Färden till Göteborg

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag hade tävlat i Jeopardy och efter hårt pluggande många veckor och nervkittlande deltävlingar samt många minnesvärda möten med Adam Alsing kom jag i final och där kom jag andra plats. Som pris fick jag besöka vilken stad som helst i hela Sverige, och TV4 stod för kostnaden. Efter mycket om och men, bestämde jag mig för att åka till Göteborg. Jag hade räknat på min budget, och det skulle räcka till färden.

Tre veckor senare, efter att jag hade förberett mig och tänkt ut bästa och billigaste, men dock inte alltför jobbiga väg till Göteborg, skulle jag åka. Jag hade packat allt jag skulle ha med mig. Som alltid, brukar det vara något man saknar när man väl är på resan. Men så blev inte fallet.

Jag tog ett sista farväl av mitt hem och det kändes lite vemodigt, måste jag erkänna. Nåväl, jag stängde igen dörren och stoppade nyckeln i fickan, insnurrad i ögglan på jeansen så de verkligen skulle sitta säkert. Jag gick ner för trappan och hämtade cykeln som stod nere i källaren. För jag skulle nämligen cykla till Stockholm. För att sedan ta tåget till Jönköping, ja, jag berättar senare.

De första milen på cykeln kändes ganska tunga och som den vanliga oturen regnade det ganska kraftigt. Jag stannade på närliggande restauranger eller liknande så ofta jag kunde för att inte bli nerkyld. Och det blev inte bättre av att cykla på gamla Stockholmsvägen där det kryllade om bilförare som körde i 140-150 km/h och stänkte ner mig något rejält. Men sedan fanns det mer sympatiska människor som stannade upp lite grann och vevade ner rutan och skrek:

– Heja, heja! Eller liknande.

Men när jag hade cyklat i sådär två mil slutade regnet falla och solen började visa sig.
Och så fortsatte jag trampa och trampa..

Solen började gå ner och klockan var 22.03. Och jag visste att om ungefär en halvtimme skulle det vara helt mörkt. Så jag stannade på vägkanten och tog upp mitt cykellyse som jag hade lagt i sidofacket av min stora väska. Jag monterade lyset och fortsatte trampa tills jag kom till en skylt där det stod: ”Märsta Motell 1 km.”
Precis som jag hade förutspått. Jag svängde in och cyklade tills jag kom fram till motellet. Jag parkerade cykeln och virade runt cykellåset runt ramen och hjulet. Där skulle den stå säkert i natt.

På morgonen vaknade jag upp av solen och fåglarna som kvittrade. Jag klev upp ur sängen och duschade och gick ner till matserveringen där jag tog mig en rejäl frukost.
Efter det gick jag upp till rummet igen och packade och gav mig av.

Efter en hel del trampande var jag framme i Stockholm. Jag cyklade in i city, där jag stannade och kollade min karta. Allting stämde, nu var det bara att åka till stationen och ta tåget till Jönköping. Och till slut hittade jag stationen. Som jag hade läst, var det möjligt att ta cykeln på tåget som det inte var förr, när jag var liten. Denna färd, från Stockholm till Jönköping skulle kosta mig 437 kr. Men det var redan uträknat.
Det var en lång färd, men det var också skönt att ta det lugnt från cyklingen ett tag. Jag hade kollat upp den billigaste pizzerian i stan, så när jag väl var i Jönköping cyklade jag ner till centrum och tog mig en pizza. Det kändes som en evighet sedan jag hade ätit en rejäl middag, till skillnad från alla energidrycker och bananer och annat som innehåller mycket kolhydrater.

Jag kollade på kl. och den visade 14.32 och jag hoppade på cykeln igen för att cykla till Göteborg. Jag tänkte för mig själv hur kul det skulle bli och jag hade planerat precis vilket hotell jag ska sova i.

Den här biten, Jönköping till Göteborg kändes mycket lättare att trampa. Fast det är längre än Uppsala till Stockholm. Solen höll på att gå ner och det var perfekt temperatur. Jag mötte en hel del landsvägscyklister som jag hejade på. Och varje gång tycktes jag höra en skånsk dialekt.

– Dem måste ha cyklat ganska långt. För det är ju en bra bit till närmsta samhälle där de pratar med skånsk dialekt. Eller så inbillar jag mig bara. Det är nog inte så, tänkte jag.

Nu började det bli mörkt och jag svängde in i skogen där jag skulle övernatta. Jag hade kollat att det inte fanns hotell eller liknande här, så den natten fick jag sova i tält, i skogen. Det var tyst, väldigt tyst. Det enda man hörde var ugglor. Jag somnade ganska fort och klockan var runt nio när jag vaknade. Jag steg upp och åt min frukost som jag hade köpt i Jönköping. Det var en baguette och några flaskor energidrycker som kom hemifrån. Och efter frukosten bar det av igen, jag hoppade på cykeln och började trampa mot Göteborg. Jag hade beräknat att jag skulle vara där om ungefär 1,5 timme.

Jag stannade upp och kollade kartan, allting stämde. Det var här jag skulle svänga in i skogen för att köra grusväg istället för landsväg. Det var ännu en sån där solig dag och fåglarna kvittrade. Jag visste att det skulle ta en halvtimme mer just därför att jag körde grusväg. Men det var det helt klart värt
.
Nu var det bara någon mil kvar och det kändes riktigt skönt. Jag kände mig relativt pigg. Det var nog därför att jag var så ivrig att få komma till Göteborg. Jag mötte en hel del folk som var ute och joggade eller gick stavgång, och jag tycktes höra skånska när de konverserade med varandra. Det här var konstigt, riktigt konstigt, tyckte jag. Men så hörde jag annat folk som inte alls pratade skånska, utan mer göteborgska. Och det lugnade mig.

Jag svängde ut till lite bredare väg och jag tyckte...