Första världskriget och mellankrigstiden

Första världskriget och mellankrigstiden

Uppgift: Jag ska svara på frågorna jag fått i instruktionerna.

Jag började med att läsa igenom hela texten i läroboken flera gånger och gjorde sen som jag brukar göra; skrev ner de viktigaste händelserna i en typ av "mindmap" för att lätt få en överblick och förstå händelserna. Därefter kollade jag på internet efter de luckor i kunskaper och fakta som jag tyckte att boken inte fyllde ut. Började sedan skriva på texten samtidigt som jag kikade på frågorna. Till sist gick jag igenom texten och rättade till den.

•1.      

Första världskriget, orsaker och händelser

1914 bröt ett stort krig ut mellan fem av Europas stater, och det skulle senare visa sig att fler länder skulle blanda sig i kriget. Hur kom då detta sig? Vad ledde till kriget?

Efter Bismarcks enande av Tyskland, samt det skickligt genomförda kriget mot Frankrike, stod sig Tyskland starkt utrikespolitiskt, men man hade samtidigt en hämndlysten fiende i Frankrike. Både Frankrike och Tyskland kände att ett nytt krig var på väg och började rusta upp sina arméer. Bismarck var klok nog att förstå att ett tvåfrontskrig (mot Ryssland och Frankrike) skulle vara ödesdigert för Tyskland (till skillnad från andra framtida Tyska ledare, Jag tänker främst på Hitlers tvåfrontskrig mot just Ryssland och Frankrike under Andra Världskriget) och försökte därför förbättra relationerna med Ryssland. Bismarck lyckades sluta ett hemligt fördrag med landet.  Med sin diplomati lyckades han även skapa Trippelalliansen, en union mellan Österrike-Ungern, Italien och Tyskland.

Då Bismarck 1890 tvingades avgå som kansler medförde detta att de diplomatiska relationer man lyckats bygga upp, snabbt bröts ner. Ryssland och Tysklands relationer blev sämre. Som motreaktion mot den Tyska makttillväxten bildades ett förbund mellan Frankrike och England, som senare, 1907, också skulle innefatta Ryssland. Den kom att kallas "trippelenheten" . Vi hade nu alltså två allianser som stod mot varandra.

Skotten i Sarajevo

En ganska liten sak skulle komma att vara gnistan som skulle tända eld på hela Europa, både politiskt och bokstavligt. I Serbien, en ny stat som bildats när Osmanska riket splittrades, fanns det under den här tiden en nationalistisk rörelse som ville ena alla slaver i ett stort rike. I Österrike-Ungern, som låg mot gränsen mot Serbien, fanns det en slavisk befolkning som man ville införliva i Serbien, men Österrike-Ungern var emot detta.  En dag 1914 när den österrikiske tronföljaren Franz Ferdinand besökte Serbien, staden Sarajevo så blev han skjuten av en av nationalisterna och dog. Detta gjorde att ryssland som stod på serbernas sida utlöste krig mot österrike, samt en rad andra stater utlöste krig mot varandra. Till slut blev det så att centralmakterna (Tyskland, Österrike-Ungern, Bulgarien och Turkiet) var ställda mot Alliansen (Trippelenheten och resten som inte var neutrala).  

•2.      

Krigets inledningsskeenden

Enligt uppgjorda stridsplaner drog de tyska styrkorna snabbt fram mot frankrike. Man ville avsluta kriget i väst snabbt, så att man kunde fokusera på kriget i öst mot ryssland. Till en början gick kriget väldigt bra. Man använde en framgångsrik taktik.  De starkaste Franska fästena fanns vid gränsen mot tyskland, vid Rhenlandet. Därför gick de Tyska trupperna bakvägen genom Beluxländerna och in i Frankrike norrifrån, där försvaret var svagare. Det gick bra till en början, men precis innan man hade nått fram till Paris lyckades Fransmännen stoppa den Tyska frammarschen, detta berodde på att man varit tvungen att föra över en del av de tyska styrkorna till öst, när ryssarna anföll. Det som Bismarck hävdat inte fick hända hade hänt I väst utvecklades det till ett ställningskrig där ett stort antal män dog utan att någon av sidorna fick övertag. Det är bland annat detta som skildras i det berömda verket "På Västfronten intet nytt" av Erich Maria Remarque. I boken skildras den till synes meningslösa slakten på män. Som grisar som på löpande band ska till slakt. På Västfronten hade man starka defensiva styrkor och fästningsverk. Detta gjorde att de stridandes ställningar var lätta att försvara men svåra att inta vilket gjorde att kriget blev stelt.

Östfronten

På östfronten, mot ryssland, blev kriget betydligt mer rörligare. Detta kan förklaras med att man använde mer omoderna krigsmetoder på östfronten, med mer mobila styrkor. Man kan också tänka sig att striderna utkämpades på ryssarnas villkor. Ryssland har en lång historia av att utnyttja sina truppers mobilitet, och storleken på sitt land. Både Sverige och Frankrike har varit med om att få sina överlägsna styrkor utmanövrerade i det stora ryska landskapet. Genom att använda "den brända jordens taktik" gjorde Ryssarna också sina motståndare ont om förnödenheter. Man kan helt enkelt säga att Ryssarna utnyttjade sin kännedom om sitt stora land till sin fördel.  

När Revolution hade utbrutit i ryssland 1917 slöt landets nya ledare Bolsjevikerna fred, och Tyskland kunde återigen satsa alla sina styrkor på västfronten. Efter

Det Tyskland till slut föll på var flankeringen av ryssland och frankrike. Den Styrande överbefälhavaren i Tyskland var inte lika klok som Bismarck. Som jag redan sagt i uppgift 1, ska det senare visa sig att samma sak ska hända igen under Andra Världskriget. Hitler bestämmer sig för att anfalla Sovjetunionen. Detta skulle han ångra länge, och det är något vi som inte skulle uppskattat ett Nazistiskt Europa, kan vara glada över. Det är intressant hur Olika länder begår samma misstag, och har ungefär samma styrkor i historien. Rysslands stridstaktik, tysklands naivitet vad gäller Flankering. Rysslands svaga medborgerliga rättigheter, både då och nu. Englands politiska liberalism. USA's ekonomiska liberalism.

•3.        

Efter att Centralmakterna var besegrade höll man en fredskongress, Wienkongressen kallades den. Den hölls i Wien. Där förhandlade de vinnande stormakterna om vilka sanktioner centralmakterna skulle få som straff för att startat krig. USA:s president Wilson, Frankrike, England var de med störst inflytande på mötet.

Dessa sanktioner tillkom Tyskland:

• förlorade alla sina kolonier
• endast fick ha en armé på 100 000 man, en begränsad flotta och förbjöds ha ett flygvapen
• tvingas stå utanför det nybildade Nationernas förbund, NF
• avträdde Elsass-Lothringen till Frankrike, efter en folkomröstning Nordslesvig till Danmark och en del av Schlesien till Polen.

Dessa nya stater tillkom under intryck av Nationalitetsprincipen (det var ju ändå nationalism som så att säga satt igång hela kriget):

• Irland
• Finland
• Estland
• Lettland
• Litauen
• Polen
• Tjeckoslovakien
• Ungern
• Jugoslavien

•4.        

1800-talets Ryssland var ett fattigt land, med få industrier. Majoriteten av invånarna (90 %) bodde på landsbygden och arbetade med jordbruk. Livet var dessutom hårt eftersom många var livegna bönder.  När Ryssland började sin industrialisering under andra halvan av 1800-talet började en bildad, läskunnig arbetarklass växa fram i städerna.  Marxistiska läror spreds.

Ryssland styrs vid den här tiden av Tsar Nikolaj II. Som var en diktator i dess rätta bemärkelse. Han använde kyrkan, armén, hemliga polisen och sina ämbetsmän för att styra och kontrollera det Ryska folket. När Industrialiseringen tog fart växte sig den ryska borgarklassen starkare och arbetarklassen blev mer radikal och bildad. Majoriteten av arbetarna stödde Socialdemokraterna, som trodde på en reformistisk väg till ett bättre samhälle, men en speciell grupp radikaler som brutit sig ur det socialdemokratiska partiet. Bolsjevikerna, ville störta det gamla Tsarsamhället och skapa ett Kommunistiskt Ryssland.  

Vid 1900-talets början, under Första Världskriget, var det livsmedelsbrist och oroligheter runt om i Ryssland.  Detta bäddade för en revolution, och föll Bolsjevikerna som handen i handsken. Man kan historiskt sett se att Extremister får ökat stöd när det råder nöd (jag ska senare koppla detta till Hitlers machtübernahme). Detta är psykologiskt ganska lätt att förstå. Extrema partier lovar ofta stora fantastiska förändringar, men saknar oftast trovärdighet för sina påståenden. När folk lider nöd tenderar dem oftare att tro på dessa partier därför att de målar upp en bild som man gärna drömmer sig bort till, när verkligheten är för hård. Också är det ofta så att de Partier som själva inte varit med och styrt när det gått dåligt, inte har blivit svärtade av dessa problem. Det känns som något nytt.

1917 gick oroligheterna överstyr och arbetare, borgare och soldater tog över landets styrelse. Man skapade "sovjeter", råd, för att ta hand om landets styrelse. Durman (riksdagen) i Petrograd deltog i Revolutionen, och en provisorisk borgerlig regering tillsattes.

I sovjeterna satt nu främst Socialdemokrater. En andra revolution kallad "Oktoberrevolutionen" genomfördes I oktober 1918. Denna gång leddes den av Lenin, Bolsjevikernas ledare. Man avsatte den borgerliga regeringen, tog kontroll över Petrogradsovjeten, och spred ut sig i landet och började ta över sovjeter i andra stora städer. Det hade utlysts nyval av den före detta borgerliga regeringen som också hölls i november. Resultatet för Bolsjevikerna, var inte imponerande, man fick inte i närheten av egen majoritet. Detta tyckte inte Lenin om, så han upplöste Durman med våld och utropade de berömda orden "Proletariatets diktatur har inletts!".

Hur kan då den ryska revolutionen jämföras med den berömda Franska revolutionen?  

Båda är folkliga revolutioner, förankrade i en stor del massa av befolkningen.  I båda fallen handlar det om just revolutioner: samhällssystemen sätts helt på ända. En del gamla föreetelser kommer dock tillbaka efter ett tag efter båda revolutionerna. Tiden närmast efter revolution brukar tendera att vara mest "demokratisk". Senare korrumperas ledare osv, och det blir återigen en liten elit som kontrollerar den stora massan.

•5.        

Den ekonomiska krisen 1929 började med den stora Wall Street-kraschen i New York.

Ekonomin fullkomligt blomstrade under slutet av 1920-talet i USA. Uppsvinget inom det amerikanska näringslivet stimulerade utgivande av aktier, som sedan köptes till överpris. Kurserna steg upp till svindlande höjder och under hösten 1929 sprack bubblan, det blev kursfall på New-York-börsen och börskraschen var nu i full gång. Detta var startskottet till den ekonomiska depressionen.

De ekonomiska efterverkningarna skulle spridas över hela landet och bidra till en enorm arbetslöshet. Krisen färdades också över atlanten och satte de europeiska staterna i ekonomisk kris. I och med att amerikanerna importerad mindre minskade den europeiska exporten vilket ledde till arbetslöshet och konkurser.

Den finanskris som drabbade Världen 2008, hade också sitt epicenter på Wall Street börsen i New York. Krisen 2008 triggades av att Banker lånade ut Bolån utan Säkerhet. Man använde för det mesta huset som säkerhet, men då priserna på husen föll kunde inte bankerna få tillbaks sina lånade pengar, och gick i värsta fall i konkurs.

Vi ser att det är två ganska olika scenarion, men det de har gemensamt är att de handlar om att en produkt snabbt tappar värde. Man "blåser in pengar" i något med ett värde som är relativt. Detta är alltid farligt, och det som Obamaadministrationen måste se till endast sker under kontrollerade former. T.ex. att varje bank måste ha en buffert på ett antal miljarder, eller att högre krav måste ställas på låntagare. Roosevelt hanterade sin finanskris på ett annorlunda sätt. Han förstod att köpkraften hos folket måste upp igen, så att marknaden börjar rulla igen. För att stimulera köpkraften genomförde Roosevelt en rad sociala reformer, som gjorde att de som nu under finanskrisen var hemlösa och tiggde sitt dagliga bröd, nu kunde få en bättre levnadsstandard och fortsätta konsumera. 

Kapitalism kallas den teori som ligger bakom kriserna.  Kapitalism kommer ifrån "kapital" som betyder sparade tillgångar. Kapitalism har gett mynt åt uttrycket "låt dina pengar jobba för dig".

•6.        

Hyperinflationen i Tyskland 1923