Ska Turkiet få medlemskap i EU?

Turkiet är ett så kallat eurasiskt land, det ligger i både Europa och Asien. De har, sedan en revolution 1923, velat bli accepterade som ett europeiskt land. I revolutionen störtades Sultanen för det dåvarande Osmanska riket, Abdul-Hamid. Samtidigt försvann det Osmanska riket och blev Turkiet, och Mustafa Kemal Pasha (senare Kemal Atatürk) tog över och gjorde några radikala förändringar. Då Atatürk tyckte mycket om hur Västeuropa såg ut ville han efterlikna så mycket han kunde. Han införde en modell som användes i Europa för lag och rätt, utbildning och religion. Han lät moskén splittras från staten (vilket inte Sverige gjorde förrän för några år sedan med sina kyrkor) och en del muslimska grupper förbjöds till och med att utöva sin religion.

Något som skakade Turkiet rejält, och som är en ständig fråga även här i Sverige, är det Armeniska folkmordet 1915-1923. Det har inte erkänts av Turkiet, och många andra stater. Argumentationerna för detta är bl.a. att Turkiet inte fanns när folkmordet genomfördes, utan det var under tiden det Osmanska riket fortfarande var en nation. Huvudansvariga för detta folkmord brukar man säga var den s.k. ungturkiska rörelsen. Det var en fascistisk rörelse som växte fram under 1800-talet. De ville inte ha kvar det Osmanska riket utan modernisera det till republiken Turkiet.

Turkiet idag är splittrat. De delar av Turkiet som inte är urbaniserade, är landsbygd. De turkar som bor i stan har ungefär samma levnadsstandard som här i Sverige, men de som bor ute på landsbygden är verkligen fattiga.

Turkiet har sedan 2005 förhandlat om medlemskap. Första gången de sökte medlemskap var redan 1959, men de blev inte accepterade som kandidatland förrän 1999. Turkiets nuvarande regering, med Abdullah Gül och Recep Tayyip Erdogan i spetsen (president och premiärminister), har sedan 2003 försökt jobba för att tillmötesgå EU:s krav.  Några av kraven (i bokstavsordning) är:

• Arbetsrätten
•  Hälsa och säkerhet i arbetslivet
• Jämställdhet
• Kampen mot diskriminering
• Offentlig hälsovård
• Stödja sysselsättning
• Utvecklandet av den sociala dialogen

Jag tycker också att Turkiet måste se till att yttrandefriheten blir fullständig. En turkisk-armenisk journalist vid namn Hrant Dink blev så sent som januari 2007 mördad p.g.a. de uttalanden han gjort om det armeniska folkmordet och förföljelserna på armenier i Turkiet. Han satt även i fängelse i sex månader för att ett av hans uttalanden hade feltolkats. Hrant Dink sa att man inte skulle göra hatet mot turkarna och Turkiet till en del av sin identitet, eftersom att det skulle förgifta det armeniska blodet. Det omtolkades (oavsiktligt eller inte, det får man fundera på) till "Turkiet förgiftar det armeniska blodet". Detta och många fler uttalanden ledde till journalistens död.  
   Det känns extremt konstigt att ett land som inte ens har en ordentlig yttrandefrihet vill bli EU-medlem utan att försöka ändra på det. Nu är det ju klart att de försöker ändra på det, men skulle de verkligen ha gjort det om inte EU fanns eller skulle Turkiets regering gå överstyr? Jag tycker att man borde pusha Turkiet hårdare, i fall de verkligen vill bli medlem, vilket folkomröstningen har sagt: mellan 70 till 90 procent av befolkningen har röstat för ett medlemskap.
   Turkiet har inte ens chans att bli medlem innan 2015. De har för mycket att förbereda och åtgärda innan detta medlemskap blir möjligt.

Cypernfrågan
Cypern är en ö som ligger i Medelhavet. Det var först en brittisk koloni men blev självständigt 1960. Där bor två "sorters" cyprioter: grekcyprioter och turkcyprioter.  
   1974 överföll Turkiet Cypern. Anledningen var att man tyckte att grekcyprioterna, med hjälp av Grekland, förtryckte turkcyprioterna. Man trodde att Grekland ville få Cypern grekiskt.
   När en militärkupp med stöd av Grekland genomfördes, invaderade Turkiet ungefär en tredjedel av ön som sedan utropades som självständig. Men en bojkott gör att endast turkiska flygplan kommer till del delen av ön.
   Man har förhandlat om Cypern enda sedan dess, men inte kommit fram till något. Det har varit nära flera gånger att Grekland och Turkiet brutit ut i strid, men än så länge har inget större hänt.
   Det känns som att Turkiet gick emot sig själva när de hävdade att turkcyprioterna var förtryckta på Cypern, när turkarna själva är väldigt duktiga på att förtrycka minoriteter. Turkiet skulle ha försökt lösa lite av sina egna problem innan man hoppade på Grekland. Jag tyckte det var bra att man förklarade den norra delen av Cypern (den delen Turkiet invaderade) oberoende av både Grekland och Turkiet. Men de borde försöka ordna upp bojkotten av flygtrafik till den delen av ön, just därför att det är en oberoende republik.

Religion i Turkiet
Turkiet är ett muslimskt land. Om Turkiet blir medlem i EU kommer de att vara det enda icke-kristna landet i unionen. Detta påverkar säkerligen Turkiets chanser att bli medlem, inte bara p.g.a. islamofobi (fördomar mot muslimer) utan för en del regler inom islam som kan tyckas odemokratiska: t.ex. att kvinnor är mindervärdiga. Inom EU är detta oacceptabelt och det är klart att det skapar problem.
   Jag tycker att det är en prioriteringsfråga. Vad är viktigast för Turkiet, ett medlemskap i EU eller att upprätthålla sina muslimska värderingstraditioner? 
   Jag ser inga hinder för att ett muslimskt land blir medlem i EU, tvärtom tycker jag att det vore bra med ny kultur och tankesätt. Som Cecilia Malmström (fp), europaparlamentariker, sa 2004 så blir det en brygga mellan Europa och den muslimska världen. Men jag undrar om det går att få det att gå ihop? En kompromiss är inte bra nog, för enligt mig kan man inte kompromissa med demokrati och individens rätt att höras. Men några av islams föreskrifter, ibland oförståeliga för utomstående, är inte demokratiska, det är ett faktum. Jag tänker mest på kvinnans utsatta position i religionen.

Kvinnor i Turkiet
    Kvinnor är också mycket utsatta i Turkiet. I en lag som verkställdes 2004 ses kvinnan inte längre som en del av familjen utan som individ. Detta sa en tidigare ordförande i kvinnorättsorganisationen KA·DER, Maltem Agduk. KA·DER hade 45 krav på lagändringar, varav 41 fick gehör1.  Några lagändringsförslag som inte gick igenom var bl.a.:

• Att det skulle bli olagligt att diskriminera flickor p.g.a. deras sexuella läggning*
• Att oskuldstester får utföras endast om flickan själv får godkänna det. Däremot får en domare avgöra i den nya lagen.
• Att jämställa ett s.k. plötsligt hedersmord (när det inte är planerat av hela familjen) med ett "traditionellt" hedersmord, där familjen beslutar om mordet tillsammans.

Maltem Agduk menar att detta är det största som hänt de turkiska kvinnorna på 80 år. Det som gäller är bara att myndigheter ser till att dessa nya lagar följs.

(*Det är alltså lagligt att diskriminera kvinnor för att de har en sexuell läggning som inte anses "normal". När jag läste detta förstod jag verkligen hur lång väg Turkiet har att gå. Ett land där det är lagligt att diskriminera människor för något de själva inte kan styra över! Jag tycker man borde tänka om rejält när det gäller den frågan. Om Turkiet inte ändrar den lagen tycker jag att det vore fel gentemot EU:s demokratiska principer att låta Turkiet bli medlem.)

Kurder i Turkiet
Kurder är en utsatt minoritet i Turkiet. Kurder förföljs och har inte alla rättigheter som turkar har (en av anledningarna till att Turkiet inte borde få gå med i EU än enligt mig). Kurder förtrycktes extra hårt under början av 1980-talet, då ett nationalistiskt parti kom till makten i Turkiet med hjälp av en militärkupp. De satsade ingenting på sjukvård, industri, utbildning m.m. i de regioner där kurder bodde (då erkände man inte ens deras existens utan kallade dem för "bergsturkar". Man sa inte kurder förrän på 1990-talet).
   Nu har förbättringar gjorts, mest på pappret men inte bara. Det man säger i Turkiet är inofficiellt är tyvärr inte alltid det. Men kurder i Turkiet idag har rätt till att prata sitt eget språk, både hemma och i media, och det tycker jag är ett framsteg. Men kurder är fortfarande förtryckta i Turkiet.
   Fast jag förstår faktiskt att det är svårt att sluta förtrycka minoriteter. Vi har pratat en del om rasism i skolan och jag tror att det här uppstår på ungefär samma sätt; genom okunskap om kurdernas kultur och s.k. "ärvt" hat, man tycker som resten av familjen. Och det är svårt att bara bryta med det man alltid har känt till. Turkarna har växt upp med hatet mot kurder och det känns troligen vettigt för dem.

Kurderna tycker att förhandlingar om medlemskap i EU är bra, eftersom att EU då kan trycka på Turkiets regering. Och jag tycker att EU är duktiga på det! Även om de inte blir medlem, så kommer det ju ske stora framsteg för Turkiets del.