Han dog i den röda zonen

På nyårsafton 1955 föddes journalisten Steven Charles Vincent i Washington DC, men snart flyttade hans familj till Kalifornien och han kom att växa upp i Palo Alto i Silocon Valley. 1974 gick han jut Homestaead High Schoool med diplom i engelska och filosofi. Skolan använde sig av latinfraserna Cum Laude, Magna cum laude och Summa cum laude. Ungefär som Sveriges G, VG och MVG - "Med ära", "Med stor ära" och "Med största ära". Steven Vincent tilldelades det sistnämnda. Som 25-åring flyttade han luspank till New York för att söka spänningen och göra kometkarriär som journalist. Han försörjde sig som taxichaufför och alltiallo samt med jobb inom restaurangindustrin.

Efter fyra år fick han sin första viktiga punkt i meritlistan - en anställning på tidskriften East Villager som gavs ut en gång varje månad i New York City. I slutet av 80-talet började han även publicera fiktiva krönikor och gav ut två upplagor av sin egen tidning med poetisk inriktning, the Plowman. 1990 fick han jobb på en annan månadstidning, Art+auction, där han specialiserade sig på att skriva om stora och små bedrägerier i tio år. 2001, när han arbetade som konstkritiker, berördes han av attacken mot World Trade Center till den grad att han började skriva om internationella ämnen som han ansåg vara mer relevanta än vad han tyckte om någons tavlor.

Under sin kritikerkarriär hade han blivit vän med konstnären Steve Mumford. När han hörde att Steve Mumford hade rest till Bagdad 2003 för att följa upp kriget i Irak reste även han själv dit. Han förälskade sig snabbt i Islam och reste till Irak allt fler gånger. Och engagemanget kom att bli hans passion i livet. 2004 startade han en blogg om sina resor och gav ut boken In the red zone: a journey to the soul of Iraq. Journalistkollegor har i efterhand berättat om hans kärlek till islam och att han omgavs i sin vardag av muslimer och behandlade dem som om han själv var en av dem. Sommaren 2005 spenderade han tre månader i Irak. Den 30 juli publicerade han en artikel om människor som försvunnit i sällskap med med män i polisuniform - och hade även publicerat en rad krönikor om religiösa extremister.

I sitt sällskap hade han alltid den unga slöjbeklädda skönheten Nour Weidi, hans översättare. Han tilltalade henne alltid enbart med förnamn för att skydda henne från de extremister som skulle bli hans död. Den andra augusti kidnappades de båda av fyra män i polisuniform i Basra. De låstes in och två av männen tryckte bestämt ner Vincent på en stol. En av dem avvisade Nour från platsen, men hon vägrade gå och stannade kvar hos Vincent i sex timmar när han blev misshandlad, näst intill torterad av männen. När de inte längre var under uppsikt försökte hon stoppa en blödning ur hans huvud med hjälp av sin huvudsjal och högra hand.  En man slog henne hårt i ansiktet

De fördes senare bort i bakluckan på en bil. Nour Weidi spottade blod i bakluckan på bilen för att lämna ett DNA-spår efter sig. När de till slut släpptes sa "poliserna" åt dem att springa, och sköt sedan de båda bakifrån. Nour överlevde, med tre skott i benen, men Vincent dog av en enda kula i ryggraden.

Nour åkte till USA, och Steven Vincents snygga Manhattan-fru Lisa Ramaci Vincent (Nour till vänster på bilden), en framstående New York-advokat med högklackade skor och lockigt svart hårsvall, jobbade stenhårt på att Nour skulle få asyl i USA, vilket hon slutligen fick. Först många månader efter Lisas makes död framgick det för allmänheten at...