Älskad del 2

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

”Rasmus, vänta! Gå inte så fort, jag hänger inte med,” skrek Peter efter mig. Jag vände mig snabbt om.
”Du får väl försöka hänga med lite,” sa jag med ilsken ton.
”Vad är det med dig egentligen? Du har varit grinig hela dagen. Har det hänt nåt eller? Har din pappa slagit di…” Jag vände mig om och stirrade ilsket på Peter. Knöt mina nävar ännu hårdare. Varför var han alltid tvungen att dra upp min pappa? Varför i helvete kunde han aldrig stänga sin käft och bara hålla tyst? Min kropp skakade av ilska.
”NEJ! PAPPA HAR INTE SLAGIT MIG! Om det nu är så viktigt för dig och veta det. Så snälla håll käften, prata inte något mer om honom. Fatta, jag hatar honom! Okej?” Peter tittade häpet på mig. Jag har aldrig skrikit mot honom så förut. Men någon gång måste ju bli den första, eller? Men sanningen var ju att pappa hade slagit mig. Innan han åkt till sitt jobb. Jag hade tydligen inte gjort som han ville. Och ja, då får jag stryk. Hans vilja är min lag. Vad jag tycker och tänker skiter han i fullständigt. Det enda han bryr sig om är sig själv och pengar. Han är en makt galen idiot, som förstör andras liv med bara sin närvaro. Någon dag ska jag visa honom hur mycket jag egentligen föraktar honom, och då kommer han aldrig att kunna skada någon mer.



”Måste skynda mig nu,” tänkte Jimmy och kollade klockan runt handleden. ”VA! Är den redan fem. Fan, jag som trodde jag var i tid för en gångs skull.” Jimmy suckade högt och började gå fortare. Han var alltid sen, alltid. Men det är väl något som går i generna. Hans mamma och hans pappa är alltid en timme försenade om dem ska någonstans, minst. Typiskt att man ska få just dem generna, varför kunde jag inte fått bli lika smart som mamma och lika snygg som pappa. Det skulle vara coolt det. Och då kanske man skulle ha haft en chans att få den jag älskar.
”Värst vad bråttom du fick då Jimmy,” skrek en röst bakom honom. Jimmy visste vem det var, det var Rasmus, det var det alltid. Han, som Jimmy haft känslor för i nästan ett år nu. Och Rasmus visste om det. Jimmy hade berättat det för honom och sen dess hade Rasmus mobbat honom. Fy fan vilken idiot han varit som gått och blivit kär i den coolaste eleven, den killen som gått omkring och slagit ner homosexuella och andra ”missfoster” enligt Rasmus själv.
”Jimmy, det är väl dags för en lektion nu,” sa jag och ökade farten för att hinna ikapp Jimmy.
”Vad blir det idag då,” sa Jimmy med tom röst och stannade. Han var så trött på det här, trött på att alltid behandlas som en jäkla slagpåse. Så fort dem får syn på honom, skriker dem efter honom, och slår ner honom. Han är inget annat än skräp för dem. Visst skulle han kunna springa, men det skulle ändå inte tjäna något, för Rasmus var den snabbaste eleven på deras skola och Jimmy var inte snabbare än en fisk på land. När han varit liten, då hade han varit snabb som vinden, men efter en olycka, förstördes hans ena ben så pass mycket, att han knappt kunde jogga längre.
”Ja du, det var ju ett tag sedan vi målade,” sa jag och flinade.
”Mm, det är väl 3 veckor senast,” sa Peter och tittade fundersamt på mig.
”Sa inte du nyss att du inte kunde räkna så långt,” sa jag retsamt och la armarna i kors.
”VAD FAN RASMUS! Hela stan behöver ju inte vet om det,” sa han argt och slog mig löst på armen.
”HA, ta den här du,” skrek jag och slog Peter hårt på armen.
”Aj, fan. Måste du slåss så hårt,” skrek han och höll sig om armen.
”Klart jag måste. En kille måste ju visa sin styrka” Jag sträckte på mig och flinade ännu mer.
Jaha, så ska dem börja bråk igen, tänkte Jimmy och suckade. Jag vände mig sakta om.
”Vad fan suckar du åt!”
”Nej, nej inget,” sa Jimmy trött och tittade ner.
”Ljug inte ditt jävla homo, skrek jag ilsket. Kände hur jag började få en klump i halsen.
”Kom igen Rasmus, ge honom en rak höger,” hejade Peter och puttade på mig löst.
”Peter, jag är vänster hänt. Har du inte märkt det på 6 år?” Sa jag irriterat och svalde hårt.
”Äh, strunt samma, ge honom en rak höger som uppvärmning då.” Peter log som ett fån.
”Åh, du är så dum i huvudet,” suckade jag och ställde mig en halvmeter från Jimmy. Sed...