Novell recension

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Novell Analys

Jag har läst Johanna Thydells novell ”Fy fan vad jag är bra” skriven 2004 och temat är svek. Novellen handlar om Sara på hennes studentdag. Hon sitter i en gunga och tänker. Sara tänker på att hennes mamma inte kom för att fira henne när hon tog studenten. Mitt bland allt vimmel av lycka, stod Sara och kände sig rädd och osäker, var är mamma?

Novellen handlar om Sara, om hennes tankar efter studentfirandet. Sara verkar vara en ganska osäker person. Det är viktigt för henne att det ska se bra ut på ytan, men på insidan är hon ledsen, rädd och osäker. Osäkerheten infinner sig i Sara när hon tänker på studenten, detta för att hennes mamma aldrig kom. Hon är mycket ledsen för detta, hennes närstående är inte som andra. Hennes familj har bara en stolt pappa, men ingen stolt mamma. Sara vill att det ska vara som förr, som förut när hon var i lekparken. Hennes mamma fanns alltid där för henne och kunde ge henne mer fart om hon behövde. Sara vill att mamman fortfarande ska finnas där för henne. Men det gör hon inte, hon är borta.

Läsaren får inte riktigt reda på vad som har hänt med mamman, jag tror att hon antingen har dött, eller så har hon kanske börjat använda narkotika. Om ens mamma blir fast i narkotikans värld så sårar det en nog mest. Oförklarligt förändrar mamman sin dåtida snälla personlighet till något annat. Till en personlighet som värderar egoismen högst, en som bara tänker på sig själv. Kanske var det därför mamman aldrig kom, kanske hon var hög ute på någon bänk istället för att tänka på sin dotter. Tänka på sin dotter när det var en av de viktigaste dagarna i hennes liv.

Pappan, mostern och Saras lillebror verkar vara normala familjemedlemmar. Pappan arbetar som snickare och har själv aldrig tagit studenten. Han skämtar om saker som står i bibeln trots att han aldrig har läst den. Pappan är stolt över sin dotter. Saras lillebror är bara glad och stolt över hans storesyster och familjen verkar inte tänka på vart mamman har tagit vägen. Kanske är de som Sara, trasiga på insidan men vågar inte visa det utåt?

Den geografiska miljön i boken är inte särskilt framträdande, författaren har satt tankarna i fokus. De få geografiska platser man får läsa om är gungställningen, gymnastiksalarna och mottagningen, man känner hur Sara ogillar att vara på de platserna. Hon kan inte fokusera på studenten för att hon undrar vart hennes mamma har tagit vägen. Den psykosociala miljön är väldigt lätt, alla visar sin glädje och ingen visar att de är ledsna. Man får läsa om Saras ledsna tankar, men i övrigt är alla väldigt trevliga mot varandra och alla verkar lyckliga. Ingen vet att Sara är ledsen, kanske är det bra, kanske är det dåligt att ingen kan trösta henne.

Stämningen i novellen är väldigt glad, men uppe i Saras huvud, inne i hennes tankar är stämningen en annan, hon är väldigt ledsen. Hon är ledsen på grund av hennes mamma inte infann sig på hennes studentdag. Det känns som om Sara är rädd, osäker på sig själv. Hon vet inte vad hon ska göra. Kanske vill hon bara gråta, men får man göra så på en av de finaste dagarna i sitt liv?

De tankar som texten framhäver är, om alla verkligen är så lyckliga som de ser ut att vara. Får man vara ledsen på en dag då alla förväntar sig att du ska vara glad? Kommer du i så fall visa att du är ledsen, eller kommer du att gömma dig bakom en mask som Sara? Vad borde man göra ifall man hamnar i samma situation som Sara?

Jag tror att det för enkelhetens skull är bäst om man försöker vara glad, man kan hålla masken en stund och spela med. Man kan kanske nämna att man är lite besviken över att mamma inte kom, men att man ska försöka göra det bästa av det i alla fall. Jag tror även att detta är en ganska bra livssyn. Det kommer alltid att hända saker som gör en ledsen, det är lika bra att leva med dem istället för att göra alla i din omgivning osäkra. Man kan vara ledsen ibland, men vissa dagar måste man spela ett spel, man måste visa att man är ungefär som andra.

Dispositionen i boken är mycket bra, man förstår snabbt vad som har hänt och man kan snabbt komma in i novellen. Jag tycker även att den är lagom lång. Den lilla texten får en att ställa så många frågor till en själv vilket jag tycker är bra, man ska inte ”slösa på sidorna”. Novellen är skriven på ett vanligt sätt, hon tänker tillbaka på det som har hänt. Detta är ett lätt och bra sätt att skriva på.

Språket i novellen känns som om det ligger på en bra nivå. Inte för svårt, men med lagom många avancerade ord för att man ska uppskatta miljön och personerna. Jag tycker att språket ligger på en bra nivå för denna typ av litteratur.

Jag tror att novellens författare vill förmedla budskapet att alla inte är så lyckliga ...