Tusen strålande solar

Tusen strålande solar

Tusen strålande solar är en bok om två afghanska kvinnor som båda har en egen historia. Deras öden för de samman i ett olyckligt äktenskap med samma man. Boken utspelar sig i Afghanistan, den är skriven i fyra delar. Khaled Hosseini skriver om Mariam och Laila och deras historia tillsammans. Mariam var en harami, ett barn som föddes i ett utomäktenskapligt förhållande. Mariams mor Nana jobbade som en tjänstekvinna hos en framgångsrik man vid namn Jalil Khan, han gjorde henne gravid. Han var redan gift med tre andra fruar och hade ett antal barn med dem. Nana och hennes dotter Mariam bodde i en kolba i staden Herats utkant. Herat kallades för poeternas stad, som är beläget i västra Afghanistan.

Mariam blev ofta kallad harami och därmed alltid påmind om att hon aldrig skulle kunna få ett normalt liv där hon kunde älska och bli älskad. Hennes framtid skulle innebära ett liv med lidande. Det enda Mariam såg upp emot var att få träffa hennes far Jalil Khan, som besökte henne en gång i veckan. Jalil berättade en helt annan historia än den Nana gjorde. Mariam ville inte tro på realiteten, istället valde hon att tro på de lögner som Jalil hade hjärntvättat henne med. På sin födelsedag önskade hon att Jalil skulle komma och hämta henne så att hon kunde bo tillsammans med sina syskon. Nana hade varit emot det och sagt åt Mariam att om hon lämnade henne så skulle hon inte klara av att leva. Jalil dök aldrig upp. Istället rymde Mariam från kolban och sin mor, för att överraska sin far. Hon blev avvisad och släpptes inte in, trots att hon hade sett Jalil genom ett fönster bakom gardinerna som hängde på det översta fönstret. Mariam skämdes för vad hon hade gjort främst mot sin mor. Hon ville hellre tro på den glaciär av lögner som Jalil byggt. Nana begick självmord, hon hängde sig själv mellan tårpilarna i ett träd. Nu började Mariam se Jalil för sitt rätta tryne, hon såg honom för första gången genom Nanas ögon.

Jalil var nu tvungen att ta emot sin dotter i sitt hem för första gången. Men det dröjde inte länge förrän det kom en friare från Kabul. Han var en trettio år äldre man som redan hade varit gift tidigare och förlorat både fru och en son. Mariam kände sig förråd av sin egen far därför accepterade hon att gifta sig med Rashid för att slippa leva i lögn och hat gentemot sin far. Innan hon åkte bad hon sin far att aldrig besöka henne i Kabul.

Hon flyttade till den folkrika staden Kabul där hon fick bo i ett nytt främmande hus. I början av deras äktenskap blev hon behandlad väl, hon började till och med få en bra realtion med Rashid. Men efter att Mariam hade blivit gravid och fått missfall ändrades Rashids beteende. Deras äktenskap hade fått en omvändning Han blev alltmer våldsammare både fysiskt och verbalt. Mariam levde numera i rädsla och skräck i sitt eget hus. Hur mycket och noggrant hon än underkastade sig hans krav och önskningar, så var det aldrig tillräckligt. Det skulle alltid finnas något att klaga på.

En hård strid hade utkämpats mot Sovjet. År 1978 samma dag som Sovjet invaderade Afghanistan föddes en vacker lite flicka vid namnet Laila. Laila hade två bröder som gick med mujahideen för att slåss mot Sovjet. Hennes bröder Ahmed och Noor fick all uppmärksamhet från deras mor Fabia. För Fabia var Laila osynlig speciellt efter deras död. Men hennes pappa Hakim älskade henne djupt och hade höga tankar om henne. Han hade sagt "Du kan bli vad du vill Laila. Det vet jag. Och jag vet också att när kriget är slut så kommer Afghanistan att behöva dig"

När kommunismen gick under började afghanerna att kriga mot varandra. Nu blev det ett inbördeskrig mellan de fyra krigsherrarna. De bombarderade hus och pulvergjorde hela kvarter. Tusentals människor flydde landet. Tariq var Lailas bästa vän, de hade delat det mesta i livet med varandra och när de blivit lite äldre blev de oerhört kära. Tariq bad Laila att gifta sig med honom och följa med till Peshawar, men hon kunde inte lämna sin familj. Hon prioriterade familjen före sitt livs stora kärlek. Men innan han åkte iväg hade de sin trevliga förmiddag som kom att förändra Lailas liv.

Några veckor efter att Tariq hade flyttat, bestämde sig Lailas familj att också fly. Men när de höll på att packa undan sina saker träffades deras hur med en bomb. Lailas föräldrar dog, men Laila blev räddad av grannen Rashid. Han tog hem henne och Mariam fick vårda henne. Det dröjde inte länge för honom att vilja ta henne som andra fru. Laila upptäckte att hon var gravid med Tariqs barn, därför accepterade hon att gifta sig med Rashid, efter att han anställt en man som skulle komma med beskedet om att Tariq hade dött. Laila trodde att hon hade förlorat alla hon älskade.

Till en början var både Mariam och Laila avundsjuka på varandra, men sen vände det och de förenades i kampen för att undkomma den tyranniske maken. De gick igenom en lång period av krig, hunger och våldet upphörde aldrig. Nu hade Laila fått ännu en son som var två år, när hon såg Tariq stå utanför deras hus. Hon trodde att hon drömde, men Tariq stod där på riktigt. Hon släppte in honom i deras hus, och Rashid fick reda på det. Han misshandlade Laila, tog stryptag och ville inte släppa tills han blev nedslagen med en skyffel av Mariam. Om hon inte skulle avsluta det här, skulle han döda dem båda. Hon visste att konsekvenserna skulle jaga henne. De flydde till Morronee, utan Mariam.

Mariam hänvisade sig till konsekvensetiken när hon erkände mordet på Rashid. Hon satte Laila och barnen i fokus, hon ville att de skulle leva ett bra liv. Hon gjorde det också av tacksamhet för att de skänkt henne glädje och mening med livet. Hon förklarade för talibanerna att hon gjorde det i självförvar, men de hade ingen barmhärtighet. Hon avrättades.

Efter några år blev det lugnt i Kabul. Laila och hennes barn återförenades med Tariq och de levde som en familj i Kabul när det återigen blev fritt från talibanerna styre med hjälp av amerikanerna. Talibanernas uträttade normer som var emot de autonoma principerna. Kvinnorna hade inga rättigheter alls. Det var verkligen ett land styrt av galna män med deras sjuka behag. Klädda i islams namn, de påstod sig vara lärda inom sharia lagar , men egentligen gjorde de bara som de själv ville. De hittade på sina egna "lagar" och påstod de komma från Islam.

Personligen kallar jag deras religion för Talibanism, som förtrycker kvinnan. Vad som än händer pekar mannens finger alltid på en kvinna så som kompasspilen alltid pekar mot norr!

Jag har valt ett citat ur boken som kommer att beskriva Mariams karaktär under hennes liv. I denna scen besökte Laila den lilla kolba som Mariam växte upp. Hon åkte dit för att ta farväl..Hon åkte dit för att se hur Mariam hade haft det under hennes första 15 år. Hon kunde se Mariam framför sig och tänkte:

" Om några år kommer den här lilla fl...