Krig och politik iden colombianska samhälle

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Colombianska historien, i sina olika etapper, våld framträder på olika sätt. Det är inte bara en del att nationens minne utan det är en del av våras mentalitet; så mycket att man har slutat av prata om våld utan om krig. Det där ordet är en del av våras vardagliga liv och det ska finnas i bildningen av våras framtid.

På grund av den här man tenderar att tänka att kriget är nåt motsatsen till politik, om man ser det från en diplomatisk synpunkt, men egentligen “Kriget är bara en del av politiska relationer”. Det här har existeras i Colombia i sina olika etapper, i de civila krigen av 90-talet tanken var att sluta med koloni, I våld perioden kriget expresserna sig som den som suprimerarden politiska tanken och i den guerilla krigen blir vapnet i stället av politiken.


CIVILA KRIGEN OCH POLITIK

Man kan säga att på 90-Talet har krig och politik haft ett komplementär och sammanhängande förhållande, man kan ju se det i de många civila krigen, till exempel, Supremos kriget, federala krigen, den tusen dagar kriget, osv.

Man kan säga att de här 90-Talets konfrontationer är rivaliteten mellan de dominerande klasser, i dem partier Liberal (liberala) och conservador (konservatorer); det var dem som bestämde de politiska platser, chefer, presidentaliska kandidater, territoriella konflikter, osv. De kämpade inte emot de etablerad ordningen i regeringen, deras motiv var inte att ta staden utan dominera den, med vad det här innebar, byråkrati, politisk och ekonomisk makt osv.

Ämnen som de kom i dispyt var politiker i staden kontroll, till exempel de gick till slag fältet för att kämpa om den politiska ordning, där konfronterades de olika regionala makter, de andra ämnena var utvecklings modellen och den tredje ämne var relationer mellan Kyrkan – Staden – Partier.
Dock, ”konflikter var inte alltid mellan dominerande eliten, ibland i kriget stod på spel demokratiska rättigheter och friheter som var en del av den generella samhällsutvecklingen” , som till exempel, avskaffa slaveriet.

På samma sätt kan man prata om fusion mellan Politisk – ideologisk föring och den militära befäl. Militarerna hade en huvudrol i de civila krigen, från independes (självständightet) epoken, den styresmannen var samtiddigt den militära befäl, vars makten var framförall hans rykte som politisk ledare och inflytande på Herrgårdsägare, köpmän och högutbildade med renommé. På det här sättet bildades samhälles hierarki.

I generell brukades säga att elit medlemmar som värvade till kriget gör det för ädel skull, och faktisk brukade de att få mäktiga platser medan de underordnade klasser, vilka är som armékroppen kunde inte delta som politiska aktörer och i historiska subjekten, de gick till kriget på en uppgivet eller tvingad sätt, men inte för egenskull. Fastän det kunde hjälpa sina egna intressen.

Alltså de här krigen var framförallt elitist och inte populära, även om det var mycket folk som deltog i dem.

De här var ofullbordade krigen eftersom efter de hade slutat fanns inga förlorare eller vinnare, de slutade med pakter och amnestier. Man kunde i säga i generell av kriget gjordes som en konstitutionsmekanism.

Det var en stor flyt mellan krig och politik. Att gå tu från ett krig för att förberädda en annat var lika vanlig som att förberädda sig för den nästa politisk kamp, på grund av den här man kan förstå att kriget betraktades inte som en politisk perversion utan sin verksamast instrument.”.

Just nu har vi bara pratat om civila krigen återverkningar i kort sikt men man måste framträdda återverkningar i lång sikt så som styrka av “caciquismo” och “caudillismo”, de skulle vara det som stog mellan centrala makten och folket, det var också en hård slag till regionalla ekonomier, som lämnade en hel del av regioner förstörda. Ändå kunde de inte förstöra grundarna av “kungliga republiken” som var herrgård ägarna, kyrkan och partierna, istället de blev förstärkt.


I den här sammanhang Colombianska staten presenteras som en VÄXLAT STAT framför makten som representeras av Kyrkan – herrgårds ägarna – Partierna som kunde inte göra sina insatser, för det här motiv makt och politiska problem var tvungen att lösas i slagsfältet.


ÖVERGÅNG FRÅN KRIGEN TILL VÅLDET

Övergången som leder till våldet präglades av historiska händelser. Det kommer en ny aktör den växande kontrontationen mellan behärskande och underordnade klasser, som sammanbor så klart med andra opositioner icke klassister som det är den populist och den partidist”, som kan förklöras:

En riktig arbetare rörelse gestaltas. Som är väldigt påverkad av omaka tendenser så som “Tercera internacional” och den spansk anarkism.
Tillväxten av bönderna bekämpning, med ägna organizationer så som böndernas fackföreningar.
Folket tog en viktigare roll i politiska strategier.

Följaktligen, politiska partierna, herrgård ägarna och kyrkan var förtfarande gravitations centrum av Colombianska samhälle men...