Första världskriget; bakgrund, förlopp & följder.

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Tyskland gick på 1890-talet om Storbritannien i fråga om stålproduktionen. Detta var möjligt efter erövrandet av områdena Elsass och Lothringen på gränsen till Frankrike. I dessa områden fanns nämligen stora järnhalmsfyndigheter samt stenkol, som behövdes vid stålframställningen.
Den tyska industrin växte drastiskt under de följande årtiondena. De hade, 1913, världens största el-industri och den kemiska industrin var långt framgången. Detta berodde på deras utmärkta skolor. Tyskland var ledande när det kom till att utbilda tekniker och ingenjörer. De enda som kunde mäta sig med dem var USA.

Medan Tyskland byggde industrier hade engelsmännen börjat skaffa sig kolonier världen över. Det engelska imperiet var i början av 1900-talet en av världens mäktigaste stater. De härskade på haven och kunde känna sig trygga hemma i sängarna på deras ö.
Med makt kommer också avundsjuka. Övriga stormakter i Europa ville, även de, har kolonier. Frankrike lyckades bygga upp ett stort kolonivälde, men fick då problem med Storbritannien. Det gick nästan så långt som krig år 1898, men Frankrike vek undan i sista stund.
Under Bismarcks tid som regeringschef deltog inte Tyskland i jakten på kolonier. Han ansåg att det var löjligt. När han avgick började dock Tyskland direkt med att jaga kolonier.
Koloniväldena växte snabbt mellan 1880 och 1914. Européerna tog över områden med sammanlagt 200 miljoner invånare. Spänningen mellan länderna under denna intensiva jakt bidrog till första världskrigets utbrott.

Allmän värnplikt fördes in i Frankrike under franska revolutionen (1789-1799). De flesta länderna i Europa hade i början av 1900-talet följt deras exempel och kunde ställa upp arméer med miljontals människor.
De hade också kommit många nya vapen under slutet av 1800-talet. Med hjälp av dem kunde soldaterna ligga ner och ladda om, vilket gjorde att de blev ett svårare mål. Kulsprutan användes flitigt i under första världskriget, likaså handgranaterna och minor.
Krigsfartygen gjordes i stål och bytte ut de gamla segelfartygen.
Tyskland rustade upp sin flotta rejält och stal idéerna från engelsmännen.
England insåg att de snart skulle komma att utmana dem även på havet.

Stormaktsallianserna
Frankrike skulle förr eller senare få revansch på Tyskland. För att förhindra detta bildade Bismarck trippelalliansen. Den bestod av länderna Tyskland, Österrike/Ungern och Italien.
Han visste också att risken för att Ryssland skulle gå i krig på Frankrikes sida var stor, och slöt därför förbund med landet. Tyvärr brydde sig inte Bismarcks efterträdare kejsaren Vilhelm II om att förnya förbundet. Frankrike passade då på att sluta en allians med ryssarna. Storbritannien stod till en början utanför, men efter att ha grunnat på Tysklands snabba upprustning av flottan bestämde de sig för att gå med i det fransk-ryska förbundet. Tillsammans bildade de trippelententen.
Dessa två grupperingar innebar att inga stormakter kunde börja krig med varandra utan att övriga länder drogs med.

Vilhelm II var otroligt förtjust i det militära. Krig var en av de bästa sakerna han visste. Men han var oberäknelig; ena stund kunde han vara full av glöd och intressera sig för allt och alla, för att i nästa stund bara bry sig om jakt och att sova middag. Kejsarens märkliga beteende gjorde folket i Tyskland osäkra.

Balkan
Turkarna erövrade i början av 1400-talet hela Balkanhalvön. Detta blev deras Osmanska rike ända fram till 1800-talet.
Under den tiden växte nationalismen sig stark i Europa. Ett bevis på detta var att det blev vanligt med nationalsånger och flaggor.
Folket på Balkan lyckades under denna tiden, med starkt stöd från Ryssland, göra sig fria från turkarna. Grekland, Bulgarien, Serbien och Rumänien blev nu självständiga stater.
Serberna, kroaterna, bosnierna och slovenerna talade samma språk och en dröm väcktes för serberna. En dröm om att ena folken i en gemensam nation. Det nya landet skulle heta Jugoslavien.
Problemet var att både Kroatien och Slovenien tillhörde Österrike-Ungern på den tiden och de hade inga planer på att släppa taget. Istället erövrade de Kroatien 1908.
Under de följande åren uppstod flera mindre krig som alla ledde till att Balkan 1914 var färdigt att explodera.

Den 28 juni 1914 var Österrike-Ungerns tronföljare Frans Ferdinand och hans fru Sophie på besök i Sarajevo. Polisen kände till hotet från serbiska terrorister, men kommenderade inte ut några soldater för att skydda paret. En bomb kastades plötsligt mot Frans Ferdinand, men han lyckades parera den. Istället för att avbryta turen bytte den ovetande chauffören bara väg och åkte in på den trånga huvudgatan. Där inne blev han tvungen att backa, men då var det redan för sent. Den bosniske gymnasten Gavrilo Princip sköt Frans Ferdinand och Sophie.
Mordet gav Österrike-Ungern en anledning att trycka till Serbien. Man krävde i ett brev att egna tjänstemän skulle delta i mordutredningen samt att den serbiska regeringen skulle garantera att det inte skulle förekomma några nya attentat längre fram i tiden.
Man var fullt medvetna om att serberna inte skulle gå med på dessa kraven.
Österrike-Ungern förklarade då krig med Serbien. Tack vare trippelalliansen var de säkra på att Tyskland stod bakom dem, men de var oroliga över hur Ryssland skulle reagera. De stod Serbien när och hade stött dem i tidigare konflikter.
Tyvärr var svaret inte positivt. Ryssland förberedde för krig på Serbiens sida.

Schlieffenplanen
Tyskland visste att de skulle tvingas slåss mot både Frankrike och Ryssland samtidigt. Deras krigsplan, Schlieffenplanen, var en noga uträknad taktik för att undvika ett krig på två stridslinjer.
Planen var att först sätta in nästan hela armén mot Frankrike. En liten del av denna armé skulle attackera fransmännen där de förväntades anfalla. Men den större delen skulle vandra genom Belgien och på så sätt omringa fransmännen och krossa dem inom sex veckor. Med hjälp av tyska järnvägar skulle trupperna sedan, snabbt och lätt, föras till östfronten mot Ryssland.

Tyskarna grips av panik när de får veta att Ryssland mobiliserar sin armé och den 29 juli försöker de övertala dem att avbryta. Ryssarna vägrar och Tyskland förklarar därför krig med dem den 1 augusti. För att rädda Schlieffenplanen tvingas tyskarna nu förklara krig mot Frankrike. Detta sker den 3 augusti. Dagen efter går tyska trupper in i Belgien enligt Schlieffenplanen. Storbritannien, som hittills hållit sig utanför, anser att det blir för mycket när Tyskland angriper ett neutralt land. Därför förklarar de samma dag krig med Tyskland.
Under loppet av en vecka råder det krig mellan flera stormakter. Denna vecka har kommit att kallas svarta veckan, på grund av det.

Folket jublade då generalerna garanterade att krigen skulle vara över på några veckor.

Det började bra för tyskarna. Allt gick enligt planerna och deras arméer vällde in i Belgien. Lugnt sköt kanonerna sönder de belgiska forten. Tyskarna pressade sig sedan fram genom norra Frankrike och det var bara en tidsfråga innan fransmännen och engelsmännen skulle vara besegrade. Allting tycktes gå perfekt. Men det slet hårt på soldaterna att vandra så snabbt. Mil efter mil tvingades de marschera i en stekande hetta. I genomsnitt fick de bara tre timmars sömn per natt, vilket bidrog till det dåliga skicket hos soldaterna. Mat och ammunition blev allt svårare att få tag i till dem över 600 000 soldaterna.

När general Moltke, en tysk överbefälhavare, fick veta att ryska arméer redan var på väg att anfalla Tyskland vågade han inte fullfölja Schlieffenplanen. Delar av den tyska armén drogs istället österut och fransmännen och engelsmännen fick andrum.
De kunde i början av september gå till motanfall vid floden Marne. Där stoppades den tyska framryckningen.
Tyskarna försökte istället ta kontroll över hamnstäderna längs Engelska kanalen. De gjorde detta för att förhindra engelsmännen från att skicka nya trupper till Frankrike.
Det blev en kapplöpning mellan länderna fram till havet. Tyskland såg ut att komma segrande ur, men de stoppades i kuststaden Calais när de nästan nått målet. Engelsmännen och fransmännen vägrade ge vika, trots tyskarnas hårda attacker.
Sakta drevs den tyska armén tillbaka mot den belgiska gränsen. Soldaterna från båda sidorna var utmattade. Utmattningen och bristen på material fick kriget att stanna till. I början av oktober 1914 grävde de ner sig i skyttegravar med taggtråd runt. Början på ett fyra år långt krig hade därmed tagit början.

Helvetet brakade lös i Verdun, en fransk stad, den 21 februari 1916. 1 220 tyska kanoner öppnade eld samtidigt och överallt exploderade granater. De franska soldaterna sökte skydd i skyttegravarna och forten och de visste att tyskarna skulle angripa till fots så fort kanonerna slutat dåna.
Ingen var medveten om den tyska överbefälhavaren Falkenhayns plan: fransmännen skulle förblöda. Han trodde att den tyska armén var mycket starkare än den franska och att fransmännens förluster skulle vara dubbelt så stora som tyskarnas. Han hade fel. I sex månader varade striderna vid Verdun. Under den tiden dog, sårades eller tillfångatogs 350 000 franska soldater. Problemet var att tyskarna förlorade 330 000 man, alltså misslyckades Falkenhayns plan.

Generalerna i Österrike-Ungern var överlyckliga över att få gå till anfall mot Serbien. Man skulle äntligen få trycka till plågorna till grannar i söder. Kriget blev dock inte som generalerna tänkt sig. När trupperna nått Belgrad tog det stopp. Striderna pågick under ett halvår. Under den tiden dödades 300 000 man och 250 000 skadades eller tillfångatogs.

Ryssarna drog ut i kriget innan de hunnit får nog med mat och ammunition. De hade därför dykt upp i Tyskland snabbare än de tyska generalerna räknat med.
Tyskarna upptäckte inte heller ryssarna förrän de gått över den tyska gränsen, trots att de skickade ut spaningsflyg varje dag. Detta berodde på att ryssarna marscherade på nätterna och sov gömda i skogarna på dagarna.
Tyskland kunde dock med sitt fantastiska järnvägsnät ta sig ur det ryska greppet. De flyttade sina soldater snabbt och kunde på så sätt omringa en rysk armé. Tack vare järnvägsnätet vann Tyskland slaget vid Tannenberg i augusti 1914. Då stupade eller sårades 100 000 ryssar och lika många tillfångatogs.

De tyska u-båtskaptenerna fick år 1915 order om att sänka alla fartyg på väg till Storbritannien. Man ville stoppa landets handel över haven. Det enorma passagerarfartyget ”Lusitania” träffades den 7 maj av tyska torpeder. Då drunknade 1 200 människor, varav 128 var amerikaner.
Detta gjorde USA:s president ursinnig. Han skickade en skarp varning till Tyskland, som avbröt sina u-båtsattacker av rädslan att USA skulle gå med i kriget. Trots det var den amerikanska opinionen nu tyskfientlig.
Tyskland lämnade engelsmännen ifred under nästan två år, innan de bestämde sig för att börja torpedera fartyg igen. De tänkte att om de kunde ta ner Storbritannien snabbt så spelade det ingen roll om USA gick in i kriget.
Den tyska taktiken såg till en början väldigt bra ut, då engelsmännen förlorade massor av fartyg. Allting blev genast mycket farligare när de började samla handelsfartygen till stora konvojer som skyddades av jagare. Jagarna kastade sig över dem och släppte sjunkbomber så fort de stuckit upp periskopet.
Tyskland misslyckades i sitt försök att knäcka engelsmännen och fick istället en ny mäktig fiende i USA, som i april 1917 förklarade krig mot Tyskland.

Kriget avgörs
Under hela kriget led Ryssland stora förluster. Soldaterna gjorde uppror i mars 1918 och tsaren tvingades avg. Kommunisterna kunde ta makten under ledning av Lenin. De ville sluta fred genast och fick därför starkt stöd från folket.
I mars 1918 slöts en fred mellan Tyskland och Ryssland. Freden slöts i Brest-Litovsk och var helt på Tysklands villkor. Ryssland tvingades lämna ifrån sig stora landområden, däribland Finland.

Freden med Ryssland innebar att Tyskland nu kunde fokusera sin armé till västfronten. De tyska generalerna bestämde sig i början av 1918 för att sätta in alla sina soldater i ett enormt anfall. De satsade allt och det såg, som vanligt, till en början ut som om de skulle lyckas. Engelsmännen var nära ett sammanbrott då de drevs på vild flykt. De tog sig till floden Marne, men där stoppades de, precis som 1914. De hade nu gjort slut på alla resurser och det fanns inga reserver kvar att sätta in. Den tyska arméledningen förstod sommaren 1918 att Tyskland var på väg att förlora även detta kriget.
250 000 amerikanska soldater landsattes varje månad i Frankrike. De startade i september 1918 en storoffensiv tillsammans med fransmännen och engelsmännen. Den tyska armén var slutkörd och klarade inte att hålla emot.
Kejsar Vilhelm II tvingades till slut att avgå. En ny regering bildades och fredsförhandlare skickades till Frankrike. Striderna upphörde klockan 11 den 11 november 1918. Kriget var äntligen över, men skadorna var förödande. Ungefär 10 miljoner dog och 20 miljoner skadades.

När den amerikanska presidenten Wilson landsteg i Frankrike mottogs han som en hjälte. Han ville skapa ett...