Svarta Sekunder

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Författare: Karin Fossum
Antal sidor: 219
Utgivningsår: 2002
Förlag: Forum AB
Översättning: Helena Örnkloo och Ulf Örnkloo
Vinnare av: ”The Martin Beck Award” för bästa till svenska översatta kriminalroman

Hur skulle det kännas om ens barn försvann spårlöst? Det är något de flesta föräldrar önskar att de ska slippa få veta, även Helga Joner. Hennes dotter Ida skulle cykla till kiosken för att handla sin favorithästtidning Wendy och några tuggummin, men hon kommer aldrig tillbaka. Det skulle ha tagit ungefär en kvart att cykla fram och tillbaka mellan hemmet och kiosken, men Ida syntes inte till på flera timmar. Den handlingsförlamade mamman vågade inte ringa polisen, för hon ville inte tro på det mardrömsscenario som höll på att byggas upp kring henne. Inte förens två timmar efter att Ida egentligen skulle ha kommit hem, anmäls det om en försvunnen 10-årig flicka till kommissarie Konrad Sejer. Polisen hittade inga spår efter varken Ida eller hennes gula cykel. Inte ens vid skallgång i området hittades ett minsta spår av flickan. Misstankar och teorier om kidnappning växte fram hos Kommissarie Sejer.
Hela Ida Joners familj var chockade. Idas moster, Ruth Rix försökte stötta sin syster så mycket hon orkade, men i takt med att timmarna efter försvinnandet ökade, sjönk hoppet om att hitta Ida levande hos dem båda. Idas kusiner Tomme och Marion blev också skakade av det som inträffat. Men inte nog med att kusinen försvunnit Tomme hade även, enligt egen utsago, blivit inprejad i ett broräcke och fått svåra plåtskador på sin nyköpta Opel och var tvungen att tillbringa mycket tid hos sin småkriminella men bilkunniga kompis Willy, som hjälpte honom att få ordning på bilen. Tommes val av sällskap uppskattades dock inte av föräldrarna Ruth och Sverre, som ville att Tommes skulle bryta kontakten med Willy. Tomme sade att han skulle sluta umgås med Willy, bara han fick i ordning bilen.
Emil Johannes Mork var en ensam, stum och utvecklingsstörd 52-årig man som bodde i samma område som Ida. Han var stolt ägare av en illgrön trehjuligmotorcykel och hade en 70 år gammal mamma som kom hem till honom och städade var och varannan vecka. Hans papegoja, Henrik smutsade ner väldigt mycket med både fjädrar och jordnötsskal. Men den var så fin med sin röda stjärt och den var också ett bra sällskap för Emil som inte kunde prata, tyckte modern.
En dag hittades Idas cykel av en annan två år äldre flicka, då den stod bakom en transformator i den äldre flickans bostadsområde. Cykeln var helt utan skador och därmed kunde teorierna om att någon kört på Ida när hon cyklade tas bort.
I brev som skickats mellan Ida och hennes brevvän i Tyskland hittade polisen ett spår, där Ida hade berättat om att hon lekt med en papegoja med röd stjärt som hette Henrik. Konrad Sejer och hans kollega Jakob Skarre kollade genast upp detta i den lokala djuraffären, dock så kunde butiksbiträdet där inte hjälpa till i och med att papegojors livslängd ligger uppemot 50 år.

Mindre än en vecka senare hittades Ida Joner, död. Liket var påklätt med ett alldeles nytt nattlinne och inslaget i ett vackert täcke. Det fanns inget blod någonstans, varken på Ida eller på täcket, det var ett tecken på att Ida dött av slag och stötskador. När allt materiel analyserats av polisens tekniker visade det sig att rester av jordnötsskal och papegojfjädrar fanns på täcket. Tack vare expediten i en damklädesaffär lyckades Konrad Sejer få fram en fantombild av nattlinnesköparen. Via ett tips efter att fantombilden publicerats i lokaltidningen visade det sig att nattlinnet var köpt av Emil Johannes Morks mor, Elsa Marie Mork.
Tommes kompis Willy Otherhals är också spårlöst försvunnen, efter att ha åkt en weekend till Köpenhamn med Tomme har han inte synts till. De skulle fira att de fixat i ordning Opeln. Tomme togs in till förhör där han berättar att hans och Willys vägar skildes åt vid en tågstation när de kommit i land i Sverige, en lögn skulle det visa sig senare.
Efter flera förhör med både Elsa Marie Mork, Tomme Rix och Emil Johannes Mork lyckades kommissarie Sejer och assistent Skarre lösa fallet om Ida Joner.
Kvällen den 1 september var Tomme Rix på väg hem ifrån staden. Ida Joner som cyklade mot Lailas kiosk för att handla hade stannat vid vägkanten för att plocka lite blommor. Samtidigt som hon hade krupit upp ur diket med blombuketten i handen hade hennes kusin Tomme tittat ner på sin bilstereo för att byta CD-skiva och inte uppmärksammat henne och kört på henne med sin framskärm. Efter smällen hade Tomme hade tvärbromsat och såg då i backspegeln att flickan han träffat rörde på sig i diket. Den chockade Tomme körde vidare utan att se hur det gick för flickan, och mötte då Emil Johannes som körde omkring på sin trehjuligamotorcykel. Emil Johannes hade stannat vid den skadade flickan och såg hur illa däran hon var, i välvilja tog han hem henne till sig och lade henne i sin säng.
Tomme hade i ren desperathandling ringt sin kompis Willy och bett om råd. Denne hade föreslagit att han skulle fixa en större buckla vid broräcket för att lättare kunna svara på frågorna som skulle komma från polisen. Tomme hade lyssnat på detta och sedan åkt hem till Willy för att fixa bucklan igen.
Elsa Marie Mork hade blivit chockad när hon upptäckt den döda flickan som låg i Emil Johannes säng när hon kom hem till honom för att städa. Hon hade snabbt insett att de var tvungna att göra sig av med liket. Men i och med att Elsa Marie är en sådan präktig person ville hon att flickans föräldrar inte skulle se detta barn på samma sätt som hon gjort, och gjorde därför en kreation med nattlinne och täcke.

Boken börjar väldigt segt och utdraget med hur förtvivlad och ledsen Idas mamma Helga är. Den får egentligen aldrig upp tempot förens man som läsare börjar inse vem som egentligen är den skyldige, detta är ett stort minus. Detta gör dock inte att man tappar engagemanget i läsningen, men den där magkurrande känslan man ofta söker när man läser en deckare försvagas.
Författaren Karin Fossum är en mycket erkänd författare både i sitt hemland Norge och i Sverige och det här är hennes sjunde roman av tio. Hon tränger väldigt djupt in på det mentala planet hos karaktärerna. Ibland för mycket så att man tappar den röda tråden i berättelsen, men ibland så där precis lagom så att personerna blir kött och blod, det är en mycket viktig ingrediens i receptet för bra deckare.
När jag gjorde mitt val av bok ...