Första världskriget, skyttegravar

Jag ska skriva om de skyttegravar som fanns under första världskriget. Detta ämne intresserar mig eftersom jag inte tror att en ända människa förstår hur det var för soldaterna att leva i ett sådant helvette och hur de kunde överleva eller ens vilja leva. Jag tror att jag inte ens skulle förstå vad de genomgick och jag skulle vilja få en större inblick av det. Så mina frågor som jag själv ska försöka besvara på är:

Varför använde man sig av skyttegravar? För- och nackdelar
Hur såg det ut i en skyttegrav?
Hur var det att leva i en skyttegrav? Både fysiskt och psykiskt?

Skyttegravar är mer eller mindre som ett dike i marken, lika djupt som en människa eller till och med bara till knäna. Skyttegravarna var soldaternas gömställe, där de både kunde skuta ifrån, gömma sig och till och med sova. I början av skyttegravarnas utveckling (mitten av 1800-talet) blev krigen i dikena mer och mer som självmordsuppdrag, detta var tack vare vapenteknologins utveckling som skedde just då. De nya kulsprutorna kom och man kunde bara meja ner allt som kom i ens väg. Det fanns också handgranater som var lätta att kasta iväg och de kunde utan svårigheter kastas in i motståndarnas skyttegrav. Detta problem löste man under första världskriget, då man lät soldaterna gräva skyttegravarna i zick-zack, så man kunde förhindra att motståndarna sköt rakt ner eller att de lätt skulle kunna invadera dem.

Tyskarna hade byggt sina gravar bäst, skyttegravarna var byggda långt inne i motståndarnas land. De 50 mil långa bygget hade Tyskarna lagt ner väldigt mycket tid på, till skillnad mot Frankrike och Storbritannien, som sägs ha haft mer dåliga skyttegravar.

Gravarna var ett helvette, de var väldigt leriga, ibland fyllda med vatten som nådde ända upp till midjan på soldaterna. Det var inte möjligt att byta till torra kläder och förfrysningar var mycket vanligt. I värsta fall fick man amputera sina fötter. Det var otroligt ohygieniskt, soldaterna hade ingen chans att kunna tvätta sig och både hemska sjukdomar och löss spred sig. Det var omöjliga att bli av med det. Både råttor och flugor började leva bland alla soldater. De livnärde sig på matrester och döda kroppar.

Soldaternas levnads krav kunde inte vara hög, med andra ord så fanns de inga krav alls. De levde knappt som människor. Soldaterna blev till slut paranoida. "Man såg fiender överallt och man kunde svära på att allt rörde sig på nätterna" berättade en soldat i boken "Bold och lera"

"När man hörde visslande från granaterna, kunde inte ens nerver av stål hålla. Det kändes som man var fast bunden vid en påle och blev slagen av en stor hammare, man kände sig hjälplös" berättade en annan fransk soldat. Soldaterna hade inget val, det kunde inte fly, då förråde man sitt land och dömdes till döden. Vissa såg till att bli skadade för att komma bort därifrån, andra till och med sköt sig själva, desperata för att få komma hem igen. Man blev galen av kylan, leran och den oändliga rädslan.

" Det går inte att finna ord, det är värre än helvetet. Människorna blir galna" skrev Alfred Joubaire i sin dagbok.

Det var mest nackdelar med skyttegravarna, soldaterna dog som flugor, de blev galna och upplevde sin värsta mardröm. Egentligen hade de ingen taktik, det blev istället korta och meningslösa anfall. Mest för att inte slö till och att man skulle vara beredd hela tiden.

De som dog är en siffra som man kunde kalla oändlig. Ibland kunde 50.000 soldater dö varje dag på västfronten. Men det kunde ha vart mycket värre. Det sägs att man medvetet siktade bredvid motståndaren eller att man varnade innan man öppnade en eld. Kanske var det för att man kände gemenskap med de som var på andra sidan ingenmansland. Kanske förstod man att dom hade det lika fruktansvärt. Kanske var man ett och samma, fast man ändå var motståndare.

Slutsats:

Varför använde man skyttegravar? För- och nackdelar.

Jag tror att man använde sig av sig av skyttegravar för att det var det lättaste sättet att kriga på den tiden. För 100 år sen var man van att kriga man mot man på fält, man färdades med häst och hade väldigt stora armér. Jag tror också att det var det bästa sättet att kriga i den miljön de hade. De var väldigt mycket öppen mark och det var platt. De träd som fanns blev nerskjutna eller alternativt ner huggna eftersom man ville ha bra sikt och tomt på slagfälten. Jag tycker att skyttegravarna var en bra taktik eftersom att de krigade i just den miljön som de gjorde. De tog miljöns tillgångar, precis som de gör i kriget i Afghanistan. Där har de gerillor som gömmer sig i bergen och kan kriga därifrån. Jag tycker också att det var bra att de krigade på fält, för där kunde inte någon civil bli skada och jag tror att de inte krigade eller bombade städer lika mycket som de gjorde i andra världskriget eller som man gör i dagens krig. Man gick inte på gatorna med stora AK74 och dödade människor som kom i vägen. Dock så dog soldaterna som flugor istället, på grund av den nya vapenteknologin.

Hur var det att leva i en skyttegrav? Både psykiskt och fysiskt.

Det var förfärligt att leva i en skyttegrav och jag tror att den som inte har upplevt det kan inte föreställa sig om hur det är. Ibland brukar folk säga "tänk på barnen i Afrika" men jag tycker att man borde säga "tänk på de som låg i skyttegravarna" istället. Visst är det synd om barnen som lever i fattiga länder, de barn som svälter ihjäl, och de barn som inte har några föräldrar. Men tyvärr är inte det frågan just nu. Frågar är hur hur det kändes att vara rädd dygnet runt, hur det kändes att döda någon annan utan någon anledning och utan resultat och hur många längtade efter döden. Om jag hade vart tvungen att leva i en skyttegrav hade jag nog blivit galen väldigt snabbt. Jag hade vart så rädd och mått så dåligt att jag hade velat dö. Jag kan till och med känna det nu. Hur sorgen och rädslan hade tagit över, längtat efter min familj och rädslan för att dö en plågsam död. Jag tror att det skulle ha vart en lättnad för mig att bara gå ut i ingenmansland och att någon hade skjutit skallen av mig. Om jag hade levt i en skyttegrav hade jag nog blivit väldigt aggressiv tillslut, jag hade nog också tappat alla min känslor och blivit en känslokall vägg. Men det kanske var en utväg för många soldater, det visste att de skulle någon gång skulle dö, så det stängde bara av allt för att inte känna någon rädsla eller längtan. Det är nog också den anledningen till att många blev galna, och jag tror att inte en ända människa kunde gå därifrån med raka ryggar och utan ett fel i huvudet. För jag tror att det oftast blir någon fel i huvudet efter man har upplevt såna här saker. Jag tror också att det var väldigt jobbigt fysiskt, springa fram och tillbaka och upp och ner, i lera eller vatten. Man behövde också bära tunga saker, knappt sova någonting, man fick inte så mycket man. Hygienen var otroligt dålig och små sår kunde bli stora allvarliga infektioner. Enkla sjukdomar spred sig fort, loppor också. Man hade absolut inte tillgång till dusch så saker som svamp och spolmask och andra "äckliga" saker var nog väldigt vanligt. Jag kan verkligen inte föreställa mig det. Jag som d...