En promenad i parken

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag trampar vårdslöst på de gulröda löven som lätt och ljudlöst fallit till marken.
Jag tänker att mina bruna mockaskor kommer att få vita fläckar av det piskande höstregnet.

Det är en sur och mulen dag. Vinden blåser upp och ruskar om mitt ljusa hår. Tunnklädd som jag är huttrar jag till, men inte enbart av kyla. Minnena av henne upptar alltid mina tankar och vägrar släppa taget. Hennes skepnad tar form i allt mina ögon vilar på.

Jag blinkar hastigt när det bränner till under mina ögonlock.
En bit ifrån mig står en liten flicka med röd täckjacka och vita stövlar. I handen har hon en hård vetebulle. Så fort hon visar fram skatten i sin hand, omringas hon av hungriga ankor som hänsynslöst tigger om mat. Det lilla barnet kvittrar förtjust över uppmärksamheten från de kivande ankorna som trängs runt henne.
Själv känner jag hur obehaget likt en hand kramar om mitt hjärta. Jag sätter mig på den kalla träbänken och lägger mina stelfrusna fingrar mellan mina värmande lår.

Sakta andas jag ut samtidigt som jag blundar och drömmer att hon kommer gående mot mig. Hennes ögon glittrar och hennes mun tycks brista ut i skratt varje ögonblick. Så ler hon sitt varma, uppmuntrande leende mot mig, som jag så väl känner igen.

Verkligheten kommer tillbaka till mig när jag väcks av kvackande ankor. Ovanför mig drar någr...