Valloner i Sverige

Jag valde att skriva om när vallonerna emigrerade hit från Vallonien till Sverige. Dels valde jag det för att de har spelat en stor roll i vår svenska smidesindustri, dels för att jag fick höra att vi hade vallonblod i släkten och tyckte därför att det var ett intressant ämne.

Vallonerna emigrerade hit från Vallonien, ett område som ligger mellan Belgien och Frankrike, under 1600-talet och en bit framåt. När jag gick över statistik om emigration från Vallonien fann jag att Sverige var bland de fem regioner dit vallonerna flyttat till mest, tillsammans med Flandern, Brasilien, Argentina och USA (Wisconsin, framförallt). Man kan då fråga sig vad orsakerna var till att Sverige var så lockande för valloner och varför de emigrerade just hit.

Från början så var det Gustav II Adolf som uppmuntrade valloner att emigrera hit, eller egentligen var det Gustav II Adolf som fick köpmannen Lous de Geer att uppmuntra vallonerna att flytta hit. Sverige hade en mycket hektisk krigssituation under 1600-talet. Det var först kriget mot Danmark, därefter mot Ryssland och slutligen det "30-åriga kriget" vilket slutade med den Westfaliska freden 1648. Efter detta kom ett nytt krig mot Danmark. Problemet var att våra svenska vapen inte var så bra, då svenskarnas teknik inte var så välutvecklad när det gällde att smida järn. Det var här vallonerna kom in i bilden. Deras överlägsna smideskonst var välkänd och detta gav Gustav II Adolf idén om att med deras hjälp förbättra svenskarnas förutsättningar, främst i krig men även i andra sammanhang där järnbearbetning var utav vikt.

Alltså var det Lois de Geer som skötte verksamheten med att locka hit valloner med hjälp av löften om bra arbets- och framtidsutsikter. Han kom att kallas "svenska industrins fader", tack vare sina insatser för det svenska näringslivet.  Det blev den främsta pull-faktoren, möjligheten att jobba sig upp på "karriärstegen" i ett annat land. Det kunde då ha blivit vilket land som helst, kan man ju tycka, men faktum är att det var väldigt lätt för vallonerna att "smälta in" och beblanda sig med oss svenskar. Här i Sverige var det endast den lutheranska läran som var tillåten och i och med att vallonerna generellt sett var protestanter så hade vi religionen gemensamt. Vi hade även samma "beteende", sätt att vara, även om vallonerna var något mer utvecklade och detta bidrog till att vallonerna kände sig mer hemma med att flytta till Sverige och arbeta.

För att ytterligare främja invandringen erbjöds vallonerna skattelättnader och frisedel från militärtjänstgöring
Samtidigt rådde det en viss rivalitet mellan de svenska bergsmännen och vallonerna, då de förstnämnda var rädda för konkurrens utav de skickliga yrkesmännen.

Förutom att Sverige var ett lockande land att emigrera till, så var det inte bara att svenskarna lockade med goda löner, utan även att man hade stor arbetslöshet inom de vallonska bruksområdena.

Konsekvenserna för regionen Vallonien blev såklart befolkningen minskade om än marginellt. Dessutom tappade de yrkeskompetens, något som kan jämföras med nutida flykt av intellektuella och högutbildade personer från konfliktdrabbade områden, exempelvis Iran/Irak. 

För Sveriges del så ledde detta delvis till en extremt liten befolkningsökning - då det endast var ca 2000 valloner som emigrerade, men framförallt till att Sveriges dåvarande BNP blev högre. För några av främsta naturtillgångar var, och är än idag, koppar samt järn. Utan framgångsrika bruksverk hade Sverige inte fått det Östersjövälde som det fick, och kanske kan man till och med dra det så långt att utan vallonernas skicklighet hade vi inte blivit den stormakt som vi en gång var.

Så vad gjorde då de länder som drabbades av vallonernas emigration för att stoppa denna utflyttning? En åtgärd som gjordes var att den dåvarande kungen av Spanien förbjöd alla valloner att emigrera t...