Bokrecension: en blomma i afrikas öken av waris dirie

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Waris bodde i den Afrikanska öknen tillsammans med sin familj. Waris mamma var mycket vacker enligt Waris.”Hennes ansikte var som en skulptur av Modigliani och hennes hy var så mörk och len att hon såg ut som om hon var mejslad ur svart marmor.” Hyn var kolsvart och tänderna bländade vita, och om hon log när det var mörkt såg man inget annat än hennes tänder som lyste kritvita. Hon hade långt, rakt och mjukt glänsande hår. ”Hennes kropp var lång och smal och alla hennes döttrar hade ärvt hennes drag, även Waris.” Hon var en lugn person men när hon väl började prata var hon hysteriskt rolig och skrattig. Av henne blev Waris kallad Avdohol, som betyder ”liten mun”. Avdohols pappa var även väldigt attraktiv, 1.80 lång, smal och ganska ljus i sin hy. Han hade brunt hår och ljusbruna ögon. Mama, som Waris kallade sin mor växte upp i Mogadishu, som var Somalias huvudstad. Hennes far, Papa, hade strövat runt i öken hela sitt liv. Bland alla mina syskon har Waris alltid känt sig som hennes mors speciella favorit. Dom hade starka band mellan sig och stod varandra nära.
Det där var en liten sammanfattning från dom första kapitlerna, jag lyfte fram det jag tyckte var bäst i början, Waris relation till sin mamma och delvis hennes pappa. Början var inte så vidare bra vilket gjorde att jag inte kände mig inspirerad till att fortsätta läsa boken. Början tycker jag är en väldigt viktigt del i boken, jag vill att man ska kasta sig in i handlingen direkt och därefter få ett intresse till boken så att man fortsätter att vilja läsa den. Men så kände jag inte i den här boken, allt verkade lite småstruligt för mig men när jag tagit mig igenom det första kapitlerna och tagit mig in i handling lite bättre var jag fast. Waris bodde i öknen med sin familj och sina djur, i mogen ålder ska man i Somalia könsstympas för att männen som flickorna gifts bort med ska vara säker på att han får en oskuld. Om männen visste att flickorna könsstympats fick man bara fler kameler för dom. Såklart kom den dagen även för Waris, då hon skulle giftas bort till en 60-årig gammal gubbe. Det var då det hela började, hon vägrade och valde att rymma ut i den mörka natten med hennes mammas medvetande. Med utan tanke av vars hon skulle springa försvann hon från sin familj och sitt hem. Hon rymde till släktingar runt om i landet, och en dag kom erbjudandet att hon skulle få följa till London och städa hos sin morbror, med ett falskt pass så lyckades hon ta sig ut ur Afrika och börja arbeta i den stora staden. Hennes uppgifter var att följa barnen som hennes morbror hade till skolan, städa, tvätta och så vidare. Hon blir efter tag förföljd av en man en morgon när hon följer barnen till deras skola. Vilket upprepas varje morgon, han försöker få kontakt med henne men hon kan inte tala engelska så han söker upp hennes moster och berättar att han skulle vara intresserad av att fotografera Waris, mostern nekar direkt och hon återgår till sina sysslor. Men mannen ger inte upp, utan han fortsätter att förfölja henne. Tillslut så går hon med på att fotograferas men skräms av modevärlden. De ville att hon skulle ta av sig sin tröja, och posera glatt, vilket Waris vägrade efter som det strider mot deras religion. Hon rymmer ifrån plåtningen men rings upp av mannen som vill göra ett nytt försök. Hon kommer dagen därpå och gör ett nytt försök vilket blir lyckat. Hon flyger fram och tillbaka på castings och får jobb allt eftersom. Hon fixar pass och hennes liv börjar ordna upp sig riktigt bra. Hennes könsstympning opereras bort och hon reser till Somalia senare med BBC och gör en dokumentär om hennes liv och familj, vilket fascinerat många kvinnor och män. Waris har bosatt sig i New York och jobbar som modell men också som human rights-ambassadör vid FN där hon ska skapa en världsopinion mot kvinnlig könsstympning. Jag tycker att boken var en otroligt bra berättelse. Helt klart så tillhör denna bok bland dom bästa jag läst. I början tänkte jag för mig själv; ”vad har jag egentligen valt för bok”? Jag kände mig helt enkelt inte läs sugen. Jag tyckte att hon tog för lätt på de saker som hände henne, som t ex När hon nästan blev våldtagen av en lastbilschaufför, jag fick då uppfattningen av henne att hon bara liksom ryckte på axlarna och sedan så fortsatte hon att springa igenom öknen i sökandet efter sina släktingar. Om det skulle ha hänt en själv så skulle man kanske tänka till efteråt vad som verkligen hände henne, men det gjorde aldrig hon. Jag och mamma satt och pratade om det där eftersom hon också läst boken och då sa hon när jag kommenterat just om det där att hon bara ryckte på axlarna att ”vad ska hon göra då”?”Hon har inte tid att stanna och tycka synd om sig som en annan skulle ha gjort.” Jag tyckte att det låg lite sanning i det som hon sa till mig. Men när jag väl kommit in i boken så kunde jag inte slita mig. Ibland så kunde jag irritera mig på att hon inte gjorde som jag skulle ha gjort i vissa situationer hon hamnade i. Vissa modelljobb som hon var rädd för och hon var helt ovetande om omvärlden, hon visste ju såklart inte hur det var i t ex London, hur samhället fungerar och sådär. När jag läser boken får jag en uppfattning om att hon är väldigt modig, jag själv skulle aldrig våga rymma, men det gjorde hon, och tur var väl det. Hon fotograferades med Naomi Campbell och upplevde saker vissa bara kan drömma om, men hon hade även stark motvind. Hon skulle utvisas ur landet och var därför tvungen att gifta sig men man som blev besatt och förföljde henne. Hon hade och har säkert det nu med ett intressant liv som jag njöt av att få ta del av. Hennes historia är en väldigt speciell. Hon verkade ta alla chanser och möjligheter till att få ett så händelserikt liv som möjligt, och hon lyckades tycker jag! Jag kan inte tänka mig att denn...