Bokrecension: Bränd bild av Emma Vall

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag har läst boken ”Bränd Bild” av Emma Vall. Emma Vall är egentligen tre författare som heter Eva Swedenmark, Annica Wennström och Maria Herngren. Namnet Emma kommer från de första bokstäverna i författarnas namn, E, M och A. Efternamnet Vall kommer från den sista delen av staden Sundsvall. Det är där de flesta av deras böcker utspelar sig. Från början ville författarna vara anonyma, men sedan berättade de att de var tre som skrev böcker tillsammans.

I boken får man följa 16-åriga Svala och Marimba under deras första termin på Fryshuset i Stockholm. Det är en sång – och danslinje. Svala gillar det inte alls först, och hon fattar inte varför hon sökte till Fryshuset från hela första början. Men det var efter en teater som de hade gjort i slutet av nian. Då hade hon sjungit och det var många som tyckte att hon sjöng bra. Men Marimba har alltid gillat att sjunga och dansa, så för henne var detta ett ganska självklart val. Hon fick flytta från sitt hem i Ulricehamn och från sin bästa vän Anna. Men hon var lite glad att äntligen få klara sig själv.
Svalas mamma Aisa åker till Island, för hon hade fått det som stipendium för någon av alla sina tavlor som hon målat. Så Svala får också klara sig själv i flera månader. Fast hon är inte lika glad över det som Marimba.
Marimba blir vän med Estelle och Amira från klassen efter bara några dagar, men Svala är mest för sig själv, för hon tror att ingen vill vara med henne. Fast snart kommer hon också med i gänget.

När Marimba en dag är ute och går, träffar hon modefotografen David Gordon. De börjar prata lite och han säger att hon skulle passa perfekt som modell. Marimba blir smickrad och lovar att ringa till honom. Först tror Marimba att det inte är alls något konstigt med David. Men dagen efter att hon varit i Davids fotoateljé berättar hennes kompis Estelle att David hade fotat henne med. Även Amira har blivit fotograferad, men av en man som hette Steven. Han hade drogat henne också. Amira hade även fått ett brev hem där det stod att hon var tvungen att betala flera tusen kronor till Steven, för annars skulle han lägga ut fotona på internet. Svala, Marimba, Estelle och Amira tror att David och Steven är samma person och de bestämmer sig för att ta fast honom. De går till fotoateljén och hittar David där. Men Amira känner inte igen honom. Det är inte han som tagit fotona på henne. Det visar sig istället att Steven är Davids kompis som äger ateljén. Tjejerna rotar runt i ateljén ett tag och hittar till slut vad de letar efter. Vågade bilder på massor med olika unga tjejer som Steven har tagit. De bestämmer sig för att bränna upp dem. Men det räcker inte. De måste verkligen sätta dit honom och varna andra tjejer så de inte råkar ut för samma sak som Amira och tjejerna på bilderna. Efter lite tveksamhet lovar David tjejerna att hjälpa dem. Men det visar sig vara svårare att sätta dit Steven än de först trodde…

Marimbas pappa är från Afrika och hennes mamma är från Sverige. Marimba har mörkt hår och mörk hy. På utsidan är hon lugn och säker, men inuti är hon nästan tvärtom.
Svalas pappa är från Sverige och hennes mamma är från Island. Namnet Svala kommer från Island. Det är därför det är så ovanligt. Hon har blont hår. I sin gamla skola hade Svala sin egen stil och brydde sig inte alls om vad andra tyckte, men när hon kom till Fryshuset ville hon smälta in så mycket som möjligt, eftersom hon tyckte att alla andra i klassen verkade kunna dansa och sjunga så bra, medan hon inte hade sysslat något alls med musik innan.
Marimba och Svala förändras i boken, och Marimba blir lugn och säker både på utsidan och insidan. Svala blir som i sin förra skola igen. Hon bryr sig inte om vad andra tycker och har sin egen stil.

Personerna känns mycket verkliga, och de beskrivs utförligt och bra, som i det här citatet: ”Svala var inte alls tråkig som hon först trott, hon var cool. Inte ett dugg insmickrande utan en tjej med ovanligt stark integritet.

Man får följa Svala, Marimba, Estelle och Amira till många olika ställen. De är hemma hos varandra, i skolan, på olika caféer och i Stevens fotoateljé. Både Marimba och Svala bor i små lägenheter. I Svalas lägenhet står det halvfärdiga tavlor överallt, för hennes mamma målar väldigt mycket. I Marimbas lägenhet finns inte så mycket möbler. Det finns en säng, ett köksbord, två stolar och en fåtölj. Väggarna är blåa och orange.

Stevens fotoateljé har vita väggar och det står skärmar och lampor lite överallt. Det finns också ett skrivbord och två skinnfåtöljer.
Miljön är mycket levande och den skildras bra och verkligt, som i detta citatet: ”Ett myller av hus klättrade uppför ett berg. Eftermidda...