SVENSKA HÄKTEN

Lina Svanlund NV08B

SVENSKA HÄKTEN

VARFÖR TAR INTAGNA SITT LIV UNDER HÄKTNINGSTIDEN?

Karlfeldtgymnasiet

Innehållsförteckning

Innehållsförteckning. 2

Syfte. 3

Frågor 3

Metod. 3

Fakta. 4

Mina reflektioner och lösningar 6

Syfte

Syftet med detta arbete är att ta reda på hur det går till i svenska häkten och varför människor som sitter häktade mår så dåligt att de vill ta sitt eget liv.

Frågor

Varför tar intagna på häkten i Sverige sitt eget liv?

Hur kan vi stoppa och förebygga att självmord sker på svenska häkten?

Metod

Jag har använt mig av internet hemsidor som innehåller information och program på tv/radio som har tagit upp självmord på häkten.

Fakta

När en person blir misstänkt för ett allvarligt brott (rån, mord osv.) kan denne bli häktad av en domstol under tiden brottet utreds. Det betyder att den häktade är misstänkt och ska alltså ses som oskyldig till den dag denne eventuellt blir dömd i domstol.

Den häktades vistelse i häktet kan bli långt om denne är missnöjd med domen, han har då rätt att överklaga till en högre domare och måste sitta kvar i häktet under tiden det utreds om straffet han tilldömts var korrekt eller inte. I vissa fall om det är komplicerade utredningar kan den häktade få sitta där i flera månader.

När en dom har fallit ska den dömda placeras på en anstalt, alltså ett fängelse. Men kriminalvården har ganska stor brist på plats vilket kan leda till att vissa som blivit dömda måste sitta kvar i häktet under en tid, i vissa fall kan hela straffet avtjänas i ett häkte.

När någon sitter häktad kan domstolen begära att den häktade ska ha vissa restriktioner, dessa kan vara:

Någon av dessa restriktioner brukar begäras av åklagaren om han anser att det kommer påverka utredningen om den häktade har någon kontakt med omvärlden. I snitt har 45 % av de intagna på ett häkte någon av ovanstående restriktioner, vilket betyder ungefär 810 personer/dag.

På ett häkte finns det så kallade uppsökare, de spelar en ganska roll för att upptäcka om någon av de intagna ligger i riskzonen eller redan befinner sig i en kris.

Det är många missbrukare som är intagna på ett häkte, är i många fall helt isolerade från andra för att minska grupptryck för andra som också lider av drogmissbruk. Om någon befinner sig i en kris är det viktigt för denne att ha möjlighet att tala med någon denne kan lita på och tala ut med, då kan uppsökaren stötta och påverka för en positiv förändring.

Dessa uppsökare tar inte bara hand om missbrukare utan de allra flesta av de intagna har möjligheten att tala med någon. Det är i första hand de som befinner sig i kris som talar ut men även andra gör det för att förhindra att hamna där, i vissa fall krävs mer hjälp men detta är en början.

Många av de intagna mår dåligt på grund av den påfrestning det innebär att vara misstänkt för ett grovt brott och dessutom isolerad, i vissa fall kan följder som utlösande krisreaktioner så som självskadande beteende eller självmords tankar.

Inom kriminalvården förekommer de flesta suicid fallen i just häktet, nästan var dag bedöms någon vara i riskzonen för att vilja ta sitt liv och det finns också en del som har den tanken men det är en okänd risk så ingen inom kriminalvården känner till det.

En dag på häktet ser ganska lika ut för alla de intagna, en del saker kan skilja beroende på vilka restriktioner de har. Dagen börjar med frukost i cellen, när de ätit klart får de fylla i en lista på vad de vill göra under dagen. När de ätit sin frukost går de en och en till duschen, sedan visare till besöksrummet, motionslokalen och så vidare beroende på vad de har för restriktioner.

Under dagen får de utan restriktioner arbeta utanför cellen på olika stationer, de kan ibland vara i tvättrummet för att tvätta. De med restriktioner sitter stora delar av dagen i sin cell. Där får de också lunchen och efter det får vissa träffa en såkallad uppsökare.

På kvällen är TV:n sällskap för de som får titta på den, för de övriga är det en roman eller dylikt som får vara umgänget. Lamporna släcks ute i korridoren och nattpersonalen tar över på häktet.

Hittills i år har det varit två självmord i svenska häkten och trettiosex avbrutna destruktiva självskadande handlingar eller självmordsförsök.

Mina reflektioner och lösningar

Jag anser att det finns många problem i de svenska häktena och därmed ett antal anledningar till att antalet fullbordare självmord och även självmordsförsök är relativt stort i Sverige. Vi häktar människor ganska lätt på grunder som inte alltid är helt säkra istället för att chansa och låta dessa människor gå fria ett tag till, vi sätter de isolerade i en häktescell som är tio kvadratmeter stor. Det enda som finns i en sådan cell är en säng, ett skrivbord, en plaststol och ett fönster. De häktade som har restriktioner tillbringar tjugotre timmar varje dygn i detta rum, de till och med äter där inne. Den timmen på dygnet de har utanför cellen får de själva i viss mån välja vad de vill göra, ganska vanligt är att de vill gå till en träningslokal eller dylikt.

En av de främsta anledningarna till att de intagna mår så pass dåligt som de gör är de hårda restriktioner som finns när det kommer till isolering. De har vanligtvis en väldigt ordnad och trygg tillvara i hemmet och när de för första gången sätts häktad blir det en enorm påfrestning för dem, de sätts i en cell som är som en toalett i jämförelse inlåsta med sina egna tankar. En del vill införa sekundbevakning på de personer som har en förhöjd självmordsrisk men det skulle bara kränka deras integritet ännu mer, det är kränkande nog att vara häktade så det vore inte rätt att avvisa dem den enda timmen de faktiskt har för dem själva. Sen är det också viktigt att komma ihåg att en häktad person är misstänkt, inte dömd så det är ingen som vet vad denne har gjort och inte gjort.

Det är för det mesta inte kriminalvården som har gjort någonting fel när någon tar sitt liv, det är duktig personal som gör det bästa som de kan. Men ibland kan häktet användas som ett psykologiskt verktyg, har man suttit ett antal månader bryts man sakta ner psykologiskt även om man vanligtvis är stark i grunden, det är en väldigt svår situation för alla inblandade.

Naturligtvis ska det inte vara en semester att sitta häktad, men det finns en skillnad mellan det och att vilja dö. Det fungerar inte att ha den inställningen att människor ska må så dåligt så de vill göra det, utan de ska klara av häktningstiden och få sin dom. Sen ska man inte glömma att när den häktade ska upp i rätten måste han vara stark nog att försvara sig själv med hjälp av sin försvarsadvokat, har man då brutits ner till grunden är det inte säkert att man kan få rätten till en rättvis rättegång.

Någonting jag tycker är värt att notera är att det bara är Sverige och Albanien i Europa som använder sig av sådana restriktioner som vi har här. Det måste tyda på att det är någonting fel med det, annars hade fler länder använt sig av det. Så det tycker i alla fall jag är ganska allvarligt, ett system som borde tänkas över. Det är klart att det måste finnas regler men de reglerna kan innehålla en viss mån sunt förnuft, att det är den person som jobbar hårdast för att en människa ska bli dömd för ett brott är den person som bestämmer vilka restriktioner som ska gälla tycker jag är konstigt och felaktigt.

Samma sak gäller posten som också granskas av åklagaren, det är en väldig procedur som gör att det kan ta flera veckor för ett brev att komma fram. Det tror jag kan vara påfrestande, dels att inte veta när det kommer fram och dels att det är just åklagaren i fallet som kommer granska det som skrivits. En lösning på det tror jag kan vara om en oberoende polis läste det istället, då vet man att ingen viktig information kommer ut och det är dessutom lugnande för den häktade som vet att åklagaren inte får informationen. Om man dessutom kan försäkra sig om att det inte kommer ta flera veckor för brevet att komma fram utan att det kommer vara en normal tid det rör sig om skulle hjälpa betydligt mycket.

Någonting jag tror starkt på är att är just isoleringen verkligen bryter ner en människa oavsett hur stark denne är i grunden, man kan inte sitta isolerad i flera månader som det faktiskt i många fall rör sig om, ett känt exempel är Liam Norberg som satt häktad i elva och en halv månad. Tiden har en påverkan naturligtvis men den är det svårt att göra något åt, så då är det en ganska rimlig lösning att inte hålla människan så isolerad som de faktiskt är.

En lösning på det här är att låta de intagna träffa andra häktade, öppna en dörr till ett rum och låt de ha ett socialt umgänge några timmar varje dag. På det sättet kommer de ut från sin lilla cell, de får prata med andra i samma situation och de får samtidigt ett lite socialt liv som underlättar en redan svår tillvaro. Det här kallas även för samsittning, en bra och effektiv metod kan jag tänka mig så jag förstår inte varför det inte används som princip.

Det är inte svårt att räkna ut att när en människa bryts ner i sin cell istället får träffa andra bara en liten stund om dagen så kommer det förändra hela situationen, man får en liten lycklig stund om dagen som i många fall är nog för att vilja kämpa istället för att ta sitt liv. Naturligtvis går det inte i alla fall då det kan vara extrema förhållanden då det är mycket hot inblandat, och man kan inte para ihop häktade i samma mål men man kan lätt se och räkna ut vilka som skulle kunna gå ihop.

Kriminalvården säger att de redan nu använder sig av detta, de talar med åklagaren och frågar om ett par häktade kan få tillbringa någon timme tillsammans och får ibland ett godkännande. Men det är samma sak igen, åklagarens uppgift är att få en människa dömd, men ändå här igen är det just åklagaren som får besluta om en så viktig sak. Jag får känslan av att kriminalvården och åklagaren samarbetar ganska mycket, det är också konstigt med tanke på att kriminalvården ska verka för att underlätta för den intagna. Då tycker jag att en rimlig lösning är att om de nu måste samarbeta med åklagaren ska de vara tre med i detta samarbete, den tredje parten bör vara försvarsadvokaten. Om detta var fallet skulle ingen kunna anklaga någon för att fatta orimliga beslut, för de tre viktigaste parterna är med och talar om sådana här saker som faktiskt är väldigt väsäntliga.

En annan sak som jag inte tror så många tänker på är att de i många fall inte får använda sig av sociala ting som en TV, radio eller tidning. Det i sig är inte en bidragande orsak till självmorden men i kombination av isolering kan det mycket väl bara det. De har inte en aning om vad som händer ute i världen, ovissheten är jobbig för en människa framförallt i sådana här situationer. De såkallade uppsökarna är en bra tanke, men jag tror inte de räcker till. Vissa människor är till naturen blyga och har svårt att öppna sig, andra blir det när de mår sämre och sämre för var dag som går. När det är så är det svårt att tala med en utomstående, en del tappar även tilliten till människor under sådana här omständigheter och vill då inte berätta om hur de känner och mår. Ett alternativ då är att de får tala med någon de redan litar på, eller skriva ner sina tankar. Om de skriver de får de ut det ur kroppen och det kan då kännas lättare.

Ett annat problem är när det är en förälder som sitter häktad, framförallt om denne har ett ungt barn. Det blir då psykiskt jobbigt att vara ifrån sitt barn, detta blandat med isoleringen och stressen kan gå över gränsen för vad en människa klarar av. Är det ett extremt grovt brott man sitter häktad för kan tankarna på domen komma, om man inte kommer få se sitt barn igen, hur barnet förstår och om barnet kommer klara av det. Den stressen är för en förälder ofattbar, det går inte att förstå hur det känns innan det är upplevt. Det blir en ovisshet som är jobbig och i många fall allt för jobbig, då känns alternativet att dö eventuellt lättare så smärtan försvinner från sinnet.

Ovissheten i allmänhet är förödande för en människa, att varken veta hur länge man ska sitta i häktet och hur länge man ska sitta i fängelse, ens att veta om man kommer bli dömd eller inte. Det går inte att ge någon svar på dessa frågor, men vad som går att göra är att ta ett politiskt beslut. Ett beslut om att häktet in...