Elfenbenskusten

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning
Jag valde Elfenbenskusten av en slump. Jag läste igenom lite fakta och fastnade för det. Det ska bli kul att jobba med landet. De har ett mycket intressant läge med krig och taskig ekonomi. Jag har aldrig jobbat med ett land på det här viset. Innan har det bara varit att skriva av all fakta och kanske ”slänga” in lite viktiga händelser och traditioner här och där, men nu ska jag analysera och berätta vad jag har för tankar inför och efter arbetet. Jag tycker det är lite kul att skriva vad jag tycker och tänker. Kort sagt så gillar jag att uttrycka mig. Så jag ser fram emot det!
Faktadel
Elfenbenskusten ligger i västra Afrika och grannländerna är Liberia, Guinea, Mali, Burkina Faso och Ghana. Elfenbenskusten är nästintill fyrkantigt och har södra kusten mot Atlanten. Västra delen är klippig medan östra består av sandstränder och laguner. Franska är det officiella språket, men det talas också ett 60-tal inhemska språk bland olika stammar och folkslag. När det gäller religion så har 63 % av befolkningen inhemska religioner, 25 % är muslimer och 12 % kristna. Klimatet är tropiskt med regnskogar, men lite torrare i norr. Naturtillgångarna är timmer, olja, gas och diamanter. Läs och skrivkunnigheten är katastrofalt låg. Bara 38 % för kvinnor och 60 % för män. I Elfenbenskusten bor det 16,7 miljoner invånare var av 200000 bor i huvudstaden Yamoussoukro. Presidenten heter Laurent Gbagbo och blev det den 26 oktober 2000. Större delen av befolkningen jobbar på kakaoplantagen eller på andra jordbruk. I och med inbördeskriget är det ingen ordning på skola och utbildning.
Inbördeskriget i Elfenbenskusten
Sedan inbördeskrigets start 2002 har landet varit delat. Presidenten Laurent Gbagbo och hans parti Ivorianska folkfronten har makten i söder. Den norra delen regeras av rebellerna i gruppen Nya Krafterna. Buffertzonen emellan bevakas och kontrolleras av FN soldater och Fransk militär. Fredsavtalet som skrevs i januari 2003 har haft en mindre betydelse för de båda parterna och oron för att nya strider ska uppkomma är stor. Ingen av parterna har gjort eller genomfört saker de lovade vid fredsavtalet. De olika folken i norr har haft stora besvär med diskriminering och reformerna som slöts för rebellerna i ärendet har inte följts plus att de vägrar lämna ifrån sig sina vapen.

”I början av november angrep regeringsstyrkorna rebellkontrollerade områden från luften. Situationen spetsades till än mer när en fransk militärbas attackerades några dagar senare. Frankrike svarade med en räd som slog ut i stort sett hela det ivorianska flygvapnet. Fransk militär tog kontroll över den internationella flygplatsen i Abidjan, landets ekonomiskt viktigaste stad.” ”Taget citat av journalisten Lena Karlsson”

När en stor grupp ivorianer marscherade mot flygplatsen stoppades de och drevs tillbaka av fransk militär. Flera hundra människor skadades och många dödades brutalt av den franska militären. En viss vrede uppstod då mot de många fransmän som bor Abidjan. Många fick sina hus plundrade, vissa angreps och skolor och företag sattes i brand. Ivorianska medier ville påstå att Frankrike tänkte störta president Laurent Gbagbo.

Konflikten i Elfenbenskusten handlar till stor del om politisk makt och om vem som ska ha kontrollen över den värdefulla marken som kakaon odlas på. På 80-talet var kakaoplantagerna stora i väster och var i behov av billig arbetskraft så folk från andra delar av landet och grannländerna uppmanades att flytta dit och jobba på de gigantiska kakaoplantagerna. Men när ekonomin försämrades i mitten på 80-talet klagade man på invandrarna. Detta försämrade relationerna mellan norr och söder.

I mitten på 90-talet fick eliten i söder övertag och man började prata om en ”ivorisering” av landet. Folk från norr anklagades för att inte vara ivorianer och restriktioner infördes för vem som fick äga mark, ställa upp i val eller få rösta. Om andra ord så bröt man mot de mänskliga rättigheterna om dom nu var Elfenbenskustiga medborgare. Annars så finns det ju lagar som kan styra lite utan att bryta mot de mänskliga rättigheterna. Detta ökade motsättningarna i samhället och ledde även till ökat våld.

Kriget började egentligen med ett misslyckat kuppförsök, men rörelsen (MPCI) tog makten över norra delen. MPCI leddes av en grupp unga militärer som flytt till Burkina Faso efter att ha gripits och torterats under militärstyret 1999/2000. Två rebellgrupper ytterligare bildades i landets västra del. De gick senare samman i en gemensam rebellgrupp: Nya Krafterna.

Sommaren 2004 avlade internationella krisgruppen (ICG) en rapport om läget i Elfenbenskusten. Så länge det finns starka krafter i landet som gagnas av konflikten så är målet fred troligtvis ganska långt borta. Eliten i söder fortsätter tjäna pengar på internationella nätverk med anslutning till kakaoexporten. Och Nya krafterna i norr fortsätter att tjäna sina pengar på bomull och vapen. Konflikten kommer inte att avbrytas för än det blir ont om pengar hos ledarna och man måste enas om ett beslut där båda kan tänka sig att kompromissa.

Presidenten
Presidenten som heter Laurent Gbagbo är född 13 mars 1948 och har regerat i Elfenbenskusten sedan 26 oktober 2000. Han har stora problem med landets inbördeskrig mellan regeringens Ivorianska folkfronten (FPI) och gerillorna i gruppen Nya Krafterna.
Demokratisk del
Elfenbenskusten befinner sig i total anarki. Alla anpassar till det dom vill och polis har ingen som helst inverkan. Någonting måste göras i landet annars kommer de ta död på varandra och konflikterna kommer bara att växa. Landet följer varken de mänskliga rättigheterna eller barnkonventionen. Det finns ett flertal partier att rösta på, men alla har inte rösträtt och landet är ju delat så någon riktig demokrati anser jag inte att det finns. Å andra sidan så finns det områden i städerna med lyxhotel där vi västerlänningar semestrar. Allt är inte dåligt i Elfenbenskusten. Vissa människor lever ungefär som vi och våra liv, men med alla problem runt omkring sig. Läget är kritiskt och landet behöver en politisk uppryckning. De båda parterna kommer till slut att ta ut varandra och nya små grupper med olika åsikter kommer att bildas.
Avslutning/Analys
När jag sedan började läsa och samla fakta om landet fick jag faktiskt en liten glimt av intresse. Det har varit kul att jobba om Elfenbenskusten och jag har faktiskt lärt mig en hel ...