Djup

Boken handlar om Lars Tobiasson-Svartman som år 1914 får ett hemligt uppdrag i den östgötska skärgården, där han ska mäta om djup. Under resan så letar han hela tiden efter ett djup där hans lod aldrig når botten.

Till sist kan han inte kontollera sina tankar eller sin kärlek till sin fru när han möter en kvinna på ett skär vid namn Halsskär. Kvinnan verkar ha bott där i nästan hela sitt liv och vet vad som krävs för att kunna överleva. Hon är skygg och vill helst inte ha främmat på ön där hon bor.

Lars Tobiasson-Svartman tänker hela tiden på kvinnan och vill tillbaka till ön.

När han skriver brev till sin fru som bor inne i Stockholm ljuger han för det mesta i breven, han säger att han vill att hon ska vara med honom fast att han inte menar det.

Förknippelse till 1:a världskriget: Det enda jag kan komma på är att Lars Tobiasson-Svartman mäter om djup i Skärgården för att se om det har blivit några förändringar de senaste åren. Så att de s.k amiralerna ska kunna lägga ut en fartled så att krigsfatygen skall kunna passera eftersom att de har längre djup än de äldre.

Lars är en ständigt funderande man, han tänker hela tiden på hur andra ser honom i deras ögon. Och hur andra är i ensamhet och med sina familjer.

Lars fru, Kristina Tacker, är en kvinna som älskar sina porslins prydnader och även hon funderar mycket, fast på ett annat sätt. Hon tänker mer på vad som cirkulerar runt henne.

Kvinnan på halsskär är en ensam kvinna i 35 års-åldern, hon är fiskare och hatar att ha främmande män på ön. Hon är en fiskare och lägger ut nät så ofta hon kan.

Boken fick mig att läsa den mer och mer, den är fängslande och den ger en tankeställande situationer så att man stannar upp och tänker efter, lever sig in i händelserna och vill vara med i handlingen hela tiden bara för att veta hur det var.

När jag läste så fick jag upp bilder i huvudet på hur det såg ut. I båten så var det trånga korridorer och ute på däck när man såg ut över havet så såg man en massa så uddar oc...