En vändpunkt i livet

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag känner mig pigg,trots att håret står åt alla håll.
Idag är dagen då något spännande ska hända. Jag öppnar fönstret och möts av varma solstrålar och fågelsång.
Jag är inte nervös , snarare förväntansfull.
En pirrig känsla börjar ändå leta sig fram i magen och den sprider sig igenom hela kroppen och jag får sån lust att skratta.
Jag är lycklig.

Barn som lekar kull och skrattar.
Varma vindar blåser i mitt hår och härliga solstrålar värmer mig om ryggen.
Jag börjar känna mig lite nervös.
Tänk om detta året blir lika hemskt som åren innan.
Åren som var fyllda av mobbning och hat. Ja, för det var så det hade varit.
Magen värker och jag känner mig nästan lite illamående,
lite rädd.

idag är dagen då jag ska börja gymnasiet.
Efter ett lång övervägande om att vända tillbaka hem igen så bestämmer jag mig för att fortsätta gå mot skolan.
Jag är stark.

Mina gamla klasskompisar ser på mig med förakt,andra med nyfikenhet. Man kan säga att jag har ett speciellt utseende.
Inte så att jag är punkare,bara speciellt.

Aulan är full av människor och jag känner mig som den obetydligaste varelsen på jorden när mina gamla klasskompisar skrattar med varandra. Vissa kan inte slita ögonen ifrån mig,andra ignorerar mig totalt. Jag känner derar hat och jag kan se det i deras ögon. jag förstår inte varför? Vad hade jag gjort för att de skulle avsky mig så mycket.
Jag skulle aldrig förstå.

Klumpen som alltid fanns där förut börjar komma tillbaka,jag vill gråta men det finns inga tårar kvar.
Jag är en mes.

Rädsla, jag ryser. Vi sitter i en ring i klassrummet. Nyfikna ögon som det inte finns något hat i, snarare glädje och värme.
Jag vill skratta men än så länge känner jag ingen glädje.
Jag är mindre ledsen.

Hjärter Ess och klöver kung, jag är faktiskt med och spelar kort. Att känna sig som en del av klassen känns härligt.
En svag känsla av hopp börjar ta form i hjärtat.
Det är dags att glömma det som varit och börja på en ny kula i livet.

Hopp är vad jag känner och ett leende börjar ta form på mina förut så ledsna läppar. Mina ögon lyser av glädje, jag kan känna det oh jag tror att alla andra kan se det också.

Jag gråter av glädje för det f...