Diamant

Diamant

Ordet “Diamant” kommer från det grekiska ordet adamas (αδάμας) och betyder oövervinnerlig.

Diamant är är kol som har utsatts för ett väldigt högt tryck på 150-200 kilometers djup i marken , till skillnad från grafit, som också är kol, är den väldigt hård. Diamant är faktiskt världens hårdaste naturliga mineral, det finns några få ämnen som är hårdare men dom är inte naturliga. Till exempel Aggreted Carbon NanoRods (ACNR) som är 11% svårare att pressa ihop än vad diamant är. Ett till exempel är rheniumdiborid som skapades av forskare i Kalifornien år 2007. Rheniumdiborid lyckades göra repor i ytan på en diamant, dock är det inte lika hårt som ACNR. Annars är det ända naturliga som kan repa en diamant, en annan diamant helt enkelt. Hårdheten på ett material mäts i Mohs hårdhetsskala, där diamant är det högsta, vilket är 10. Mohs hårdhetsskala går nämligen från 1-10.

Diamanter kan spårlöst försvinna efter bränder eftersom dom förvandlas till koldioxid vid 700 grader celsius. Diamant är väldigt värmeledande och elektriskt isolerande. Den har även ett mycket hög brytningsindex*, där av det glittriga i diamanten. Densiteten på en diamant är 3,15-3,53 g/cm³, men ett värde på 3,52 g/cm³ för extremt rena diamanter. Brottsegheten har beräknats till 3,4 MNm, vilket är väldigt högt för en ädelsten, men lågt för konstruktionsmaterial. På grund av kristallstukturen är diamanterna mer känsligare i vissa riktningar och segare i andra. Kristallstrukturen är så stark att bara kväve-, bor- och väteatomer klarar av att tränga in i strukturen och orsaka olika färgskiftningar. Kväve är vanligast och orsakar brun, gul eller en rosaaktig nyans i strukturen. Bor gör att det blir blågrå nyanser och väte, att det blir mer röda, olivfärgade, blåa och violettaaktiga nyanser i diamanten. Om man vill ha en grön nyans så kan man andvända sig av gammastrålning.

Diamanter andvänds mest som prydnad, utsmyckning eller på ringar och liknande. Dom kan även andvändas som skärverktyg för glas och i borrindusrtin som borrspetsar, men där andvänder man sig av “fejk diamanter”. Alltså industri gjorda diamanter. Inom diamantbranschen så väger man diamanterna i carat, à la 200 milligram per carat. I diamantbranschen så värderar man en diamant efter dom fyra C.en. Vilket är: Carat (vikt), Color (färg), Cut (slipning) och Clarity (renhet). Om diamanten har några orenheter eller felaktigheter så sjunker priset mycket, handlare är väldigt petiga med det. De vanligaste orenheterna kan vara på grund av att kväve och järn har trängt in i diamanten och lämnat bruna eller svarta fläckar. Den färgen som man helst vill ha på en diamant är “vit” eller lätt blåtonad, blåvit är den allra finaste kvalitén av färg. Man brukar värdera diamanternas färg i en skala från D till Z. En av dom finaste är sorten som man kallar “River”, den har en mycket sällsynt vit färg.

Man slipar diamanter för att ljuset ska reflektera och ge en tilltalande och glittrande yta. När en diamant är fasettslipad så kallas det briljant. Det är mycket viktigt att få rätt proportioner när man slipar en diamant. Annars kan ljuset “läcka” ut i diamantens underdel och förstöra den glittriga och tilltalande ytan.

HISTORIA

Såvitt vi vet så började man utvinna diamanter redan för över 4000 år sedan i Indien, men det var först 1456 som intresset väcktes för denna ädelsten. Det var för att Louis de Berqueur kom på att man kunde slipa dessa stenar till en väldigt tilltalande form. Ända fram till 1700-talet så utvann man nästan bara diamanter i Indien, eller rättare sagt i Golconda gruvorna. Sedan ändrades det när man hittade diamanter i Brasilien. Man har faktiskt hittat små mängder av diamanter i Svergie, till exempel i Lappland och på Alnön.

KÄNDA DIAMANTER

Världens största diamant är den så kallade Cullinandiamaten som hittades år 1905 i Transvaal som ligger i Sydafrika. Två andra kända diamanter är Koh-i-noor och Hope-diamanten. Koh-i-noor och Cullinandiamanten ingår i dem brittiska kronjuvelerna idag. Man sågade Cullinandiaman...