar dom totalt. När det är på gränsen till mjukporr vill man bara titta bort.

Gripande skådespelare? Nja...

Den här filmen känns som ett misslyckat försök att skapa en spännande handling hand i hand med den för traditionella ”Prinsen-Prinsessan” sidolinjen. Vissa sekvenser är lama thriller-försök med orealistisk dialog och värdelöst skådespel. David Tainton, som spelar John-John, har ett stenansikte och förmedlar inga känslor överhuvudtaget. Lisa Englund gör en ytterst svag insats i sin roll som Elisabeth. Kjell Bergkvist och Peter Haber gör sitt jobb, inget mer. Men deras insatser är ändå hästlängder bättre än de övrigas.

Dialogen är stel och enformig. Hela tiden fälls små kommentarer som känns som skådespelarnas kommentarer, inte karaktärernas kommentarer, vilket ger ett oseriöst intryck och visar brist på intresse hos regissören.



Stockholms tunnelbana, personlig favorit hos regissören?

Harald Hamrell måste gilla tunnelbanan. För man får känslan att hälften av filmen utespelar sig där. Hela tiden när någonting viktigt händer kastar sig John-John på tunnelbanetåget, och man får följa honom under hans färd. Detta hade självklart varit intressant om det hade hänt någonting, men istället sitter han bara där och pysslar lite. Intresseklubben antecknar.
Övriga miljöer är John-Johns lägenhet, Elisabeths hus, skolan och boxningklubben som John-John är medlem i. Problemet är att det här är alla miljöer. Fem olika miljöer där en hel film utspelar sig känns bara fel. Nu räknar jag bara med miljöer som syns i mer än 5 minuter, men det är ändå för lite.

I jämförelse med boken är det här en besvikelse. I boken förklarar man varför saker och ting sker, i filmen sker dom bara. Filmen hade definitivt potential, men tyvärr slängdes all denna potential bort av dåliga skådespelare och en alltf...