Mina Drömmars stad

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

MINA DRÖMMARS STAD
Per Anders Fogelström
Utgiven första gången 1960

Förord
När författaren, Per Anders Fogelström skrev böcker blev dom ofta annorlunda. Det finns få författare som skriver på hans sätt. Jag är inte riktigt säker på om jag vet hur hans ”sätt” är men en sak vet jag i alla fall och det är att hans böcker skiljer sig. Jag tror att det är därför många gillar dom. Samtidigt som dom skildrar en värld präglad av social misär berättar de också flera kärlekshistorier. Författaren beskriver hur slitsamt livet är men samtidigt finner han också något bra i det slitsamma livet. Jag tror det gör att många, utan att tänka på det, känner att det alltid finns hopp. Man kan klara sig trots att livet är kämpigt, det finns alltid något gott bland allt det onda. Något att kämpa för.

Linn Henriksson



Titel
Henning drömmer om ett nytt liv i den stora okända staden, Stockholm. Han drömmer om något annorlunda, och det tror han att han kan finna där. Ryktena han hört om staden är bara bra, därför tror han att det inte finns några brister med den. Hans förväntningar blir höga, och han tror att allt kommer att bli bra och att livet kommer att vara lättare där. Men efter några år upptäcker han att hans drömmar var inbillning, att han inte såg bristerna med staden.

Jag tycker författaren har valt en bra titel till boken. När man hör titeln börjar man att fundera på varför det är en drömstad, och vems drömstad det är. Man blir intresserad. När man väl läst klart boken förstår man namnet, och det är viktigt. Jag tycker att det är bra att författaren valt ett namn som är kopplat till bokens handling, det gör att man förstår att författaren ”tänkt till” när han valt titeln.

Omslag
På omslaget syns en del av Södermalm, Medborgarplatsen och Katarina kyrka tex.
Det är en bra framsida eftersom största delen av boken utspelar sig där. Man ser också hamnen, och det var ju där Henning arbetade under tio år. En stor del av boken handlar om vad som händer i hamnen.
Att den som illustrerat framsidan har läst boken förstår man. Det tycker jag är viktigt, så att framsidan stämmer in med bokens innehåll.
Ett intresse väcks också när man känner igen platser på framsidan. Det är ju alltid kul att läsa om saker som man vet någonting om. Jag tycker tex. att det är mer intressant att läsa om Södermalm, där jag känner igen mig, än om Kiruna där jag aldrig varit och inte har någon aning om hur det ser ut eller vad man gör där.

Om man inte läst boken undrar, i alla fall jag, varför illustratören just valt att måla Södermalm, och just den delen av staden. Omslaget ska ju göra läsaren intresserad, och det gör verkligen det här omslaget. Man blir både intresserad och nyfiken. Och det är ju viktigt, eftersom många väljer bok efter omslag.

Inledning
När jag läste inledningen blev jag faktiskt lite besviken. Första kapitlet beskriver staden, ryktena och sanningen. Den gjorde mig inte intresserad, men det fanns ett citat som fångade min uppmärksamhet. Pojken drömde. Staden väntade. Vad drömde pojken om, vad väntade staden på?
Författaren fångar läsarens intresse när han ställer frågor, låter läsaren tänka själv. Det gjorde att man började undra, fundera över vad som skulle hända härnäst. Skulle pojken bli besviken eller inte? Jag tror att allt som författaren skrivit innan de meningarna vad nödvändigt för att han skulle kunna skriva citatet.
Det blev lite som om man ”låg före” Henning när man fick reda på att staden inte var så bra som han trodde. Det tyckte jag var lite synd eftersom det förstör ”spänningen” när man fortsätter läsa.

När utspelar sig boken?
Man förstår att boken utspelar sig under mitten och slutet av 1800-talet i Stockholm eftersom staden håller på att industrialiseras. Staden börjar bli stor och många flyttar in för att försöka få arbeten i dom nya industrierna. Även fast staden börjar bli mer modern finns det ännu inte några bilar, man åker häst och vagn.
I stugorna har människorna oljelampor, dvs. elektriciteten är inte upptäckt ännu eller har inte börjat användas av de mindre välbeställda.
Vid 1920-talet får kvinnor rösträtt i Sverige, men när den här boken utspelar sig har kvinnorna inte något att säga till om vilket betyder att det måste vara innan 1920-talet. Kvinnorna går klädda i krinoliner (en stålställning som kvinnorna hade under kjolen istället för att ha massor med underkjolar). Den första krinolinen kom 1856, handlingen måste alltså utspela sig efter det.
Man förstår att kungen har mycket makt, att det inte är regeringen som bestämmer. Henning börjar på sitt nya arbete samma dag som Oscar II kröntes till kung och det var 1872.
Utifrån att det är en bild av Södermalm på bokens omslag förstår man att historien utspelar sig i Stockholm. Olika platser beskrivs också, både hur de ser ut och vad de heter.

Industrialismen
Det fanns både fördelar och nackdelar med industrialismen. För de rika var det nog mest fördelar eftersom det var de som ägde industrierna, och fick pengar för det de gjorde. De påverkade inte deras hemmiljö särskilt mycket eftersom de inte bodde när fabrikerna. Men självklart fick de ju råd att köpa saker när de fick pengar.

För de fattiga var det annorlunda, i och för sig skapade industrierna nya jobb, vilket gjorde att de kunde försörja sig. eftersom det fanns fler jobb så flyttade många in till staden från landet. Det gjorde att det blev trängre i husen och också mellan dem eftersom nya stugor byggdes. För de flesta familjerna var det bra att det kom in folk från landet som behövde bostad eftersom de då kunde hyra ut olika rum i sina hus. men många fick senare ångra att de flyttat eftersom jobben ”tog slut” snabbt och de blev tvungna att tigga.
Det var en stor förändring för de som innan hade jobbat med det maskinerna nu gjorde. Hantverkarna behövdes inte längre. Många blev tvungna att söka nya arbeten.

Kort sammanfattning
Henning drömmer om att starta om på nytt, någon annanstans. Han väljer Stockholm. Han möts av motgångar och framgångar, kärlek och hat. Han sliter. Men var det så här han trodde att det skulle bli?

Bokens teman
Den sociala misären är ett utav de olika teman som författaren tar upp. Författaren beskriver tydligt hur Henning och hans vänner kämpar för att överleva. Henning och Tummens familjer har det i och för sig ganska bra ställt, de har mat för dagen, ett rent och prydligt hem och ofta jobba att gå till. Ändå måste de kämpa. Bara för att de har mat har de kanske inte råd att köpa medicin om någon blir sjuk. Och att bli sjuk är inte svårt, sjukdomarna sprids som löpeldar genom staden, eftersom husen står tätt och det bor många i de trånga utrymmena.

Kärlek är ett utav bokens tydligaste teman. Samtidigt som författaren beskriver den sociala misären och klasskillnaderna så utspelas flera kärlekshistorier. Hennings och Lottens är den tydligaste av dem alla. Andra par man får följa är Tummen och Matilda och Fredrik och Annika. Jag tycker det är ganska intressant att olika ”bilder” av kärlek beskrivs mellan de olika paren. Mellan Lotten och Henning är det från början brinnande kärlek, men med åren övergår kärleken till att bli mer som vänskapskärlek. Kärleken mellan Tummen och Matilda var från början också ganska stark, men inte lika stark som Hennings och Lottens, men det är Tummen som bestämmer och Matilda är rädd för att säga emot honom, för hon vill inte ha bråk. Mellan Annika och Fredrik finns det ingen kärlek, eller inte från Annikas sida i alla fall. Hon gifte sig bara med honom bara för att hon skulle få pengar.

Ett annat tema är orättvisorna och klasskillnaderna i staden under den tiden. Ett exempel på det är att de utan pengar inte var något värda. Om man var fattig så var det nästan omöjligt att få ett bra jobb, för var man där ”nere” så ville inte de rika att man skulle komma någonstans i livet. De rika ville inte heller umgås med de fattiga eftersom de kunde ha sjukdomar och var smutsiga.

Hennings utveckling
Från början är Henning en naiv pojke som drömmer om ett nytt, bra och spännande liv i den stora staden Stockholm. Men han är också nyfiken och det är därför han flyttar. Han tror att hans liv ska förvandlas till något mycket bättre bara för att han flyttar. Men han tänker inte på att det kan finnas nackdelar också. En utav nackdelarna är att han inte har någon eller något att komma tillbaka till eftersom han bröt alla band.

Det är där, dvs. i Stockholm han träffar Tummen, som har väldigt stort inflytande på honom. Men de glider ifrån varandra, Henning blir mer försiktig och osäker när han ”får” en familj att ta hand om. Han kommer in i en ”rytm” där han gör samma saker hela tiden, och han är för rädd för att bryta den. Han fruktar vad som kan finnas ”utanför” rytmen.
Han utvecklas mycket i Stockholm och får bättre självförtroende. Det beror nog på många saker. Att han måste klara sig själv ger honom nog lite bättre självkänsla för han lär sig att lita på sig själv. Att han blir älskad tillbaka gör nog också att han börjar tro på sig själv mer och förstår att han är värd något. Men när han blir äldre och börjar bli trött börjar han dock att tvivla på sig själv.
När han får barn känner han att han måste kämpa ännu mer. Han måste visa sina barn att han är en bra pappa som de kan lite på.
Jag tror att han vissa gånger ångrar att han flyttade, i och för sig så träffar han Lotten och han och Lotten får barn som han älskar, men livet i staden är hårt.

Hennings vänner
Tummen är en viktig person för Henning. När han kommer till Stockholm är det Tummen som visar honom runt. Det byggs upp en djup vänskap mellan de två männen. Och när Tummen hjälpte Henning att hitta en bostad visade han att han ställde upp för Henning.

Efter ett tag, när Tummen träffat Matilda och Henning träffat Lotten, börjar de glida ifrån varandra. Tummen är ganska barnslig av sig och gör saker utan att tänka på konsekvenserna, till skillnad från Henning. Tummen tror att en revolution är nära, och när den kommer då vill han vara med. Henning som i början var med Tummen och planerade revolutionen blir mer och mer försiktig. Han har fått en familj att vara rädd om och han vill finnas för dem så länge som möjligt. Men han är också lite rädd för att säga det till sin vän. Efter ett tag börjar dock Tummen att förstå.

Tummen är den som är mest framåt av dem. Han är inte rädd för förändringar. Jag tror att han också har lite svårt att binda sig vid någon eller något. Det är därför revolutionen inte skrämmer honom på samma sätt som den skrämmer Henning trots att Tummen också har en familj att ta hand om.
Jag tycker att Tummen är den som är mest verklighetstrogen i boken. Han vågar göra lite som han vill och tänker inte alltid på hur det kan sluta. Han är också mer livfull än Henning.

Kvinnan Henning älskar heter Lotten. Hon är från början ganska blyg, och som Henning, rädd för förändringar. De börjar tycka om varandra mer och mer för att de är så lika. De märker också att de kan lita på varandra. Jag tror att det är några utav anledningarna till att det blir just de som gifter sig med varandra. Dessutom hjälper de varandra så gott de kan.

När de blir äldre går deras kärlek över från att ha varit ”förälskelsekärlek” till att bli mer som vänskapskärlek. Jag tycker att Lotten kan vara lite stel, det verkar som om hon inte vill att någon ska se att det finns dåliga sidor hos henne också. Sen verkar det som om hon tror att hela huset är under hennes ansvar. Om det är stökigt så är det hennes fel. Ingen annan i huset bryr sig ju lika mycket som hon gör, förutom Henning, men han gör det nog mycket för att han inte vill bråka med henne.

När Henning bor hos Storsäcken delar han rum med många, bl a Annika. Hon är en vacker kvinna, och det vet hon om. Hon hatar livet som fattig och hennes största dröm är att bli rik, eller snarare gifta sig rikt.
När hon och Henning träffas börjar de tycka om varandra men Henning tycker inte det är någon idé att försöka ”få” henne, för hon är för fin. Han tror inte att det ska fungera. Efter ett tag tröttnar Annika på Henning och börjar intressera sig för Tummen istället. Men de är väldigt olika. Annika tror att det ända sättet att komma ur fattigdomen är att gifta sig rikt. Att allt är upp till henne själv. Hon tror inte på att de fattiga kan gå ihop och kämpa tillsammans, men det gör Tummen. Tummen planerar hur de ska göra när de revolterar mot de rika. Han vill att de fattiga ska få mer makt, och det är han inte ensam om. Annika tror inte på revolutionen, hon tror på individens makt. ”Rädda sig den som kan”. Att ”rädda sig” betyder att fly från fattigdomen. Bli någon, någon med status och pengar.
Det är nog därför det inte blir något mellan dem heller. Tummen hade i alla fall vågat ta chansen, om de inte varit så olika.

Annika lyckas bli rik, eller i alla fall rikare än förut. Hon gifter sig med Fredrik, direktörn, som hon egentligen inte alls tycker om, hon tycker att han är en stel stropp. Under en tid jobbar Henning för Fredrik. Och en dag anordnar Fredrik, eller det är Annika som övertalar honom att göra det för att det inte händer något vid deras sommarstuga, en personalfest för att firman fyller tjugofem år. När Henning kommer med sin fru, Lotten, och ett utav sina barn, August, bli Annika lite avundsjuk. Hon ser att han har lyckats trots att han är fattig. Hon börjar fundera på om hon kanske gjorde fel när hon ”lämnade” fattigdomen…

Jag tycker att Annika gjorde fel när hon gifte sig rikt bara för att hon skulle slippa att vara fattig. Hon tar en genväg. Istället för att jobba hårt så förenklar hon vägen till rikedomen. Alla andra tror att hon adopterar August för att hjälpa honom men sanningen är annan. Hon gör det för egen ”vinning” för att slippa vara ensam. Hon adopterar August eftersom hon vill tillbringa så lite tid som möjligt med Fredrik. Det är själviskt.

August är Hennings och Lottens äldsta barn. Lotten var noga med att redan från början uppfostra honom väl. Helst skulle han inte umgås med andra barn än Rudolf, Tummens son, men ju äldre August blev desto svårare blev det. Men hon lyckas ändå väldigt bra, han göra inte saker som hon säger att han inte får göra. Han är precis som sina far, lite rädd, försiktig och osäker.
När de är på besök hos Fredrik och Annika säger direktörn att ”August är en mycket duktig pojke” och då blir Lotten väldigt glad. Jag förstår att hon blir glad eftersom det han sa betyder att allt hennes ”slit” har gjort hennes son väluppfostrad och artig.

Jag tycker att August är lite för rädd för att göra saker som hans mamma sagt att han inte får göra. Han vågar inte chansa, han tänker alltid på vad som kan eller kommer att hända om han gör något. Han är lite ”lillgammal”. Han säger dessutom inte ifrån när han blir bortadopterad av Henning och Lotten. Och det skulle nog ett barn göra, de vill ju vanligtvis vara med sina föräldrar.

Bokens höjdpunkt
Jag gillar det avsnittet där Henning och Lotten kysser varandra för första gången. I det avsnittet tar Henning ett steg in i vuxenvärlden. Han utvecklas och märker att han är kär, på riktigt. De kommer varandra närmare.
Henning mognar. Det är som ett slutgiltigt steg in i vuxenvärlden. Han blev i och för sig tvungen att växa upp tidigt eftersom han flyttade ensam till Stockholm. Men det var mer på utsidan. Dvs. han arbetade hårt , var ute på kvällarna och umgicks med äldre män och kvinnor. Men det var först vid kyssen som han blev vuxen inombords. Han känner att han älskar och blir älskad tillbaka.

Kritik
Jag tycker det är bra att man får reda på så mycket om Stockholms historia när man läser boken. Man får veta hur levnadsvillkoren var för fattiga och rika, att klasskillnaderna var stora, vad de hade för arbeten, etc.
Att författaren beskriver miljön väldigt tydligt tycker jag också är bra. För om man inte får reda på hur det ser ut på den platsen man läser om så blir det ointressant, man vill kunna skapa sig en egen bild av hur det ser ut.
Att man får följa olika familjer är också roligt, få se hur det går för dem. Att man får se saker ur olika familjers och enstaka personers synvinkel är spännande, hur olika det kan vara från person till person. Men det jag nästan gillar mest är att författaren har skapat en ”blandning” av historik och påhittad berättelse. Man lär sig saker medan man får följa personer och se hur de handlar när det händer något i boken som är sant.
Det jag tycker är mindre bra med boken är att vissa personer inte gestaltas trovärdigt, tex. Henning. Han är nästan för godtrogen. Även om någon behandlar honom fel så förlåter han denne. Sen är han inte särskilt livlig och har svårt att stå för sina egna åsikter. I och för sig så finns det ensliga personer, som Henning, men ofta är dom bara blyga för personer dom inte känner och livligare och gladare när de umgås med vänner. Men Henning är alltid lika osäker.

Annars tycker jag boken är bra, fast den kan vara lite långdragen ibland och svårläst. På en sida händer det ibland inget, och andra gånger händer så mycket att man glömmer bort vissa händelser som är viktiga.
Början är inte särskilt fängslande, man vill bli intresserad, vill veta hur det ska gå, vad personen ska göra och vad som får honom/henne att göra det. Men i början händer inte mycket, man får reda på ganska ointressanta saker. Det gör att man inte vill fortsätta, men om man inte gör det så gör man ett misstag. För när man väl ”kommit in” i boken så blir den riktigt intressant.
Jag tycker också att det är tråkigt att slutet är så tydligt. Man kan lista ut det i förväg, man förstår att det kommer att bli en fortsättning och att August kommer att vara huvudpersonen. Vissa kanske tycker att det är ett bra slut men jag tycker bättre om när man får tänka ut hur det ska sluta själv, när det är ett ”öppet slut”.

Likheter med annan litteratur
Jag tycker att det är svårt att komma på några andra böcker som liknar ”Mina drömmars stad”, eller några författare som skriver på ett liknande sätt som författaren Per Anders Fogelström. De få jag kommer att tänka på är alla arbetarförfattare. De beskrev också den sociala misären i Sverige och en del beskrev misären i Stockholm. Moa Martinsson, Harry Martinsson och Ivar Lo Johansson var alla arbetarförfattare som beskrev den svenska arbetarklassens vedermödor.
Jag tror att Per Anders Fogelström läste många böcker som var skrivna av arbetarförfattare. Jag...