Älskad av dig

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Texten är ej redigerad, skrev den i skolan och håller på att fixa med den nu! Hoppas ni gillar den!

Älskad av dig!

Jag minns den dagen då jag för första gången ville leva, det var den dagen då jag träffade ”honom”. ”Han” gjorde mig levande. Mina lyckliga dagar är redan komna men att åter berätta min fantastiska upplevelse är vad jag helst av all vill göra. Jag vill visa er att kärlek kan faktiskt vara mycket mer än vad alla tror. Kärlek är magiskt, och att en människa kan påverka en så mycket som ”han ” gjorde med mig. Det finns inte så många som kan göra det.

Det kan också hålla livet ut, och det är faktiskt inte många förhållanden som gör det. Året var 2007 januari månad jag var 17 år, och jag hade precis börjat 2:a året på gymnasiet. Redan innan lovet hade jag förlorat hoppet om ett bra liv. Jag var så otroligt ledsen, deprimerad och tyckte att allt var frustrerande i mitt liv. Det va på grund av min familj, skolan och allt runt omkring mig kände jag.

Jag satt och suckade hårt vid min bänk och när resten av eleverna kom in så började mitt hjärta bulta. Jag hoppades på att inga dumma kommentarer skulle dyka upp, jag orkade verkligen inte nu igen. Men det kom ett antal och tillslut bara ignorera jag det, för var det något jag var bra på så var det verkligen att ignorera. Såhär hade det varit sen jag började skolan, från när jag var liten tills nu. Lärarna på högstadiet påstod att det skulle bli bättre, men inte visste dem då att Natalie skulle gå i min klass. Natalie var den som mobbade mig mest i högstadiet. Natalie som alltid visste vad som sårade mig mest, hon som kunde säga ett ord sen så sprang jag iväg gråtandes. Det som sårade mig var inte att dem tyckte illa om mitt utseende, för det kunde jag verkligen leva med. Natalie träffade alltid min svaga punkt för hon visste att jag hade en pappa som dog av alkoholmissbruk. Hon visste vart hon skulle trycka för att få mig ledsen. Jag hatade henne för det, men kunde verkligen inte stå upp för mig själv. För jag var verkligen ingen modig människa.

När lärarna hade kommit in till salen och när lektionen precis hade börjat knackade det på dörren. In i salen kom ”han” den där vackra människan och jag kände att jag blev röd i ansiktet. Hans svarta hår som var rufsigt, hans smala kindben och hans rätt så muskulösa kropp attraherade mig direkt. Lärarna bara log och som vanligt skulle dem ropa rakt ut till hela klassen, att alla skulle vara snälla och välkomna han till klassen. Sedan berättade lärarna att han hette Christoffer. Jag kände inte hur mitt ansikte rodnade men det skulle jag få klarlagt, när lärarna visade Christoffer till min plats. För där skulle han sitta, och helst plötsligt satt han där bredvid mig. Han sa något till mig med en låg röst ”du vet om att du är röd som fan va”? Sedan kollade jag ner och försökte inte visa att jag skämdes. När rasten vankades reste jag mig upp hastigt, jag ville komma ut så fort som möjligt. Jag hade varit röksugen länge nu. Innan jag gick ut så besökte jag toaletten och granskade mig själv i spegeln. Mitt hår var långt, brunt och jag var väldigt nöjd med hur jag såg ut. Jag hade lite övervikt på kroppen, men det va inte fult. Jag var självsäker men när någon kommenterade mitt utseende positivt, så försökte jag låtsas att jag inte tog åt mig det. Men i verkliga fall tog jag åt mig alla komplimanger, som jag inte fick höra så ofta. Mina ögon var mörkgröna och stora, jag tyckte om mina ögon så himla mycket, och det är väl huvudsaken eller? Att man tycker om sig själv för den man är?

När jag gick ut på skolgården och gick till min rökplats, så såg jag att Christoffer stod där. Han log mot mig och sa något om att han hade väntat på mig. Jag log tillbaka och skulle precis ta upp mina cigaretter när han gav mig en. Jag log brett och försökte inte bli för röd i ansiktet. Han sa till mig att han kallades för Chris, och frågade vad jag hette. Jag försökte få fram det, men det blev lite komplicerat. Tillslut fick jag fram det och presentera mig ”mitt namn är Janivisha men kallas för Janna”. Han log och sa ”fint namn, vart kommer du ifrån”? Då började det, vi snackade och kom för sent till lektionen. Under 2 månaders tid utvecklades vår vänskap till att vi sov över hos varandra, och såg oss själva som bästa polare. Men i själva verket så va jag riktigt kär i Chris. När vi sov tillsammans försökte jag andas in hans doft och sov så nära jag bara kunde. Men vi sov bredvid varandra och höll om varandra ändå. Jag visste inte riktigt var vi stod, men jag önskade det var mer.
Mitt liv kändes så otroligt bra, min mamma kunde inte påverka mig med sina negativa kommentarer och synpunkter. Jag var lycklig, skolan gick bättre och allt var bara så otroligt bra. Jag och Chris satt i skolan på lunchen och snackade. Vi planerade vad vi skulle hitta på i helgen, och till slut så kom vi fram till att vi skulle vara hemma hos honom. Vi skulle se på film och sedan dra ut till skateparken. På nästan 3 månader hade Chris lärt mig att åka, och det var otroligt kul och lära sig. När väl fredagen kom så satt vi där i sängen hos honom och han va så söt, han hade fixat till sig. Varför visste jag inte, men då kom det. Han skulle ut med en tjej senare ikväll. Så vi kunde inte åka till skateparken, och knappt ens se en film. Jag kände mig så otroligt besviken. Jag ville bara berätta för honom, att jag var så otroligt kär i honom. Han såg in i mina ögon och skrattade varmt. Sedan tog han små steg och kom fram till mig. Han tog tag i min kropp och drog mig närmare honom. Han närmade sig min mun, sedan kysste han mina läppar försiktigt. Han viskade i mitt öra ”det är dig jag vill ha, jag ville bara få det bekräftat” Jag log, och tog honom närmare mig. Efter den där fina händelsen så kollade vi på film, och hade en fantastisk fredag. Den kvällen blev vi två ett. Det var den bästa dagen i hela mitt liv! Vi älskade varandra varje sekund och den sommaren blev en av mina mest romantiska somrar i hela mitt liv.

När höstterminen började, så försvann Chris solbrännan med en hastig fart. Jag märkte att han va sjuk, rätt så många gånger under en månads period. Tills en dag hemma hos mig, så svimmade han. Vi fick bära av med en väldig fart till sjukhuset. Han hade en obotlig hjärntumör och han hade vetat detta i 2 år. Det menades att han hade vetat detta, innan han träffade mig! Så jag reagerade som man kanske kan reagera, jag blev så vansinnig! Men ville verkligen inte sura men det gick inte. Jag tyckte det va fel att han inte kunde berätta, men han ville inte att jag skulle se honom på ett sånt sätt. Han visste att om han berättade så skulle aldrig deras kärlek ha blivit sann, han trodde att jag skulle känna medömkan för honom. Jag grät i min ensamhet när Chris sov, för jag vakade på nätterna. Jag visste att det inte skulle bli bättre, och jag ville verkligen inte förlora honom. Därför bestämde jag mig…

Jag ville visa min kärlek, och det krävdes inte lite det krävdes att visa den mycket. När han vaknade morgonen därpå mådde han en aningen bättre. Jag behövde bara gå ut ett litet tag och ta luft berättade jag för honom. Men istället så köpte jag två stycken vigselringar, för det var så jag ville visa min kärlek. Jag ville ha dem klara snabbt, och dem skyndade sig så gott dem kunde. Dem skapade ett par fina guldringar med texten, ”Din för alltid” inne i ringen på bara några timmar. Jag gick tillbaka till sjukhuset efter beställningen och två timmar efter så kom affären dit med ringarna. Hans pappa och mamma va på sjukhuset tillsammans med mig, när jag satte mig på hans säng och bad honom sätta sig upp för min skull. Han förstod ingenting förens jag böjde mig ner på knä med tårar i ögonen och frågade honom med gråten i halsen om han ville gifta sig med mig. Han lyfte upp mig och kysste mig varsamt och kramade mig hårt. Han ville gifta sig om det va det sista han ville göra i sitt liv. För han har älskat min sen första stunden han såg mig. Utan någons hjälp så tillbringade vi 2 månader tillsammans för att förbereda vårt bröllop och i december månad stod vi i världens finaste kyrka tyckte enligt mig och Chris skulle det inte finnas en mer vacker kyrka som passade oss två. Jag hade en riktigt fin brudklänning och Chris hade på sig en vit smoking. För en gångs skull såg han frisk ut och jag grät av lycka och sorg. Jag älskade den är killen och jag ville helst av allt tillbringa mitt liv med honom. Det gjorde så ont att inse att han skulle försvinna. Men just där i den där kyrkan så va jag lycklig, ville inget annat än bara få frysa den här händelsen, och att få uppleva den föralltid.

I mars månad försvann han, jag kunde inte sova eller äta på flera månader och blev riktigt sjuk. Jag ville bara ge upp, inte finnas för att få träffa min älskade igen. Jag låg på sjukhuset när Chris mamma kom till mig. Hon grät och ville inte se mig må såhär dåligt, hon berättade att är det någon som vill se dig glad och levande så är det Chris. Det han älskade med mig är att jag hade sådan livsglädje i mig och bara f...