Pojken som kallades för det

Boken som jag blev utvald att läsa är Pojken som kallades för det

Skriven av Dave Peltzer och är en själv biografi.

Dave Pelzer växte upp på 1960/70-talet i Daly City, Kalifornien, USA.

Pappan är brandman och mamman är husligheten själv. Hon älskar att laga mat åt sin älskade make och sina älskade barn, och hon håller alltid snyggt och rent i huset. Mamman ser till att familjens julgran är vackrast av alla och pappan lyfter upp pojkarna för att de skall sätta dit ängeln högst upp. Familjen åker alltid på underbara semestrar tillsammans och varje helg åker de på picknick och leker

i parken.

Men så en dag händer det plötsligt att mamman börjar att dricka sprit och efter ett tag börjar hennes psykiska hälsa att spåra ur och hennes personlighet förändras helt. Det övergår sakta men säkert i misshandel mot den 5årige Dave både fysiskt och psykisk misshandel.

Ibland får han bara slag, sparkar, örfilar, näsblod blir vardags mat, men så hittar mamman på nya värre saker att bestraffa pojken med.

Ett av dessa var att bränna honom på gasspisen, eller att låta honom ligga flera timmar i ett iskallt vatten i badkaret med bara näsborrarna ovanför vattenytan. Hon kan till och med gno in hans ansikte med bebisens avföring från blöjan tvingar honom att äta detta. Han får heller inte äta med den övriga familjen eventuellt får han skrapa mat från tallrikarna när han ska diska efter familjen. Han får heller inte sova med dom andra barnen han har sin plats i källaren under lite tidningar.          

En gång så händer det att hans mamma knivhugger honom i magen, då försöker hon att ta hand om honom genom att lägga bandage om honom och sen slänger hon ner han i källaren igen utan att ta honom till sjukhuset.

Efter några dagar så börjar det att vara sig då tar pojken hand om detta själv genom att noga ta väck allt var så att det kommer blod istället och sen lägger han om det han får det att läka utan någon annans hjälp.

Hans mamma har kommit på något annat tortyr hon blandar ammoniak och klorin i en hink som hon ställer på golvet uppe i badrummet och låser in pojken bara för att han ska andas in detta tills han börjar blöda i halsen.

Det värsta är att hans pappa vet om all denna misshandel men gör inget speciellt åt detta han går hellre till sitt arbete på brand stationen och jobbar över. Så pojken börjar hata sin pappa som har lovat att allt ska bli bra en dag men det kommer att dröja ända till när han är runt tolv år. Men det är ju inte pappans förtjänst det blir via skolan sjuksyster. Alltså han har fått leva med den här misshandeln i cirka 7 års tid utan att någon har uppmärksammat problemet eller har ingen vågat ta tag i det. Det var tack vare en att en ny vikarie kom till skolan. Det var hon som kontaktade skolsköterskan och hon fick Dave att öppna sig för henne och berättade vad han har fått utstå under alla år. Sen kontaktades en polis som i sin tur kontaktade socialnämnden sen hade dom ett möte på skolan med Rektor och fröken sköterskan och polisen. Dom kom fram till att pojken inte skulle tillbaka hem utan få placeras någon stans till ett barnhem. Sen ringde polisen till mamman och sa att hon inte kommer att få se Dave mer och han körde iväg med pojken till barnhemmet. Nu blev pojken äntligen fri från mamman. Det står inte vad som hände mamman.

Idag är Dave vuxen och han mår bra. Med beundransvärt mod lyckades han inte bara överleva sin fruktansvärda barndom utan också skapa sig ett tryggt och meningsfyllt liv har eget barn och familj.

Detta har varit hans egen berättelse nu kan han känna sig fri.

Jag kan bara inte fatta att det skulle behöva ta så många år att förstå att pojken hade ett helvete hemma, man borde ha sett något redan när pojken började stjäla mat i skolan för att överhuvudtaget överleva.

Hans mamma var ju riktigt psykiskt sjuk så där borde ett omhändertagande ha skett av henne till vård men vad jag kan utläsa av boken så har hon aldrig blivit omhändertagen. Där borde LPT trätt in enligt min åsikt (lagen om psykiatrisk tvångsvård) den kompletterar HSL Hälso och sjukvårds lagen

När det gäller pojken Dave bör eller borde LVU trädit i kraft om det varit här och nu i sverige (lagen om särskilda bestämmelser om vård av unga)

Det var en väldigt gripande bok för mig kan inte förstå mig på hans pappa varför inte han såg till pojkens bästa att han kunde han som var en stor och stark människa, brandman var han ju också men ist&au...