UNG KILLE SKAPAR HISTORIA

UNG KILLE SKAPAR HISTORIA

Brian Robeson, 13 var på väg till Kanada i ett enmotorigt plan då hans pilot drabbades av en hjärtattack. Brian tog kontrollen över planet men bensinen tog slut och han kraschade i en av sjöarna runt Kanadas vildmark. Han överlevde mirakulöst och stannade i vildmarken i hela 54 dygn. Idag lever Brian som de allra flesta men han har fortfarande starka minnen från tiden i vildmarken.

Jag träffar en ödmjuk och glad Brian i hans hem en tidig söndagsmorgon där han öppet berättar om sin upplevelse. Efter ett brustet äktenskap är sonen Brian Robeson på väg till hans far i Kanada. I ett enmotorigt plan flyger han och en pilot till Kanada. Halvvägs av resan börjar piloten plötsligt få verkningar och därefter dör piloten av en tuff hjärtattack. Brian tar då över kontrollen av planet och försöker anropa efter hjälp med kommunkationsradion, men utan resultat. Han märkte att planet inte hade mycket bränsle kvar och blev tvungen att nödlanda och det var precis det han gjorde!

Brian överlevde tursamt kraschen och hans nya liv skulle börja. Det enda han hade på sig var kläder och en handyxa som han hade fått av sin mor som avskedspresent. Handyxan hjälpte honom att göra upp eld, tillverka spjut och hugga ved.

Till en början trodde han att det skulle komma några och rädda honom ganska snart, men det hände inte. Jag frågade han vad han åt, vad han jagade och hur han bodde?

"- Det första jag gjorde var ett regnskydd, eller en så kallad hydda. Den skyddade mig mot regn och jag gjorde hyddan med min yxa jag fått av min mor. De första dagarna mådde jag väldigt dåligt, för jag hade knappt någon mat alls och jag drack bara saltvattnet som jag senare kom på att piloten låg död i.

Men jag beslutade mig för att gå in i skogen och jag hittade en buske med massor av bär. Jag kallade dom tarmbär, för att jag kräktes massor dagen efter. Jag såg också många djur, varav det var några jag åt och några som anföll mig. Vissa gjorde inte något alls.

Ett av djuren var en björn som ställde sig upp på bara 2 ben och inspekterade mig. Sedan gick björnen därifrån och det kändes som att han var en av mina få vänner där i vildmarken.

Ett av djuren som däremot anföll mig var en älgko. Den kom från ingenstans och bara anföll mig flera gånger. Jag antar att den var arg för att den hade kalvar med sig. Efter det hade jag jätteont i mina revben under en ganska lång tid.

Jag åt ganska mumsiga saker som fisk, ägg och kanin. Fisk var svårt att fånga och jag använde mitt spjut och min pilbåge. Äggen var från en sköldpadda. Det var 17 stycken ägg som låg nedgrävda i sanden. Inte ett dugg mättande, men jag fick i mig protein."

Jag frågade vidare:

- Det verkar som att du minns det mesta?

- Jag minns det som igår, säger Brian.

Jag träffade också Brians föräldrar och de minns hur de reagerade när de träffade honom.

- Jag är så glad att se min pojke. Jag var så orolig för honom. Men jag visste att han skulle överleva. Eftersom det ligger i generna säger Brians pappa.

- Jag älskar honom så! Åh, du kan inte förstå hur glad jag är att se honom igen. Det är en dröm som går i uppfyllelse, säger Brians mamma.

Nu är Brian hemma igen och jag lät honom berätta själv hur det gick till när han kom hem.

"- Jag tänkte några dagar att i planet fanns det ju utrustning och till slut bestämde jag mig för att göra en flotte av trä. Så dagen efter så var jag hyfsat utvilad och det skulle ta ungefär 2 timmar att simma ut med flotten till planets stjärt. Kan man kalla det så?"

- Javisst. Fortsätt du, säger jag.

"- När jag väl hade kommit dit kom jag på att jag kunde slå sönder stjärtdelen på planet med min handyxa. Det gick bra, men jag tappade yxan i vattnet så den sjönk. Jag fick upp den ganska snabbt trots allt. Jag började slå och senare blev hålet nästan större än mig själv så jag gick in. Jag fick tag på utrustningen efter en tuff match eftersom den satt fast i en av stolarna.

Sen återvände jag tillbaka till min hydda igen. Där öppnade jag väskan och där fanns allt nödvändigt som en sovsäck och ett liggunder...