Medicin- Hjärtinfarkt

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

NVU
Omvårdnadsutb.
Komvux
AB0607
Datum: 20060504



Medicinsk
Grundkurs
Uppgift 26
Betyg: VG



Namn: Marika Laakso
Handledare: Marita Brännström




v Grundläggande orsaker. v Sid 3
v Utlösande faktorer. v Sid 3
v Symptombild. v Sid 4
v Diagnos och behandling. v Sid 4
v Förebyggande åtgärder. v Sid 7
v Källförteckning. v Sid 10







Uppgift 26

HJÄRTINFARKT.


Grundläggande orsaker.
Hjärtats muskulatur behöver syrerikt blod för att ständigt kunna arbeta. Det finns små blodkärl som försörjer hjärtat med blod. De kallas kranskärl och ligger som i fåror på hjärtats utsida. De fylls på med blod när hjärtat vilar mellan hjärtslagen.

Kranskärlen kan få förträngningar när fett och annat har lagrats en tid på insidan av kärlväggen vilket försämrar transporten av blod till hjärtmuskulaturen. Det kan t.ex. vara så att en liten skada uppstått på den inre kärlväggen så att små partiklar av fett och blodkroppar fastnat där och sakta byggs på. Det kallas för åderförkalkning.
Ibland kan förträngningen göra så delar eller t.o.m. hela kärlet blir igensatt av den. Blodet kommer då inte vidare till vissa delar av hjärtat och då får hjärtat syrebrist. Samma sak inträffar om en propp snabbt täpper till ett av de större kärlen.
Då drabbas man av en hjärtinfarkt. Den kan vara olika stor beroende på hur länge det har varit brist på syrerikt blod i hjärtat, och också beroende av vilket av kärlen som drabbats.

Ju större kärl som täppts till ju större område av hjärtmuskeln blir utan syre. Ibland blir skadan så stor att den får hjärtat att slå oregelbundet eller att det helt slutar att slå.

Nästan hälften av de som drabbas av en hjärtinfarkt dör på en gång eller under färden till sjukhuset.
Ungefär hälften av alla som får hjärtinfarkter får det utan att ha haft kärlkramp innan.

Utlösande faktorer.
Det är inte helt klarlagt varför så många insjuknar i olika hjärt- och kärlsjukdomar. Men man vet om att vissa faktorer spelar in och ökar risken för att få hjärtinfarkt. Arvet betyder en del och risken att drabbas ökar med åldern.
Några av de mest kända riskfaktorerna är rökning, högt blodtryck, stress, övervikt med bukfetma, om blodfetterna är förhöjda eller om man har diabetes.
Åderförkalkning är särskilt vanligt i industrialiserade länder där människor äter mycket mättat fett. I t.ex. Japan är rökning och högt blodtryck vanligt. Men man äter inte mycket mättat fett där och antalet hjärtinfarkter är därför litet. Här i Sverige äter vi mycket mättat fett. Rökning och högt blodtryck bidrar också hos oss till att antalet hjärtinfarkter är relativt stort.


Symptombild.
Det vanligaste symtomen vid en hjärtinfarkt är stark bröstsmärta, ibland tillsammans med illamående och kallsvett.
Det är vanligt att smärtan är mycket intensiv vid bröstbenet och strålar kraftigt ut i armarna och halsen. Smärtan håller ofta i sig i mer än 15-30 minuter.

Ibland har man haft kärlkramp dagarna eller veckorna före en hjärtinfarkt. Dessa symtom liknar dem man har vid en hjärtinfarkt, men är lindrigare och i kortare attacker som ofta blivit framtvingade av någon fysisk ansträngning.
Om man lider av kärlkramp så lindras eller upphör smärtan oftast inom 5-15 min efter att den aktivitet som lett till ökad hjärtverksamhet avbrutits.

Bröstsmärtan som uppstår hänger ihop med att hjärtats behov av syre och näring är större än tillförseln. Detta förklarar smärtans karakteristiska samband med situationer som leder till ökat hjärtarbete.
En fysisk ansträngning eller starka känslor är det som brukar sätta igång symtomen. Men ibland börjar smärtan istället när kroppen är helt i vila, och det händer att man vaknar av smärtor i bröstet. Kall väderlek, blåst och stress kan också utlösa eller förvärra kärlkramp så att man får en hjärtinfarkt.

Man kan ha stora svårigheter att andas även om man bara gör någon lättare ansträngning eller och andningssvårigheterna ger inte heller med sig om man vilar.
Man kan ha både andnöd och få ångest. Ansiktsfärgen kan bli gråaktig vid illamåendet och man kan kräkas.
Hjärtrytmen kan vara oregelbunden och man kan bli medvetslös, få andningsstillestånd och vid större infarkter kan hjärtat stanna helt.
Andningssvårigheter och bröstsmärtor är varningssignaler som är viktiga att känna till och sådana symptom betyder att man genast ska kontakta läkare eller sjukhus.

Äldre människor eller personer som har diabetes kan ibland insjukna i hjärtinfarkt helt utan smärta. Symtomen är då mer vaga, som andnöd och stark trötthet.

Kvinnor kan också ha andra symptom som måste tas på allvar. Trötthet, andfåddhet, yrsel och illamående kan vara en lika typisk beskrivning på infarkt när det gäller en kvinna som svåra och ihållande smärtor i bröstet för en man. Eftersom kvinnors symptom ofta är mer diffusa är det viktigt att vara extra uppmärksam.

Diagnos och behandling.
När en person drabbats av en hjärtinfarkt och hamnat på sjukhuset så hamnar han/hon i regel på hjärtintensiven. Där är grunden till en bra behandling att man blir omhändertagen på ett lugnt sätt och att man får smärtstillande medicin eftersom hjärtat stressas när man får en hjärtinfarkt och då ökar den farliga syrebristen om man inte lugnar ner sig.

Diagnos ställs utifrån hur olika prover ser ut. Blodprover tas för att bland annat kontrollera om speciella muskelenzymer läckt ut. Det gör det vid en hjärtinfarkt.
Även EKG, ekokariografi och hjärtröntgen utförs.

EKG betyder elektrokardiogram och utförs för att undersöka hjärtats elektriska aktivitet som bland annat styr hjärtats rytm. Hjärtats elektriska aktivitet kan registreras genom att elektroder placeras på olika ställen på människans bröstkorg på armarna och på benen.
Den elektrokardiografiska kurvan som då registreras på papper ger en bild av hur den elektriska retningen sprids i hjärtat. På diagrammet syns varje hjärtslag som ett mönster liknande toppar eller taggar.

I Sinusknutan som ligger i höger förmak startas den elektriska aktiviteten. Den är hjärtats dirigent och bestämmer takten, det vill säga hjärtfrekvensen.
Från sinusknutan sprids den elektriska impulsen till förmaken och sedan ned i kamrarna. Det är den elektriska impulsen som stimulerar hjärtmuskelcellerna att dra ihop sig och hjärtat kan pumpa ut blodet i kroppen. Ett EKG kan visa om hjärtmuskeln lider av syrebrist, som är ett tydligt tecken på kärlkramp.
Ofta räcker symtomen man sökt för eller kanske tillsammans med ett vanligt EKG för att man ska få diagnosen kärlkramp.

Men ibland behöver man också göra ett arbetsprov för att se om hjärtat får syrebrist när det ansträngs. Ett arbetsprov utförs på en motionscykel eller på ett gångband.
Provet kontrollerar, puls, blodtryck, EKG och om man får symtom som bröstsmärta eller andnöd. Undersökningen utförs ofta på sjukhus, men kan också ske på en specialistmottagning. Arbetsprov är en helt ofarlig undersökning.

Man kan dock ha ett normalt EKG i vila trots att man har eller har haft en hjärtinfarkt så läkaren använder sig inte enbart av EKG för att bedöma hjärtats tillstånd.



Ekokariografi är en typ av ultraljudsundersökning av hjärtat. Den används för att ge en bild av hjärtmuskelfunktionen och av hjärtklaffarnas funktion. Undersökningen är helt ofarlig och ger inga besvär. Ultraljudet reflekteras från strukturerna i hjärtat och man kan på så sätt se en rörlig bild på en dataskärm över hur hjärtat arbetar.
Med ekokariografi kan storleken på hjärtat och tjockleken på hjärtväggarna bestämmas och man får information om hur hjärtkamrarnas funderar.
Med tillägg av den så kallade Dopplertekniken kan man dessutom studera hur blodet rör sig genom hjärtat. Doppler registrerar blodkropparnas hastighet och metoden ger information om blodflödet genom hjärtklaffarna och om blodflödet i hjärtats kamrar och förmak.

Kranskärlsröntgen utförs om man har så tydliga besvär att det kan bli aktuellt med en ballongvidgning eller en bypass-operation. En kranskärlsröntgen görs också ofta om man har instabil kärlkramp.

Vad som försvårar diagnosen hos kvinnor är bland annat att kvinnors kranskärl ofta ser normala ut på röntgen även under en pågående hjärtinfarkt.

Det vanligaste sättet man behandlar kärlkramp och hjärtinfarkt på är med läkemedel. Det finns en rad olika läkemedel för behandling av hjärtinfarkt.
Blodproppar som satt sig i kranskärlet är ofta den yttersta orsaken till hjärtinfarkt, bör lösas upp så snabbt som möjligt. Därför är en del av läkemedlen blodproppslösande. Andra vidgar blodkärl och/eller får hjärtat att slå lugnare. Några av de vanligaste medicinerna är:
Nitroglycerin som förbättrar genomströmningen i hjärtat. Tabletterna läggs under tungan och ger mycket snabbt resultat.
Betareceptorblockerare som skyddar hjärtat mot sympatisk nervstimulering och hjärtats arbete blir lugnare.
Kalciumblockerare använder man för att sänka blodtrycket genom att preparatet vidgar kärlen, samt är urindrivande.

Vad som också har framkommit de senaste åren är att kvinnor i regel har fler biverkningar av läkemedel än vad män har. En orsak till detta kan vara att de får för höga doser på grund av att medicinerna inte är ordentligt utprovade för kvinnor. De flesta läkemedelsstudier görs nämligen på män.

T.ex. ACE-hämmarna som brukar ges mot hjärtsvikt och hjärtinfarkt. Det har visat sig att dessa mediciner ger biverkningar som utlöser hosta mycket oftare hos kvinnor än hos män. Vid medicinering med kalciumhämmarna är det vanligare att kvinnor får yrsel och svullna ben än att männen får det.

Det förekommer även behandling av vissa typer av hjärtinfarkt med akut ballongvidgning Svår kärlkramp behandlas med kranskärlsvidgning, vid allvarliga förträngningar i hjärtats kranskärl kan kärlen vidgas med en ballong.
Läkaren för in ballongen via en pulsåder, vanligen i ljumsken. Ibland används metoden också för att öppna helt tilltäppta kranskärl.
Genom ett kort plaströr förs en längre plastslang upp till det kranskärl som ska behandlas. Genom plastslangen införs en tunn metalltråd, som passerar det trånga stället i kranskärlet. Över tråden trär läkaren en ny slang som har en hopfallen ballong i änden, en så kallad ballongkateter.
Ballongen placeras mitt för förträngningen och "blåses upp" av kontrastvätska och genom detta vidgas förträngningen. Hur ballongen placeras och resultatet av vidgningen kontrolleras under hela ingreppet på röntgenbilder via en tv-skärm.

Man kan också genomgå en kranskärlsoperation (bypass-operation) som görs för att leda blodet förbi förträngningar i hjärtats kranskärl och därigenom förbättra blodcirkulationen och på så vis öka tillgången på syre till hjärtmuskeln. Vid operationen tas blodådror från andra delar av kroppen, vanligtvis från insidan av bröstkorgsväggen eller från benen. Sedan sys de fast och kopplas ihop med hjärtats kranskärl.

Alternativet man väljer att använda beror på resurserna som finns på sjukhuset man behandlas på och tiden man har på sig att starta behandlingen. Båda behandlingsmetoderna uppnår oftast mycket goda resultat.
Behandlingen med propplösande läkemedelsbehandling används allt oftare tillsammans med ballongvidgning av kranskärlen.

Personer som drabbats av att de elektriska impulserna i hjärtat blockeras någonstans på vägen från sinusknutan till hjärtmuskeln (se bild sid.5) som gör att hjärtat arbetar för långsamt eller har störningar i rytmen kan få en pacemaker insatt.
Den sätts in under huden vanligtvis under nyckelbenet på framsidan av bröstkorgen. Den är lite större än en femkrona och drivs med batteri, och har elektroder som känner av hjärtats rytm och ger elektriska impulser som får hjärtat att dra ihop sig när det behövs. Ofta kombineras pacemakern med någon medicin för att hjärtats rytm ska vara stabil.

Personer som har mycket besvär av förmaksflimmer men endast haft det en kort tid får ofta el-behandling och då får man en väl avvägd el-stöt genom bröstkorgen.
Om man däremot har haft förmaksflimmer länge eller om man inte har så mycket besvär kan man istället få mediciner som bromsar den alltför snabba hjärtrytmen. När blodet pumpas oregelbundet och står stilla längre tid än det ska i hjärtat så är det lättare att det klumpar ihop sig och det blir lättare att få blodproppar.

Eftersom en hjärtinfarkt oftast skadar en del av hjärtmuskeln så kan det bli så att hjärtat inte orkar arbeta lika bra som vanligt och det kan i sin tur leda till en sämre funktion hos andra organ i kroppen.

Förebyggande åtgärder.
Att motionera regelbundet minskar risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Blodtrycket sänks då och fettbalansen i blodet blir bättre. Dessutom minskar risken att få åldersdiabetes och det gör även risken för att få blodpropp.
Om man äter för mycket mättat fett bildas det mer kolesterol i kroppen än vad den behöver och kolesterolet blir då en riskfaktor.
Man bör absolut sluta röka.

Åderförkalkning kan till viss del bero på en ärftlig oförmåga att förbränna kroppens blodfetter. Våra arvsanlag kan också påverka våra kroppars förmåga att omsätta socker som finns i blodet. Högt blodtryck och fetma kan också vara ärftligt.
Om man har haft kärlkramp eller en hjärtinfarkt bör man noga se över sina levnadsvanor.

Hur man mår i övrigt spelar också in. Om man mår bra psykiskt och har kontroll över sitt liv och dessutom kan hantera situationer utan att bygga upp en massa stress så påverkar det oss människor positivt.
En mycket stressad person kan ha andra symptom som gör att han/hon inte märker de första varningstecknen på att någonting är fel med hjärtat i tid.

Att ha haft en hjärtinfarkt påverkar både den fysiska och den psykiska orken men också det sociala livet.
När man har drabbats av en infarkt och är på väg tillbaka så påverkas den fysiska förmågan och man tror att man är bräcklig och inte ska klara fysisk aktivitet. Oftast är det rädsla som lägger hinder i vägen. Trots trötthet och bröstsmärta kan t.ex. de flesta som har haft en hjärtinfarkt få tillbaka minst samma prestationsförmåga som de haft innan infarkten. Men det är också viktigt att lära sig att lyssna till kroppens signaler och att anpassa sig till den nya situation som det innebär att ha en sjukdom. Ibland kan man behöva hjälp med att komma igenom de psykiska påfrestningar som sjukdomen innebär.
På de flesta sjukhus finns speciella enheter för hjärtrehabilitering, där olika yrkesgrupper arbetar tillsammans för att hjälpa till. Det är oftast läkare, sjuksköterskor, dietister, sjukgymnaster och psykologer.

Den som är akut sjuk är ofta väldigt motiverad att göra förändringar i livsstilen. Men sedan brukar det avta.
Rädslan att drabbas av en ny infarkt brukar göra att man blir mycket försiktig med att sätta igång kroppen fysiskt igen.
Det är därför viktigt att komma igång med sitt liv och om man behöver det även ändra sina levnadsvanor så snart som möjligt efter en hjärtinfarkt. Att börja motionera kan ta emot, speciellt om man aldrig gjort det innan man blev sjuk. Man kan dessutom må mycket dåligt psykiskt och känna stor ångest. Det är inte alltid det räcker att ha anhöriga och goda vänner som stöttar.
Får man då hjälp av kunniga människor under rehabiliteringen på vägen tillbaka så känner man sig säkrare och det går det betydligt lättare att komma igång.
Det finns olika former av eftervård och rehabilitering.
Det är även skillnad på hur olika människor följs upp inom vården efter en hjärtinfarkt. Det verkar vara stora variationer beroende på var man bor, om man är bättre bemedlad och även naturligtvis beroende på vilken hjälp man själv vill ha.

När jag letat fakta om kvinnor och hjärtinfarkter så hittade jag den här artikeln på www.hjart-lungfonden.se

”Kvinnoprojektet i Saltsjöbaden startade 1997 på initiativ av bland andra Karin Schenck-Gustafsson. Här får kvinnor som haft hjärtinfarkt hjälp med att ändra sin livsstil. Rehabiliteringen sker i grupp och det första året efter hjärtinfarkten bor kvinnorna i flera omgångar på rehabiliteringshemmet som ligger i Saltsjöbaden utanför Stockholm. På programmet står bland annat avslappningsövningar och fysisk aktivitet av olika slag. Att börja röra sig igen efter en svår sjukdom kan vara en stor omställning och det gäller att börja försiktigt. Trötthet, andfåddhet och smärta i bröstet är alltid en signal att vila....